Här ser vi en som tröttnat på nedskärningar i vården och kanske lyckas få Sveriges första folkomröstning i ett landsting (Västerbotten). Och här är en som lyfte en hel bygd så att den fick femton nya barnfamiljer på två år (Västmanland). En startade ett upprop för att värna det gamla sockenbegreppet (Linköping). En annan fixade hundratals sommarjobb åt bygdens ungdomar – han ringde sina företagarkollegor (Brålanda). Och så där håller det på…

Detta är stimulerande. Tidningen LAND publicerar etthundra ”lantisar” med folk som gjort något betydelsefullt för landsbygden. Undrar om inte Clara Lidströms bedrift med sin blogg ’Underbara Clara’ kan vara den viktigaste. Hon ”skriver så lockande att storstadstjejer börjar drömma om att flytta till mysiga byar i Norrland”. Den som kan få ut 08-orna från ’Fjollträsk’ måste få guldmedalj.

LAND är verkligen landsbygdens röst! Ett måste för oss som vill läsa om positiva och inspirerande människor och händelser. Det finns roliga saker som händer även om övriga medier i Dödsskuggans Dal gör allt för att ta ur oss det hoppet. LAND driver det mångåriga projektet Öppen Trädgård, skriver om landskapsmat & mathantverk, djur & natur, antikt, hantverk & byggnadsvård och svunna tider. Amen.

Lilla Huset 4.0…

genomgår i övrigt en teknisk uppgradering som aldrig tillförne. Ett visst tekniskt intresse föreligger – det tillstås. Men en nostalgisk längtan tillbaka till en stilla frid på andra sidan sekelskiftet, typ 1960-talet, finns där hela tiden. Då hade vi tid att filosofera, fantisera, drömma, ha tråkigt, avvakta och se. Det fanns tid för nya kunskaper att sjunka in och fördjupas. Det man en gång lärt sig gällde i sisådär tio eller tjugo år innan det kom nya påbud. Kvällens dokumentär "Året var 1963" blev därför ett måste för Lilla Huset. Man får leta efter glädjeämnena.

God fortsättning, därute!

Tuggar en fransk nougat och njuter av att granen är ute. Svårt med gran i litet hus. Bara ljusstakarna är kvar ett tag till. Jisses vad det har regnat. Sjöar överallt där det inte brukar vara sjöar – inte ens vid tidigare översvämningar. Dräneringar är frusna och en stor del av ladans jordgolv är 'sjöblött'. Husbonden har med mannakraft dikat ut det värsta ytvattnet. Ännu en kanariehona har lagt sig på ägg, byggt själv kanveta’, innan vi ens har tänkt på redena. Vinterfåglar inpå knuten vilar och sjunger istället för att bara äta. Ägnar mycken datortid åt efterlängtad ombyggnad av vår hemsida. Det tar tid och får göra så. Planerandet är det roliga!

Helgernas magra tv-utbud har haft sina måsten, bl.a filmen om ABBA. Första delen gruvligt trist med ett evigt analyserande av Dancing Queen, men i del två blev det äntligen fason på grejerna med all historik. 1960-talet var ljuvligt på sitt vis, men musikaliskt otroligt töntigt så här i backspegeln. Populära Hootenanny Singers och Hep Stars som vi ju gillade... Man nästan skäms över att man var med.

Palmeserien var rent deppig. Tog enbart upp Palme ur en kritisk vinkel – inget om hur fantastiskt skicklig, lysande, omtyckt och populär han var. I vänsterkretsar vill säga, men de var ju också dominerande under flera decennier. Med löntagarnas ständigt ökande löner (30% på två år under en period) och kravet på löntagarfonder förstår man ju att arbetsgivare och borgerlighet fick nog. Visst var det ett politiskt mord – vet inte hur, bara att. Det har jag hävdat från timme ett.

Claire Wikholm nämnde i sista avsnittet om en champagnebjudning dagen efter mordet på Palme, där hon frågade värden om orsaken till detta plötsliga firande. Hon fick svaret att Palme ju hade mördats. Vad gjorde hon med den informationen, undrar jag. Själv skulle jag gått raka vägen till polisen.

