Vad skriver man om när både själ och hjärna gått i köldkramp. Har lovat mig själv att inte orda om sånt som ändå ingen annan vill läsa om. Som t.ex egen fotvård, att Husbonden fixat ett plåster på min satans ömma tå eller att man ligger för ankar med ryggont efter fotvårdsövningen. Jäklar, nu gjorde jag det i alla fall…

Förra helgens blygsamma resultat från På Spåret toppades - med TRE poäng denna gång, på bläckfiskfrågan med melanin och sepia. Antingen har åldern tagit ut sin rätt på allvar, eller så har nivån på tävlingen höjts. Vi sitter här mest som fågelholkar och lämnar walkover på flertalet musikfrågor. Fast vi tog ”Fernando”. Det gjorde vi.

Intervjun med alerta fritänkaren Jörn Donner, snart 80, i Skavlan var en höjdare, såpass att jag kikade en gång till idag på Play. Det blev så obetalbart dråpligt när man var inne på Harry Scheins begravning (!) att både gäster och publik skrattade så de grät. Lite mindre uppkäftig, lite mer ödmjuk, men som alltid kvick i tanken, charmig, ärlig och humoristisk. Har alltid gillat Jörn Donner – och nu mer än nånsin.

Robert Gustafssons dag på Slottet blev nog mer tänkvärd än rolig. Känslan av vemod dröjde sig kvar efter programmet. Rädslan för att inte orka ledde honom en gång till en överdos. Nu tillåter han sig att vara trött, och kontrollbehovet får i gengäld utlopp i tvångstankar och tics. Inte konstigt om en sån vrålbegåvad konstnärssjäl gått vilse emellanåt. Själv är jag mest förtjust i hans imitationer och… sång. Han är en förbaskat talangfull sångare!

Stella är hemma igen. Hon svarade så bra på antibiotikan att resten av återhämtningen tydligen lika gärna kan ske i hemmet. Skönt för föräldrarna som är ganska utpumpade efter traumat. Skönt för alla, ska tilläggas. Men lilla stumpan går ännu inte obehindrat. Musklerna har försvagats av en veckas sängläge, hon har nog också värk i leder och höfter efter infektionen samt säkert också ömma fötter efter kanylerna från akutinsatsen. Självklart blir det återbesök med uppföljning.

En veckas liv i kappsäck på sjukhus – och ständigt på pass – tar på krafterna. Nu får familjen hämta ny styrka hemmavé. Vi också… Firar med fyrverkeriet på bilden, kanske den sista med julbelysning i. Oemotståndligt med rimfrost i vinternatten. Faktiskt lite av fyrverkeri, känner jag.

----------

För övrigt... gläds jag av att brittiske premiärministern David Cameron satt ner foten mot EU. Han vill inte att EU ska bli som ett land - då är inte Storbritannien med. ”Att försöka pressa in länder i en centraliserad politisk union vore ett stort misstag, och inget som Storbritannien vill veta av”, sa han. Tuffa besked. Hear, hear, säger jag. Äntligen lite nerv i den annars så tysta samstämmigheten.

Lite mer tyngd bakom denna stormakt än ett Grekland på ruinens brant. Om eurostatsivrarna blev nervösa när grekerna ville ha folkomröstning är det nog inget mot vad de rimligen borde känna nu. Talet vid Världekonomiskt forum i Davos drog stor publik. Men Tysklands Angela Merkel låtsades som inget och babblade på om euron. Statsminister Reinfeldt låtsas också som det regnar.

Men storföretagare och näringslivet blev nervösa. Ju nervösare näringsliv - desto intressantare, menar jag. Sen får vi se hur mycket spel för galleriet det är från Camerons sida när han måste blidka sin hemmaopinion mot EU. Eller om han verkligen menar det. Tacka för att engelsmännen vill slå vakt om sina banker. Kul.

Polisprofessorn Leif GW Persson "Allas vår GW" tycks vara med överallt i medierna just nu - och Lilla Huset får liksom inte nog. Trots sin lite tvära stil verkar han bara bli allt folkligare. Han tycks trivas i rampljuset samtidigt som det verkar som om nån har behövt släpa dit honom, sa någon.

