När skrev jag här senast? Dagarna flyter ihop i ett töcken, endast avbrutna av hostattacker och snytningar. Förkylningen, eller snarare… luftrörsinfektionen, är inne på andra veckan med råge. Tungandad och rosslig. Hostattackerna pågår inte hela dygn som i början, men efter en tretimmarssejour är man utslagen.

En akuttid till vårdcentralen kändes av nöden. Ingen lunginflammation på gång, tack (!) men läkaren satte in kärlvidgande medel med medicinsk gas som lindring och för att påbörja läkning. Trots att behandlingen bara tog ett par minuter per gång var väntan lång ty den där ’gastuben’ efterfrågades av många samma dag. Han skrev också ut KOL-medicinen Symbicort inhalator. En hiskelig infektion detta…

Och här hamnade man rakt in i Apoteksh-vetet, vilket grundligt avhandlats i medierna de senaste dagarna. Apoteken – de fria, privata, underbara, hudkrämsskyltande, överetablerade – har ju inte mediciner hemma till behövande patienter. Inte heller vill de serva med uppgift om var folk kan få tag i sina mediciner. Somliga lär ha fått åka runt i taxi mellan apoteken i Stockholm för dyra pengar och leta – utan resultat. Och när man väl får tag i medicinerna – ibland på olika apotek - så är de utbytta, till oigenkännlighet och rena livsfaran för äldre som inte längre kan hålla reda på vilka mediciner de ska ta. Dessutom omfattas utbytesvarorna inte alltid av läkemedelsförsäkringen! Allvarligt. Dags att se upp!

Vårt gamla Rekorderliga Pålitliga Statliga Apotek som fungerade i alla lägen har slagits sönder till ett rent kaos. Skulden för detta åvilar enbart moderaterna och vår siffertrixande statsminister Reinfeldt, ’Herr Reichfeldt’ himself. Han har slagit sönder vårt välfärdssystem så till den grad att man undrar om det någonsin går att reparera.

Vårt närmaste apotek Kronans Droghandel som klampade in på vårdcentralen och köpte upp vår del av det statliga apoteket hade inte Symbicorten. En för astma- eller KOL-patenter livsviktig medicin! ”Men dagen efter kunde de…” Detta skulle fördröja mitt tillfrisknande med ett helt dygn. Nu skulle jag ändå till det Stora Sjukhuset i Skövde idag (bentäthetsmätning) så jag kunde köpa min medicin där. Frågan var bara… skulle den finnas där? Vilket företag hade tagit över det apoteket? Till vem skulle man ringa för att boka medicinen? Kronans Droghandel hade ingen aning och tänkte inte hjälpa till.

Hemma vid telefonen satsade jag på det Statliga Apoteket – ty det FINNS ännu trots att många säger annorlunda. Jodå, de fanns på sjukhuset i Skövde och bokade min medicin. Kära gamla statliga Apotek, det enda värt namnet!

Nu trixar alliansregeringen igen och ska lappa sin apoteksflopp med kompletterande regler. Kvalificerat trams. Det finns bara ETT SÄTT att rätta till hela soppan. ERKÄNN ATT DET BLEV EN JÄKLA FLOPP, AVGÅ OCH LÅT NÅGON ANNAN FIXA TILL VÅRT STATLIGA APOTEK IGEN SÅ VI KÄNNER IGEN OSS!

Hur häftigt som helst! Riktigt maffigt. För mig som gillar kor och lantbruk är det efterlängtat. Det handlar om LRF:s (Lantbrukarnas Riksförbund) kampanj för att få upp intresset för de utrotningshotade mjölkbönderna. På många platser runt om i landet målas rundbalarna med graffiti av sex konstnärer. Spektakulärt. Man kan bara inte missa dem. VallArt kallas konstarten. Temat på konsten är "bönder och mjölk", "mjölkråvara" och "mjölk är tjockare än vatten". Man vill få allmänheten att tänka till.

Fler bilder på temat ligger på facebookgruppen rundbalskonst HÄR. Bläddra i bildspelet, fantastiskt fina konstverk!

Det är konstigt... tekniska landvinningar sker även i lagårdarna, med effektiviserad mjölkhantering och utgödsling, robotar och elektronik, vi har human djurhållning, hårda djurskyddsregler. Priser för foder och konstgödsel har ökat. VEM trodde att allt detta skulle ske till oförändrade priser!? Bönderna får nu mindre för mjölken idag än på 70-talet, sägs det. Vem har tutat i oss att all denna utveckling skulle ske till oförändrade priser? Hur dumma får vi bli?