Vidrigt att återse alla grymma karikatyrteckningar som spreds i medierna på den tiden och som eggade det s.k Palmehatet. Så vidriga karikatyrer har ingen annan – varken levande eller död – politiker utsatts för. De sprängde alla gränser. Tänk att sådan offentlig förföljelse var möjlig. Makten ska granskas, ja – men den som är i stånd att göra så vämjeliga teckningar av någon mår inte bra. Granskades karikatyrernas upphovsmän någon gång av mordutredningen, undrar jag.

Idag granskas makten inte alls. Som Håkan Juholt sa i radion häromdagen så ”står media i givakt inför både Reinfeldt och Borg - som det gullas med dem”. Idag när alla partier snor retorik från varann "vore det verkligen på tiden att medierna istället försökte tränga in och ta reda på vad partierna verkligen står för i grunden". Så sa han, den gode Juholt till tv-chefen Eva Hamilton, rakt ut i etern!  Tankar vid årets början.

Året 2012 var Olof Palmes, konstaterar Aftonbladet i ett ledarstick denna nyårsafton (se bild). Inte illa av någon som varit död i 26 år. AB nämner att Palme finns med i storfilmen ”Callgirl” och att ”Hassel: Privatspanarna” kretsar kring mordet, att över 100 000 svenskar sett dokumentären ”Palme” på bio, samt att tv-serien om honom nu ses av rekordmånga. Bland annat av Lilla Huset, vill bloggen tillägga.

Del tre går i morgon, på nyårsdagen. Det innebär att 2012 slutar och 2013 börjar i Palmes tecken. Ja, tomheten efter Palme känns. Vi är många som saknar hans uppkäftighet och obändiga tro att allt gick att påverka. Och när HAN vågade utmana bl.a USA, så vågade folket tro på sig själva.

När Palme röjdes ur vägen dog ideologierna, känner jag. Och när nästa efterlängtade ideolog väckts till liv (Juholt) röjdes även han ur vägen - av medierna. Hellre borta från medierna än borta ur livet, säger jag. För om Juholt fått stöd av partiet hade han kanske varit kvar som ledare – men inte säkert i livet. Det är vad jag högst personligt känner och befarar.                                          
klippet kan läsas bättre med ett klick

--------------------------

SISTA ORDET…

… i bloggen år 2012 handlar om utmärkta tv-programmet ”Kappelin i Europa” som Lilla Huset följer. Den lugna, behagliga och språkkunniga korrespondenten Kristina Kappelin smälter med lätthet in i 15 länders olika kulturer. Hon söker svaret på om det finns en europeisk gemenskap.

Del 2 handlade bl.a om murens fall. ”Före murens fall delades Europa av ideologier. Nu är risken större att vi drar upp nya religiösa gränser, framför allt mellan kristendom och islam.” Kappelin frågade påvens talesman om påven ser islam som ett hot mot Europa.

"Påven har ibland påståtts vara islamfientlig, men islam tycks enligt hans talesman inte vara det stora hotet. Det som verkligen skrämmer Vatikanen är en värld utan gud,” sammanfattar Kappelin. Padre Lombardos ord var "de människor som är helt och hållet sekulariserade och som saknar känslighet och förståelse för religionens betydelse i livet".

Tredje och sista delen sänds 6 januari handlar om vad andra européer tycker om oss svenskar.

Mardrömmen är här.

Staffan Dahlbäck, Hönö, född i Borås 1961, påstods felaktigt av Försäkringskassan att ha invandrat till Sverige 19 aug 2008. Detta uppdagades när han sjukskrevs 2010. Han är född här och har bott och arbetat här i hela sitt liv. Inte ens ett personbevis från Folkbokföringen hjälpte. Fk påstod att deras register var mer tillförlitligt. Efter några veckor ringde en chef från Fk och sa ”grattis du är svensk”. Utan förklaring (!) till vad som hänt, men nu skulle ”allt vara i ordning”. Men när Staffan begärde ut sina handlingar från FK stod det fortfarande att han var inflyttad invandrare – nu från 2009! Nu är Fk anmält till JO för att utreda vad som gått fel. Berättades på Rapport i kväll (10.04 in i programmet). En artikel från Borås Tidning berättade om saken den 13 november. Vi vet ju alla hur sjukskrivna behandlas av Fk, och de har aldrig fel!

