Här står en unikabox med en död Knatte Marsvin i.

Vi har varit hos veterinären och låtit honom somna in. Han blev bara två år. Slutade äta. Han ville, men kunde inte. Han minskade 400 gram i vikt på kort tid och plötsligt ville han inte ens ha sin gurka. Som han älskade. Först tror man det är tillfälligt, men nej. Tyvärr åt han inte något annat heller. Jag stod inte ut med att se honom förväntansfullt, och fortfarande pigg, komma skuttande, sträcka sig efter gurkan… och sen inte ta den. Likadant med salladen och höet. "Åh, nu kommer höet", sa han och knatade glatt in i den prasslande högen. Besviken satt han där en stund och funderade, för att strax gå därifrån och lägga sig i sitt hörn. Detta var ledsamt att se. Försökte med andra läckerbitar, men… nej. Det var något fel. Då är det skönt att man kan få hjälp. Veterinären instämde, han skulle inte behöva dö av svält. Nu bor Fnykis med pappa Kurrekluck ensamma kvar i sin lägenhet. De undrade i flera dagar vart den snälle Knatte tog vägen.

Är så nöjd med den nya unikaboxen. Perfekt att väga marsvin i, att förvara dem i om någon annat händer när man hanterar dem. Att åka till veterinären i, tänkte jag... men då för att bli frisk förstås. Ja, den var idealisk nu med.

Nu förvaras Knatte i frysen ett tag (i plastpåse). En process jag behöver för att få distans. Kan inte lämna den döda kroppen hos veterinären för skumpig färd till förbränningsugnen ihop med annat. Nej, lite värdighet får man ha. Frysen jämför jag med bårrummet för människor, kyla i väntan på begravningen hemma.