P1:s Godmorgon Världen sände ett så fint porträtt om honom i söndags. Måste bara dela med mig. Bäst gillar jag analysen av Åsa Linderborg, kulturchef på AB:

- Han äger ett eget språk, jag vet faktiskt ingen som är så rolig, så drastisk, pedagogisk och språkligt innovativ som GW. Han uppfinner egna ord, han gör egna meningskonstruktioner, han har otroligt rika metaforer, vilket gör att lyssnaren eller läsaren direkt förstår men också ofta faller i skratt, så att han får ju oss att skratta åt makthavare eller politiker eller meningsmotståndare… vem han nu vill ge sig på.

- Kombinationen av hans kännedom om kriminalitet och hans sårbarhet är ett annat skäl. Han är å ena sidan machomannen, å andra sidan så kan han prata om sin alkoholism och sin skröpliga kropp och sitt åldrande.  Jag tror att man känner att han är vår representant in i dom här hemliga korridorerna. Han vet en massa saker om korruption och brottsom vi vanliga människor inte har en aning om.

Medieforskaren Ester Pollack bidrog med följande:

- Persson har efter många år i offentligheten blivit nån slags folkets representant. Han utgör liksom nån slags folkets förnuft. Han har under väldigt lång tid byggt den image som kombinerar väldigt mycket som vi tycker om.

- Han är egendomsmiljonär, han är tv-kändis, han är expert, han är poliskommissariernas poliskommissarie. Han säger en hel del förnuftigt, samtidigt så… känns det som om vi skulle kunna sitta och dricka med honom på krogen.

- Han är sig själv i alla möjliga lägen. Han kan, som Rockyserien visar, tugga kakor just nar han ska uttala sig i miken. Han kan göra på alla möjliga sätt. Det gäller både kläder, uttalanden och sätt att bete sig. Som ingen annan riktigt kan göra. Jag tror det här udda, det där originalets säkerhet att vara: "Jag får vara den jag är, och jag får göra saker och ting som ingen annan gör". Jag tror att vi uppskattar det.

Och Martin Kellermans Rocky fick till det i en strip om GW: "Han är inte nervös för att vara med i tv. Han vet inte om att han är med i tv."                                             Hela inslaget kan höras HÄR.

Läget är ännu allvarligt för lilla Stella. Familjen lär stanna på sjukhuset i uppåt tio dygn. Diagnosen är hjärnhinneinflammation men exakt bakterieflora hann aldrig fastställas via ryggvätskan – det akuta behovet av bredspektrig antibiotika uteslöt provtagning. Så bråttom var det alltså. Efterlängtad rapport kom från föräldrarna idag.       

Det var verkligen nära ögat! Inte mindre än 15 vårdpersonal var engagerade i akutinsatsen med kanyler, sprutor och slangar. Att jämföras med den ”läkare” på Vårdcentralen som MED ARMARNA I KORS OCH LUTAD MOT VÄGGEN slappt rekommenderat ”hemvård och alvedon”! Det kunde kostat Stella livet.

Har läkarna inte fattat att dom ska RÄDDA LIV?! Var är dom utbildade?

Hjärnhinneinflammation har ett allvarligt och snabbt förlopp. Flera tidningsrubriker på nätet vittnar om missbedömningar med döden som följd. Nu blir det en Lex Maria på detta, men det räcker liksom inte. Så nonchalanta och okunniga läkare ska inte ens anställas! Vem rekryterar? Någon måste ställas till svars! Fängelse känns på nåt sätt inte tillräckligt…

Stella har svarat bra på antibiotikan. Idag kom första beskedet att bakterievärdet sjunkit något. Faran är inte över. Hon är helt beroende av tuff medicinering. Hon har ont vid t.ex blöjbyten och tar sig om huvudet men försöker äta lite yoghurt trots näringsdropp. Den lilla kroppen (bara 1,5 år) arbetar hårt och kan påräkna lång rehabilitering då många av hennes resurser tagits i anspråk. De allra flesta blir helt återställda, men sjukdomen kan ge bestående besvär. Måtte detta gå vägen…

Ilskan stiger inom en, man får lust att personligen ta sig till den där Vårdcentralen och sopa till den så kallade ”läkaren”. Sånt slarv får bara inte hända!