Detsamma gäller sjukvården. Vi har magnetröntgenkameror, ultraljud, laser och förfinad operationsteknik samt nya landvinningar på laboratoriesidan. Ändå sker ingen uppräkning av sjukvårdsbudgetarna. Det är ju självklart att vi måste BETALA för de framsteg som skett. VEM fasen trodde att vi skulle få allt detta gratis?! Gick vi på detta så lätt? 

Risken för hjärntvätt är överhängande om man hamnat framför en reklamkanal på tv. Försöker mest undvika dem men två kvällar å rad har ägnats åt ”Mord och inga visor” (tokig översättning av Murder she wrote, men ändå) med deckarförfattaren Jessica Fletcher. Ibland vill man ju bara koppla av och bli underhållen. Och det blir man…

Hjärntvättad, är väl snarare sanningen. Efter två kvällar är jag nu helt itutad att RYNKOR är något av det allra, allra värsta en kvinna kan råka ut för och det gäller att till varje pris skaffa de RÄTTA PRODUKTERNA för att i god tid undanröja detta förfärliga hot. Som alltid perfekta kvinnoideal med persikohy där ingen rynka hunnit slå rot. Inte mindre än TVÅ produkter med samma undergörande effekt avlöste varann, vid VARJE reklamavbrott. Hela filmen igenom. Det är inte reklam. Det är hjärntvätt! Särskilt om man halvdåsar framför tv:n – då går budskapet in i ens omedvetna direkt. Det känns faktiskt som en avsikt.

Nu biter ju inte reklam på en gammal garvad tant, och förresten är det utom allt hopp. Livslinjerna är redan djupt inristade. Fast i Sverige, där den kränkte är kung, kunde man välja att känna sig förföljd, mobbad och diskriminerad. Men jag tänker på ungdomarna… vilken skräck inför åldrandet de måste genomlida. Såg en tjej på tv en gång som vid 25 års ålder funderade på skönhetsoperation mot rynkor. På djupaste allvar. Hon hade inte den minsta skråma i fejan. Vilken ångest inför naturens gång!

Tusen miljoner tack till Greenpeace som avslöjat slappheten vid kärnkraftverken Ringhals och Forsmark när de kunde ta sig in och hålla sig gömda där i över 30 timmar! Den vanliga svenska flatheten replikerade i känd stil ”vi ska utvärdera, vi ska analysera, det var ju ingen hotbild (!), osv…” och det talar för sig själv. Bra initiativ av Greenpeace! Hoppas stillsamt att det väcker några slumrande själar bland ansvariga.

Hellre kalla vintrar än 30 grader en hel sommar som det varit i Spanien i år. Varje gång väderkartan visats har jag noterat den oförändrade tempen på Iberiska halvön. Nu har det visst sjunkit till 26 grader. Det måste ju vara öken där, tänker jag. En bekant som varit där bekräftade mina farhågor: Även kaktusarna slokade.

Inom EU förstördes under ett år inte mindre än 17000 ton (!) fisk och räkor. För att hålla priserna uppe! Frisk och felfri mat som kunde mättat många svältande. Bara i Sverige förstördes 34 ton, mest räkor. Fördömda kapitalism, säger jag. Sjukt resursslöseri med Guds gåvor. Ett helgerån.

Fakta och video HÄR. (Länken kompletterad i efterhand efter fråga i kommentarerna.)

För övrigt firar Husbonden ett år som pensionär. Har inte ångrat beslutet en enda dag. Fast han tycker nog inte att han ännu kommit in i de nya rutinerna på riktigt. Gör man detta nånsin, undrar vi.

Det är bara inte klokt! Ibland kippar man bara efter andan över fräckheter, nonchalans och ren dumhet som förekommer i samhället – och i vården. Man tar sig för pannan, sliter sitt hår, får andnöd och hjärtflimmer… allt på en gång. Det är så dumt så klockorna stannar. Man tror inte det är möjligt. Men det ÄR det.

Det handlar förstås om Kompisen A-L och hennes nu sjuåriga kamp mot Försäkringskassan. Igen! Ska detta aldrig ta slut. För två veckor sen var jag med A-L hos läkaren för att förmå denne att intyga SAMSJUKLIGHET med A-L:s tre diagnoser. Jodå, han tog det som ett ”intressant uppslag”! Han visste inte om detta! Alltså skulle PATIENTEN NÖDGAS UPPLYSA LÄKAREN om Socialstyrelsens riktlinjer!?! Han skulle jobba på intyget…

Vid förra intygsskrivandet (mars 2012) väntade läkaren hela TVÅ månader med intyget och rafsade sen ihop ett oanvändbart dito - först EFTER ANMODAN - och i sista sekund innan han onåbar drog på FYRA MÅNADERS SEMESTER. Det intyget var en katastrof.

