Sånt där som om ormvråken och människans beteende (förra inlägget) kan vi tala om i Kyrkans samtalsgrupp. Vi talar även om Sveriges avkristnande. Vårt land är nu tydligen det mest sekulariserade landet i världen, sägs det. Det är sorgligt, menar jag. Vigslar och dop i kyrkan betraktas av många som ett "kul jippo med lite gudstrams som man får ta på köpet", berättar de båda kvinnliga prästerna som leder samtalen.
Den ena, Elisabeth, berättade om ett skräckexempel från ett dop som nästan fick henne att avbryta ceremonin. Gästerna gapade över hela kyrkan mitt i akten "SÄG NU RÄTT NAMN!" och skämtade högljutt om allt möjligt, totalt respektlöst. Som sagt, var hon på vippen att avbryta alltihop men fullföljde med tanke på barnet som åtminstone blev döpt. Jag blev lätt chockad av detta vittnesmål ur verkligheten.
Trots den respektlöshet - ja... förakt - mot kristna värden som visades där söker människor ro, andlighet och stillhet som aldrig förr. Det skrivs hyllmetrar av böcker om långsamhet, meditation, massage och terapier av alla de slag för att stå ut med tillvaron i vår stressade tid. Jag tänker att "det är synd om människorna", idag mer än på Strindbergs tid.
Troligen var dopgästerna ovan totalt okunniga om kristendomens betydelse för vårt land. Kanske beror det på att kristendomsundervisningen försvann från skolans läroplan 1969. Kristendomen är faktiskt en del av vår historia, kultur och tradition. Och Bibeln är grund till vår lagstiftning (de tio budorden). Det kan aldrig vara fel att få en grundlig kännedom om detta. Undervisning är inte samma sak som påtryckning vilket en del tycks tro.
Jag har aldrig känt mig påtvingad någon tro från vare sig söndagsskolan, kyrkan eller skolan fast vi hade kristendom på schemat.
Och om man nu vill ta avstånd från kristendomen så måste man ju få grundlig information först, för att veta vad man vill ta avstånd ifrån.
Ruth
9 oktober 2009 09:49
Tror att respektlösheten för kyrkan och mycket av eländet omkring oss bottnar i att skolan har tagit bort kristendomskunskap från skolschemat. Frågar man dom som döper sitt barn så vet dom inte varför det görs, bara att det skall vara så. Är inte djupt kristen, men respekterar bibelns budskap och lagar om hur vi skall leva, dom 10 budorden har alltid varit en ledtråd genom livet för mig.
Kramiz
http://bernamis.bloggplatsen.se
Uffematten
9 oktober 2009 21:03
Om man tänker efter så är det nog klokt att försöka leva efter budorden. Om alla gjorde det skulle vi förmodligen slippa mycket elände...
Är väl inte precis djupt kristen, men någon slags tro har jag.
Och det känns allt lite tryggt, trots allt!
http://uffematten.blogspot.com
kyrksyster
9 oktober 2009 21:28
Tyvärr så har man inte tagit bort all undervisning om kristendom i skolan. Hade man gjort det hade man kanske inte haft en generation som fått groteskt felaktig information, fått höra om "vidskepelse", haft lärare som hånat och varnat. De hade inte behövt läsa läroböcker som får kristna föräldrar att gå i taket - så fyllda av fördomar och lögner att de börjar leta friskolor för sina barn.
Har man sedan en mediavärld som gör Knutby, pedofiler, fulla präster mm till det enda som kristendom står för så...
Hur ska dessa människor ens tänka tanken att visa respekt?
Kristenheten i Sverige har ett gigantiskt arbete i att åtminstone få fram någorlunda korrekt information i en offentlig värld som sovrar...
Nej, inte mer kristendomsundervisning i skolan av hånfulla o ateistiska lärare... Men det fanns en tid när vi från kyrkan fick komma och möta barnen. Det får vi inte längre. Undervisningen ska numera vara "objektiv" sägs det...
http://blogg.aftonbladet.se/kyrksyster
margus
10 oktober 2009 07:50
Tack för tankeväckande inlägg, Kyrksyster!
Många nya erfarenheter för mig där. Har nämligen inte haft kontakt med skolan sedan jag slutade, så man vet ju inte hur det går till.
Det du skriver verkar horribelt. Man förvånas varje dag.
skogsfrua på dal
10 oktober 2009 22:02
Om man inte är troende ska man ge fan i kyrkan och dess tjänster så långt det är möjligt och under alla omständigheter ska andras åsikter respekteras. Religion har i alla tider varit ett gissel och ett sätt att hålla nere massorna. Tröst... medmänsklighet har kyrkan i grunden aldrig stått för. Korset en vidrig symbol ett avrättningsredskap, en gud som inte hör sin ende sons förtvilan och bön, vad bryr han sig om oss. JAG vill inte ha den sortens frälsning. Frälsning från vad, helvetet? Det har vi här på jorden. Ursäkta MIG men det är min tro och vad historien visar.
http://barasaras.bloggplatsen.se
margus
10 oktober 2009 22:43
Kära nån, vad Skogsfrua tar i. Varför så kategorisk?
Håller med dig om korset, men såväl det som religionens förtryck och Helvetet på jorden skapade vi stackars fattiga syndiga människor själva.
Sen finns det ju nyanser även i Helvetet ;-)
Man får nog skilja på kristendomen och Kyrkan, det är inte riktigt samma sak. Liksom tro och historia för övrigt;-)