... skola vi häva upp vår röst och kräva vår rätt!

Efter några blodiga fingrar och bågnande trumhinnor kom nymfbebbarna ned i transportlådorna för sin första färd ut i livet. Nymferna går inte frivilligt med på att lämna barnkammaren, oftast sker detta under högljudda protester. Detta var inget undandtag. Nu blev dom särskilt morska eftersom hela gruppen om fem följdes åt.

Flisan tog skilsmässan med upphöjt lugn även om ögonen fick extra glans. Är alltför bekant med känslan. Hur man än älskar sina bebisar kommer den tid då demåste lämna barndomshemmet och dra ut i livet. Annars skulle våra respektive hus sprängas. Jungfruresan gick fint och efter sedvanlig märkning med fotringar - under nya protester - släpptes de in i vårt gamla lessonrum för en tid. De hade några timmar på sig att pusta ut före nattens välbehövliga vila.

När nykomlingarna är gamla nog och vi ser vilka kön det är ska vi flytta ihop dem med partner ur vår egen stamtrupp. Nytt friskt blod, är det tänkt. Jösses vad söta de är!

För landkrabborna i Lilla Huset vilka dagligen trampar Västgötaslättens jordar går det ungefär ett decennium mellan varje glimt av saltvatten. Således var detta en upplevelse utöver det vanliga. Vi är uppfödda vid havet fast på ömse sidor om Sverige så det kniper lite i hjärterötterna för varje vågskvalp. Husbonden greppade raskt en näve blöt tång att lukta på och ville knappt släppa taget. Och Ulrik (gamlingen) som är uppfödd på Orust i bakgrunden kanske erinrade sig några bekanta dofter där vi stod.

Vi besökte bloggvännen Flisan och hennes sambo för att hämta ett gäng nymfungar, men dagens avfärd liknade ingen annan i hela mitt liv. Förr var jag exemplariskt strukturerad och välplanerad, och 'packad' redan dagen före...;-) Idag var det snarare ett under att vi kom iväg utan att behöva vända efter nåt glömt. Packandet för en HALV DAGS utflykt tog en timme...

Herregud... jag måste äta något, tyckte jag. Grep i förbifarten en muffins, bredde en knäckemacka och svepte en dl morotsdryck. KARTAN! påminde Husbonden. Fram med pärmen där den låg. Hundarnas vattenskål, vatten, stövlar (mina) och kameraväska var med. Koppel likaså... en kvart försenade.

- Vi glömde transportlådorna för fåglarna! In efter dem i fågelhuset. - Men gurkan då (obligatorisk vätskereserv för resande fågel)! In och skära gurkskivor. - Och handdukar att lägga över dem! Ny tur mot huset. På väg mot garaget kom jag på: Mina bilglasögon!

Slutligen satt vi i bilen. - Vi får nog ha flexikopplen också, det blir ju promenad! Och jag MÅSTE nog ha korsetten ifall ryggen bråkar! Ur bilen en sista gång och hämta. Tre kvart försenade. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Men det var värt allt trassel och vi fick en jättefin dag i trevligt sällskap. Och fotominnen.