En stor statlig myndighet direkt underlydande regeringen – utan kontroll från allmänheten – är en direkt fara för hela folket. Vad händer när denna myndighet hamnar under ’fel’ regering? Vi har redan sett hur en ny regering totalt förändrat regelverk och handläggning i ett enda slag. Vad blir denna regerings nästa drag? Vad blir nästa regerings tilltag?

Illavarslande och riktigt ruggigt när en stor statlig myndighet i regeringens händer opåtalat kan göra så här. Vad som helst kan hända. Detta är en mardröm för den som drabbas och därmed för oss alla. Det kan hända vem som helst av oss. Hur många av oss står det fel uppgifter på? Ett talesätt säger att om man ser en råtta så finns det si och så många tusen. Man är aldrig ensam. Hur många fler svenskar står upptagna hos FK som invandrare?

Om JO inte tar upp fallet till utredning är det än värre. Vågar man sova tryggt efter detta?

Är nu redigt trött på lampeländet. Från trygga Luma och Osram som man visste precis hur de såg ut och var beskaffade - till hur många sorter och fabrikat som helst. Tror förbaskemej att glödlampan såg likadan ut från mina första barnaår och fram tills detta elände började. I femtio år. Formerna var enkla, ett fåtal att välja på. Man valde bara effekt. Och liten eller stor fattning, sen var det klart.

Vem bryr sig om designen på en glödlampa som ändå inte syns under lampskärmen? En del är så långa att de sticker ut därunder och BLÄNDAS!! Man kunde väl för jisse namn behållit formerna även om de blir energisnåla! Och förpackningarna då… otympliga, inplastade saker som sticker ut och rivs, och med sina olika och skiftande former är i vägen på alla upptänkliga sätt. För varje inköp har det kommit nya som man inte känner igen. Vad var det för fel på vanliga fyrkantiga kartonger. Som gick att stapla i lådor och hyllor.

Sist fick vi tag i en sort med blåaktigt (!) sken. Det framgick inte alls på kartongen att det var BLÅTT. Råkade sätta den i lampan vid den röda fåtöljen (se bilden) och det blev helt fel effekt. Omedelbart byte. Inte heller butikerna fixar röran. De kan inte ha stora lager p.g.a priset. Fabrikat och design varierar så ofta att butikerna inte klarar prismärkningen – för en gångs skull FÖRSTÅR jag dem!

Efter flera år med de energisnåla har vi nu lyckats få in i våra ’dumhuvuden’ att 11W = 60, att 8W = 40 osv. Att E14 står för liten fattning och E27 för stor dito. Då byter handeln till LED…! Nya beteckningar. Nya former. Nya fabrikat…! Är allt detta nödvändigt. Usch och tvi!

Tack Thomas Edison för glödlampan! Men jag önskar nästan att den tidiga – och särskilt gedigna – glödlampa som tydligen aldrig kom ut i handeln hade nått oss konsumenter. Den lär visst lysa ännu…

Bannlysningen av pepparkaksgubbar i luciatågen spred sig som en löpeld. Man strök sången för att inte riskera stöta sig med någon, hette det från skolan i Laxå. Förbudet spreds snabbt till fler skolor. Rörelsen Den Svenska Flatheten lever i högsta grad med nerverna på utsidan. Vad ska slå detta?

Tioåringen Mio i Laxå blev rikskändis när han förbjöds vara pepparkaksgubbe som tidigare. Mammans reaktion är guld värd när hon sa att då ska inte Mio vara med i något Ku Klux Klan-tåg för det är vad det är – de har vita strutar och vita klänningar. VÄLFUNNET OCH BRILJANT!

Debatten gick hög. Mycken satir har skapats, t.ex jämförelser mellan Afrikas svält och Syriens krig, medan Sverige har problem med KAKOR. Nyheten om detta i-landsproblem spreds world wide – bl.a till Australien. Skolan fick backa och Mio var pepparkaksgubbe – till slut.

Vad blir nästa allergireaktion? Tomtenissen? Rollen går ofta till den minste. Har vi kränkt dvärgar så länge utan att reagera? Kommer krav på namnbyte av maträtter, t.ex brunsås, bruna bönor och… svartrot? Kränks ingen av våra gula ärtor, gul lök? Eller rödkål, rödspätta och röding? Hur ska vi i fortsättningen kunna äta raggmunk med tanke på klostermän? "Sudda, sudda, sudda bort varenda tradition…" Listan kan bli lång bara vi letar tillräckligt noga. Ynkliga fega, ängsliga Sverige som ingen stolthet har kvar.

