Vår lilla Fanny är en liten älskling. Vackert brokig som hon är bestämde vi oss genast för att behålla henne. Senare visade det sig att hon är handikappad. Hon har problem med blodcirkulation i ben och fötter (hjärtfel?). Benen är skrovliga, hon liggsitter på grenarna, klorna växer lite knepigt och får klippas för att hon inte använder dem fullt ut.

Men Fanny deltar i livet, äter av all mat, hoppar på marken, duschar och flyger vart hon vill – fort och bra. Hon är en risfågel, född 2008 och sitter ofta ute om sommaren och njuter i solen. Livet är lite begränsat men hon har livslust. Inte ändar man någons liv för att den är handikappad. Hon har dock varit lite ensam och deltar inte i häckningen.

Och nu är Fanny förlovad. Hon har fått en fästman och beskyddare. Vi kallar honom Blågul efter fotringarnas färger. Han är lite äldre och frånskild. När vi första gången såg honom fria till Fanny med jämfotahopp på grenen tätt intill henne blev vi alldeles tårögda av rörelse.

Fanny blev minst sagt tagen på sängen och sken upp i hela ansiktet. Ja, hon blev rent lycklig. "Oj, han friar – till lilla mig", strålade hon och försökte tafatt hoppa med, trots sitt handikapp. Hellegod, Husbonden och jag blev alldeles varma i hjärterötterna.

Nu syns de allt oftare sitta tillsammans. Blågul har förstått att Fanny är handikappad och tar sin beskyddarroll på allvar. Strax innan denna bild togs hade han klivit fram och motat bort en burdus hane som uppträdde lite respektlöst mot henne. Sen hoppade han tillbaka till Fanny, kröp intill och böjde sitt huvud smeksamt mot hennes och kurrade ett "jag tar hand om dig". Jag fick nya tårar i ögonen.

Även en handikappad har ett liv värt att leva.

 

Berit Elisabet med Kasper

16 maj 2010 23:24

Åh, så fint att läsa. Ett underbart inlägg! Tack.

http://www.belof.se

 

skogsfrua på dal

16 maj 2010 23:59

En sådan bra bild! Fanny ser klok ut i ögat och visst klarar hon sig i sin trygga värld. Men jag undrar en sak...i burfåglarnas värld -förekommer inte hackkycklingssyndromet där?

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

margus

17 maj 2010 17:10

Jo, SKOGSFRUN, det gör det nog. Men vi märker inget av detta, kanske beroende på stort utrymme, de måste inte gnata på varann utan kan flytta sig till annat område.
Vi har ändå fåglar med både starr och annat som gör dem lite handikappade, men de mobbas inte. När våra fåglar bråkar beror det mest på revirstrider, eller andra "naturliga" orsaker.

http://margus.bloggplatsen.se

 

uffematten/novemberhäxa

17 maj 2010 20:26

Vilket underbart inlägg!!!
Man blir ju alldeles rörd!
Tänk vad djur är kloka; många gånger bra mycket klokare än människor!

http://uffematten.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...