Jag håller högerregeringen fullständigt ansvarig för alla missbedömningar som sker i vården idag. Det kan inte bli bättre med alla nedskärningar, uppsägningar, ekonomiskt tjafs, konkurrens, kömiljarder och allt annat trams som rivit sönder vår tidigare väl fungerande vårdapparat.

Väninnan och jag känner inte igen vården idag – och tro mig… vi har erfarenhet. Vi känner inte heller igen bemötandet. Det är allvar nu! När ska människor fatta att den här regeringen är rent människofientlig och direkt farlig för folkflertalet? Hur många ska dö innan folk inser konsekvenserna av skattesänkningar?

MAN SKA INTE LEKA POLITIK MED MÄNNISKORS LIV.

Sovmorgon till halv åtta. Vill vanligen inte missa en och en halv timme av livet i onödan (går annars upp kl. sex). Men när termometern visar 17,8 minus ute får dagen gärna bli kortare. Då förlåter jag mig själv.

Stack iväg till Byn för att köpa hem mera talgbollar och jordnötter till utefåglarna. Får inte fattas när det är så kallt. Sen fort hem igen till kamin och Vinterstudion.

En gnagande oro maler i övrigt för barnbarnet Stella (1,5) som i går blev allvarligt sjuk och hamnade på IVA vid Östra Sjukhuset. Misstänkt hjärnhinneinflammation, löd första rapporten... gulp. 41 graders feber, blodbristningar i huden. Prover från alla delar av kroppen, slangar, dropp, antibiotika, sonder... Stackars lilla dockan.

Ingen feber idag. Men läkaren har varnat för att blåsa faran över, det "kan svänga snabbt". Således blir familjen kvar i några dagar... minst. Tack! Läkarvetenskapen lutar nu lite åt att det kan vara blodförgiftning... vad är värst... pest eller kolera...  Och fadern förtalte via mobil att vårdteamet verkade proffsigt och tycks veta vad de gör.  Lilla Huset håller andan, tummar och tår i väntan på fler besked.

Tryggt med sjukhus, men... Vårdcentralen som man först uppsökt hade rekommenderat "HEMGÅNG OCH ALVEDON"...!!!! Är vi inte till förbannelse trötta över detta mantra??? Vad är felet på vårdinrättningar idag? Stress, köer, vikarier, stafettläkare, trängd ekonomi... alltihop? I hur många tidningsrubriker har vi inte läst just detta "gå hem och ta en alvedon".

Nästa gång någon får det beskedet på en vårdinrättning ska vederbörande absolut inte göra just det. Det kan nämligen leda till döden. Då gäller det att åka till akuten och kräva noggrann undersökning. Den här vårdcentralen kommer att få en reprimand.

Wrap, wrap... eller vad säger paddor... Hur som helst är den här nu - iPaden. Första provbloggningen med den från soffhörnet med Skavlan i tv:n. Men split vision är inte min bästa gren. Och tekniken tar ut sin hämnd. Somnade till under På Spåret och missade en hel resa. Ingen katastrof, för denna säsong övergår ändå min förmåga. Vaknade till och ropade: "Lojsta hed"! Min enda poäng. Det man kan, det kan man - om så i sömnen;-) Tack vare hästintresset. Enastående många duktiga deltagare i denna jubileumsomgång. Äh, att blogga i soffan framför tv:n var något av överkurs, och man kan varken lägga in bilder eller redigera texten på det viset. Inget för mig. Tillbaka till arbetsplatsen...