"Vi komma, vi komma från Pepparkakeland, och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.

Så bruna, så bruna vi äro alla tre, korinter till ögon och hattarna på sne!"

Lagom till Nobelfesten blev julknäcken klar. Husbonden fick ett ryck igen, eller var det rastlösheten. Men han blev visst inte riktigt nöjd med läckerbitarna. Jag vet inte så noga, har aldrig fuskat i den branschen. De får visst inte bli för mjuka och inte för hårda och allt vad det är. Äh… jag tyckte dom blev goda.      Klickbilder

Ett förfärligt sorl på stora fester. Klart man tittar lite, men orkade inte så mycket. Ska inte orda så mycket om varken Nobel eller kläder för jag behärskar ingetdera. Bara detta… Kronprinsessan Victorias glittrande smaragdgröna klänning nog var nobelfestens höjdpunkt. Tjusigare än så kan det knappt bli. Märkligt, men grönt passar ofta särskilt bra vid dessa högtidligheter. Bilder på SVT HÄR.

Kul med enbart kvinnliga programledare, men de kunde nästan haft sina frackar som i trailern. Hur som helst blir det enklare. Kvinnliga festkläder är svårt, alla kan inte bära upp dem. SVT har stort ansvar för programledarnas kläder – särskilt vid ett tillfälle som detta. Fel kläder stör tittarupplevelsen. Anna Hedenmos genomskinliga tyllärmar kändes flera nummer för trånga. De skrynklade sig och klämde åt på flera ställen. Vad är det för fel på klädda ärmar om man inte får till det på annat sätt.

För övrigt la jag mest märke till Anna-Maria Corazza Bildts spretiga fågelbofrisyr som lyftes upp av nåt felvänt rött diadem - i nacken, av alla ställen…

Nu har väl ändå fräckheten brutit ut totalt i Göteborg. Att belägga FÖRBIPASSERANDE europavägar UTANFÖR innerstan med trängselskatt är nåt av det galnaste jag sett. Helt fredligt passerande bilister på väg från Oslo till Malmö på E6:an – UTAN TANKE PÅ ATT KÖRA IN I STAN – ska nu straffas för att de PASSERAR Göteborg. Jag trodde inte mina ögon. Transportstyrelsens info kom i brevlådan idag.

Var inte avsikten att stimulera göteborgarna till att ta buss/spårvagn till jobbet i innerstan? Hur ska privatbilister mellan Oslo och Malmö kunna göra något åt det? (Innerstan till vänster i bild, med grå vägar innanför den prickade trängselgränsen - klicka för större bild).

Skatten drabbar förstås även lastbilstrafiken, och den är massiv. Dock inte den utlandsregistrerade (befriad), men den är väl snart (eller redan) störst. Visserligen är jag för en återgång till godsbefordran på järnväg men då får väl möjligheterna vara utbyggda innan man straffar trafikanter för något som ännu inte står till buds. Är det verkligen upp till Göteborgs stad att ta ett nationellt ansvar för att tvinga fram godståg?

Göteborg har aldrig kunnat trafik. Har sällan skådat en stad med så rörigt gatunät och så dålig skyltning. Här måste man vara infödd för att hitta. Tur man flydde fältet för 40 år sen (exakt i år). I ungdomen och med nytt körkort roade vi oss med att försöka hitta till vissa mål enbart med hjälp av skyltningen, som vore vi turister. Det var stört omöjligt. Efter sporadiska återbesök konstateras att det är lika illa nu. Men man bygger sina broar och tunnlar hit och dit och blir aldrig färdiga...

Trängselskatten ska visst även finansiera det s.k Västsvenska paketet med tunnlar och broar och kollektivtrafikutbyggnad. Men att bestraffa dem som PASSERAR utan tanke på att någonsin köra in på stadens gator är helfräckt. Visst är göteborgare kända för att vara fräcka, men på ett mer skojfriskt sätt. Detta är INTE roligt alls. Som infödd hittar jag smitvägar förbi, men skäms å födelsestadens vägnar. Tumme ner!