Ett bestialiskt barnamord skedde i fågelhuset i morse. Lessonen gjorde processen kort med två nymfungar i en holk de tänkte ta för egen del. Vad sa jag…! De näpna sydamerikanerna blir som monster när de vill häcka. Starkt revirhävdande.

När vi var klara med morgonpasset såg jag den lilla gröna Gertrud komma ur Pärlvits och Rudolphs holk med blodig näbb. Förstod med ens vad som ägt rum. Holken inspekterades, ungarna var redan döda, helt varma ännu. Det var en blixtsnabb operation med ungarna som var större än Gertrud själv. Stackars små veckogamla bebisar som ännu inte fått ögon. De satt väl och väntade på mat…

Genast vidtog febril aktivitet för oss. ’Di gröne’ fick tyvärr återbördas till reservburarna i väntan på ombyggnad. Må detta bli andra till varnagel: Man kan inte ha sparvpapegojor bland andra arter! De må vara hur söta som helst, men får de för sig att häcka kan vad som helst hända.

Snabbt infångande och ommöbleringar gav ryggproblem för resten av dagen. Men det var inget jämfört med hur Pärlvit och Rudolph tog det. De såg förvånat på hur vi tog bort holken med deras barn utan att fatta vad som hänt. Deras liv som varit helt inriktade på uppmatning av de två ungarna blev plötsligt tomma och innehållslösa. Pärlvit sågs senare på dagen klänga på nätet och peta i väggen där holken suttit… "Vart tog barnen vägen… vi hade ju ett hus här?" På kvällen satt hon och Rudolph ute i regnet och försökte coola ner känslorna. De får nu glädja sig åt de fyra ungar de fick i första kullen. Lite svårt i brådrasket, men…

Inga ord kan beskriva våra egna upprörda känslor nu. Obeskrivligt ledsna och bedrövade. Särskilt som det var vårt fel. Man vill gott, och så blir det ibland fel. Det var en risk, men man hoppas ju. Dumt blev det. Mer än dumt. Och vi kan inte ens bli arga på de små monstren. Vi älskar alla våra fåglar, de kan ju inte rå för sina arttypiska egenskaper. Nu väntar en större ombyggnad för att ge lessonen tillgång till sommarsol och frisk luft – utan umgänge med andra än sin egen art. Suck…

 

Ruth

16 maj 2012 22:32

Fy vilken tragedi dessa små fick utstå, så synd om föräldrarna, fäller faktiskt en tår, vilken makaber syn att få se detta för mor och far. Att dessa sparvpapegojor kunde göra något så hemskt, näää, detta får inte upprepas, fy 17-18 och 19.
Tröstekram.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

16 maj 2012 22:44

Tack, Ruth! Precis detta är de i stånd till. Så sant som sagt: DET FÅR INTE UPPREPAS.

 

Erika

18 maj 2012 21:37

Nämen usch! Stackars föräldrar. Så förvirrande det måste vara! Ja man kan inte göra allt "rätt" jämt och själv var jag tvungen att omplacera mina lessons då Birger gav sig på Bimbim då häckningssuget satte in. Han såg nämligen min morhuvade, Oskar, från sin bur och det gjorde honom så upprörd att han t o m skadade sin egen fru. I det nya hemmet är allt frid och fröjd, utan andra gojor. De har sannerligen ett hett humör de där små!

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

19 maj 2012 18:36

Gott med en bekräftelse på deras humör. Tack för det! Ja, de ska verkligen vara "i fred". Då kommer de verkligen till sin rätt.
När vi köpte våra första lesson, en hel kull bebisar, sa zoobutikspersonalen att de var så fredliga och att man kunde ha dem med andra... Ha!
Vi trodde dem inte, ty vi hade redan då hört "saker och ting".
Detta sagt enbart till varning för andra; tro inte att zoobutikerna ger rätt info om de arter de säljer, trots att det är deras skyldighet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...