Med detta i ohyggligt och förfärande minne, samt för att bevaka sina intressen, tog A-L ett samtal med läkaren två veckor efter besöket. Jodå, han hade talat med Försäkringskassans konsult och förstått att samsjukligheten var viktig att ha med (minsann!). Men… och här kommer det:

Läkaren: Jag vet inte om jag hinner skriva ut intyget innan din sjukskrivning går ut....(!!!!).

A-L: Men det är ju inte förrän den 30 NOVEMBER! (Sju veckor framåt! Nästan två månader!) Du måste skriva det här NU! Det är VIKTIGT FÖR MIG!

Ska patienten verkligen tvingas tigga om att läkaren ska sköta sitt jobb?

Guess what…. och här kippar man verkligen... Då börjar läkaren att ynka sig för att dom "har så mycket att göra på Vårdcentralen", och att ”här har vi ju mest akuta fall”…..!

Hjälpbehövande och sönderstressad Patient söker hjälp hos sakkunnig läkare. Blir tvungen att själv informera läkaren om Socialstyrelsens riktlinjer för att intyget ska bli rättvisande. Istället för att snarast prestera ett adekvat intyg som patienten är i skriande behov av för att inte gå alldeles sönder idkar LÄKAREN istället terapisamtal för sin egen räkning med den hjälpsökande patienten om sin ohållbara arbetssituation.

Ungefär här höll mina ögon på att tränga ur sina hålor i ren frustration. NU SPÅRAR DET UR TOTALT.

En långlivad mediedebatt rasar efter sportjournalisten Bosse Hanssons förflugna ord om ”svartingar” i radio. Besynnerligt hur gamla garvade kollegor kan försvara det inträffade. Man säger bara inte så – och framför allt inte offentligt. Det vet alla. Särskilt de som jobbar med media. Ändå poppar den ene kollegan efter den andre upp och försöker släta över. Det går ju inte. Sagt är sagt.

Men att den oförarglige frilansaren Mats Strandberg ska mista uppdrag för Sveriges Radio pga. av den ringa malören att tillfälligt ha släppt in en gammal kollega i referathyttens värme är knepigt. Vad vinner SR med detta? Botgöring genom straff?

Oavsett vad Bosse Hansson tycker eller tänker och huruvida han är rasist eller ej, så skulle han INTE SAGT ETT KNYST när han inofficiellt bjöds in. Ty han var officiellt INTE DÄR. Och skulle inte höras. En garvad sportjournalist VET hur väl ljudet tar sig fram. Där visade Hansson sällsynt dåligt omdöme. Och han borde genast gjort en pudel, inte minst för att han satt sin kollega Strandberg på pottkanten.

Tänk, så dumt det kan bli.

TV-Aktuellt satte fingret på problemet i kväll. Uttrycken är delvis en generationsfråga. Här hördes Tommy Engstrand med emfas hävda att det inte finns någon ond avsikt med uttrycken som hans generation växt upp med.

- Vi sa ”neger”, vi läste ”neger”, vi åt ”negerbollar” och ”negerkyssar”. Det skrevs offentligt att Ingemar Johansson mötte ”negrer” i boxningsringen. En korpulent kompis blev ”Tjockis”, en med glasögon kallades ”Blindis”… osv.

I detta har han rätt! Det är en intressant diskussion. För sig. Men i detta ärende är sagt ord sagt. Garvade sportjournalister har ordet i sin makt. De är vana vid att välja rätt ord i rätt sekund. Det sagda kan inte bortförklaras.

-----------------

För övrigt sitter jag nöjd – alltför nöjd – efter god lunch, vilken även i denna sena timme är svår att bortförklara. En riktig kaloribomb. Husbonden hade maten klar när jag kom från frissan. Ugnspannkaka med stekt fläsk. Den visste var den satte sig. Och där ligger den kvar. I morgon måste botgöring ske för denna försyndelse: Fisksoppa allraminst.

Besöket hos barndomsvännerna utanför Mariestad blev äntligen av i går. Sommaren bara gick och gick, alltid var det nåt som skulle göras. Fågelhuset krävde sitt och sen var kompisarnas semester över. Faktum är att det var minst ett par år sen vi körde E20 åt det hållet. Där hade minsann en bit motorväg färdigställts under några år - utan att vi ens visste om det! Trevlig överraskning.

