För landkrabborna i Lilla Huset vilka dagligen trampar Västgötaslättens jordar går det ungefär ett decennium mellan varje glimt av saltvatten. Således var detta en upplevelse utöver det vanliga. Vi är uppfödda vid havet fast på ömse sidor om Sverige så det kniper lite i hjärterötterna för varje vågskvalp. Husbonden greppade raskt en näve blöt tång att lukta på och ville knappt släppa taget. Och Ulrik (gamlingen) som är uppfödd på Orust i bakgrunden kanske erinrade sig några bekanta dofter där vi stod.

Vi besökte bloggvännen Flisan och hennes sambo för att hämta ett gäng nymfungar, men dagens avfärd liknade ingen annan i hela mitt liv. Förr var jag exemplariskt strukturerad och välplanerad, och 'packad' redan dagen före...;-) Idag var det snarare ett under att vi kom iväg utan att behöva vända efter nåt glömt. Packandet för en HALV DAGS utflykt tog en timme...

Herregud... jag måste äta något, tyckte jag. Grep i förbifarten en muffins, bredde en knäckemacka och svepte en dl morotsdryck. KARTAN! påminde Husbonden. Fram med pärmen där den låg. Hundarnas vattenskål, vatten, stövlar (mina) och kameraväska var med. Koppel likaså... en kvart försenade.

- Vi glömde transportlådorna för fåglarna! In efter dem i fågelhuset. - Men gurkan då (obligatorisk vätskereserv för resande fågel)! In och skära gurkskivor. - Och handdukar att lägga över dem! Ny tur mot huset. På väg mot garaget kom jag på: Mina bilglasögon!

Slutligen satt vi i bilen. - Vi får nog ha flexikopplen också, det blir ju promenad! Och jag MÅSTE nog ha korsetten ifall ryggen bråkar! Ur bilen en sista gång och hämta. Tre kvart försenade. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Men det var värt allt trassel och vi fick en jättefin dag i trevligt sällskap. Och fotominnen.

 

Väninnan

5 oktober 2009 13:32

Voffe gör du på dette viset...? Du skaaa inte stressa.
Men på din beskrivning verkar det som om målet var värt det. En underbar dag vid havet tillsammans med trevliga människor. Och dessutom få tillökning bara si-så-där. En må-bra-dag! Det behöver du.

 

Rondine

5 oktober 2009 19:31

För mig är det tvärtom.
Född och uppvuxen i de djupa skogarna i norrlands inland.
Nu har jag en km (?) till havet och då ser jag horisonten.
Ingen skärgård här, inte.
Vet inte om jag egentligen uppskattar det.
Får lite sjösjuka i själen på ngt. sätt. Känns isolerat.
Och jag föredrar doften av söt- framför saltvatten.
Tur att man kan få landkänning då och då och känna doft av myrmarker och barrskog...
Det där med packandet och stressen kring det, verkar bekant på något sätt..

http://rondine.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...