Tankarna surrar runt Janne Josefsson som gjort några grodor i Uppdrag Granskning när han "ställer sig på Reinfeldts och de rikas sida och slår neråt" (citat Lars Ohly). Barnfattigdom är ett vedertaget begrepp, framtaget vid fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Definitionen bygger på två parametrar, låg inkomststandard och försörjningsstöd, och för att familjer ska klassas som fattiga ska EN av parametrarna uppfyllas, enligt Piteå-Tidningen. Således inget att riva upp himmel och jord för.

Sen förstår väl även jag att uttrycken ekonomisk och social utsatthet/utanförskap är mer exakt för ett välfärdsland. Fegt exakt. Typiskt svenskt. Men vem jämför på allvar Sverige med u-länder? Frågan är väl snart hur mycket välfärdsland vi är efter högerregeringens systemskifte.

Snudd på ohederligt att ställa en rökande mor till svars inför Svenska Folkets Domstol för att rökandet drabbat barnens aktiviteter. Visst kan beteendet ifrågasättas - privat, men inte offentligt. Folkdomstolen kan omöjligt döma i ett mål utan alla kända fakta! Här kan finnas många skäl som vi inte vet. Nu får en redan utsatt kvinna löpa gatlopp för att hon inte "uppför sig på rätt sätt". Janne Josefsson har satt normen: Fattiga ska fan-i-mej hushålla med pengarna på sätt som anses lämpligt. Av vem? Skyll dig själv om du är fattig eller arbetslös, som Moderaterna brukar resonera. Josefsson har tagit ställning. Han slår neråt. På dem som redan ligger. En journalist ska handskas varligt med utsatta människor i offentligheten.

Uttrycket barnfattigdom har sprängkraft. Just därför är det så bra - om man vill samhällsförändring. Då blir det extra illa om en journalist som ska granska makten (regering och myndigheter) ställer sig på deras sida. Sen hade Josefsson mage att göra stora ögon i svt:s Debatt och säga "Får man inte ställa frågan om rökning i Sverige?" 

Det finns många outtalade frågor i Sverige, Josefsson. Viktigare frågor. Frågor som ingen journalist vågar ställa till vår osynlige statsminister. Ställ dem, Josefsson! Fram med arsenalen mot den som bär skulden till neddragningarna i välfärden. Vart tar skattebetalarnas pengar vägen? Dåligt tänkt, dåligt planerat, dåligt genomfört - Janne Josefsson.

"Ut med det gamla – och in med det nya", utbrast Husbonden i den härligt friska januariluften. Just då så där syrerik och vederkvickande som man bara vill ha maximalt av. Systemen ventilerades grundligt under sagolik snöfallspromenad efter allt innesittande. Efterlängtat.

------------------------- 

Gav upp om ”En pilgrims död” i går. Tänkte verkligen se den. Nyfiken på Leif GW Perssons tankar om Palmemordet. Men i så fall får man väl läsa hans trilogi i bokform. Den titeln ”Välfärdsstatens fall” låter i alla fall betydligt mer lockande.

Mitt intresse för svenska tv-deckare dog för länge sedan. Nu, efter ett nytt försök, undrar jag om alla svenska tv-deckare görs av samma personer. De tycks mig i alla fall exakt likadana - eller härmas de bara. Dystra miljöer, som GP skrev "ibland så mörka att de murriga filmerna om Van Veeteren känns sprudlande och glättiga".

En mångfald anonyma personer vandrande i skumt upplysta lokaler. Ibland tillfälligt hopfösta i mitten av en mörk och ödslig sal vid ett bord - upplyst som på nazitysklands vittnesförhör. Alla rabblade likalydande floskler hela tiden - indiciekedjor till förbannelse. Måste alla säga exakt samma sak, om och om igen. Det är slöseri med tittarnas tid och tålamod.

Därtill förfärligt less på Lassgård som är likadan i varje film. Med lätt dimmig blick som vore han inte närvarande. Är detta signifikant för god skådespelarkonst? Jag vet inte det. Eller så är jag senil, kanske övermåttan blasé och/eller ointresserad av polisens hierarkier.

Häftigt regnskydd. Häftigt budskap.

Självklart bad vi om var sitt.