Kanonfint väder under bilresan där inte mindre än 400 gäss sågs på ett fält. Maffigt värre. Därtill sågs sex tranor på ett annat fält. Inget mot de hundratal som tidigare hade rastat där, fick vi höra. Möjligen var det den stora gruppen som flög över oss häromdagen mot söder. Idag njöt vi av ett par hundra vipor under promenaden, härligt. Mycket fågelsnack, ja… men vad kan man förvänta i en blogg med detta namn.

Fantastiskt höstväder några dagar. Men ingen brittsommar, denna brittsommardag. Till det krävs betydligt mer värme. Vi har istället haft lätt markfrost i några nätter nu.

Kvällen tillbragtes framför partiledardebatten i tv under viss ångest. Partipolitik har den effekten på mig numera. Samhället och välfärden har raserats, allt är utförsbacke och moderaterna stjäl alla delar ur socialdemokratiska idéer och retorik utan att skämmas. Det skulle förbaskemig vara straffbelagt! Nä, det är inte roligt längre.

Mår direkt illa av att tvingas se idétjyven, siffertrixaren och lögnaren ’Herr Reichfeldt’ i tv (fast han såg härligt trött ut!). För att inte tala om den uppnosiga jäntan Annie Lööf (C) som sagt sig ha den hemska järnladyn Margaret Thatcher som förebild (vad månde blifva?).

Man fick stålsätta sig för det godas skull, dvs. att se Stefan Löfven (S) och Jonas Sjöstedt (V) klara debatten med bravur. Fast jag avskyr dessa pingpongmatcher som svänger hit och dit, även om programledarna lyckades genomföra konceptet väl denna gång.

Medan jag ruskar obehagskänslorna av mig tänker jag att...  det är skönt är att leva i ett land där man (fortfarande) kan säga precis vad man tycker!

Varför är alla arga på Lars Vilks?

Han tycks vara en måttfull, nästan försynt, person som envist står upp för yttrandefriheten. Rätten att säga vad man tycker. Civilkurage och mod som få. Han anser det berättigat att kritisera politisk islam. Och han gör det. So what? Utgör han därmed ett hot? Ska han därför gå och gömma sig?

- Muslimer som förespråkar bokstavstolkning av Koranen och andra heliga skrifter kommer att ha svårigheter att anpassa sig till det moderna samhället, menar han. Och har möjligen rätt.

Är detta fördomsfullt? Han beskriver ju bara fakta.

Ingen svensk konstnär har mött så starka reaktioner som Lars Vilks. Han blev världskänd efter att han tecknade profeten Muhammed som rondellhund 2007. Han försvarar allas rätt att uttrycka sin åsikt. Har utsatts för mordbrand, trakasserier och lever under konstant mordhot med livvaktsskydd.

Uppdrag Granskning följde häromkvällen Vilks till hans beryktade medverkan hos SION (Stop Islamization Of Nations) den 11 september. Vilks hyllades som en hjälte av deltagarna men sa egentligen inget kontroversiellt. Farhågorna för hans medverkan var våldsamt upphaussade.

Lars Vilks väger sina ord noga. Ger så återhållsamma kommentarer att inte ens Janne Josefsson blir riktigt klok på honom. Journalister försöker ideligen snärja honom till åsikter han inte uttryckt, få honom att säga något oövertänkt. Men Vilks utstrålar ett försynt lugn och en inre övertygelse. Han säger inte för mycket, men det han säger är genomtänkt. Han säger det han står för. Bara det. Passar inte in i islamofobmallen. Han är sig själv, med en alldeles egen åsikt. Det är allas vår rättighet.

DN skrev tänkvärda ord, möjligen med annan avsikt än den jag läser in:

”Försvaret av yttrandefriheten kräver tankemöda. Att hävda någons rätt att smäda, provocera eller torgföra vansinniga åsikter är inte samma sak som att dela dessa åsikter. Yttrandefrihetens själva poäng är att det plumpa och omdömeslösa, eller för den delen illasinnade och direkt felaktiga, måste få framföras. Övertramp regleras av rådande förtals- och hetslagstiftning. Men lika självklart måste dessa åsikter kunna kritiseras.

[…] Religionens krav på underkastelse och respekt för absoluta sanningar står i direkt strid med yttrandefrihetens liberala patos och ställningstagande för en mångfald av värden.”

- Jag tycker att det alltid är berättigat att kritisera politisk islam, säger Vilks och stöder starkt SION i deras principer. Däremot inte HUR de tillämpar dessa principer.

Han kritiserar således inte religionen islam, bara politiken. Sen när blev detta skamligt i vårt Sverige?

Jag är för min del ytterligt tacksam att någon står upp för vår yttrandefrihet. Om ingen gjorde det har vi den snart inte kvar.