Så är man uppe med tuppen igen då... Egentligen före tuppen, tror jag. Härligt.

Nya dammsugaren testkörd ett par gånger. Lilla Huset finner ånyo att dessa moderna 'klumpfötter' till dammsugarmunstycken är hopplösa. Voffo ska de va på dette viset?

Klumpfoten är tjock och otymplig. Kommer inte in under låga möbler. Kan ej köras växelvis mellan mattor och golv utan växling med stenhård knapp. Frustrerande. Suger så inihelsikke hårt att jobbet blir trögt. Får köras på lägsta suget för att inte suga upp hela golvmattan…!

Vi bytte – som alltid - till munstycket TWINNER (lär visst vara designat av fotbollsstjärnan Tomas Brolin) det mest allsidiga och perfekta munstycke som finns. Och till en ringa kostnad! Det har vi nu till alla våra dammsugare – även i fågelhuset. Kommer in under alla möbler, kan växla mellan matta och golv utan en enda manöver, glider med lätthet in under mattkanter och följer varje rörelse. Lagom sug. Och framför allt TYST. Oh, my darling Twinner.

Klumpfoten från Electrolux förpassas till skamvrån, tvi, tvi och tvi.

För övrigt har viss tid måst ägnas åt Facebook. Det finns en sida om ’västgötaspetsar gamla godingar’ där jag kikar in då och då. Ögontröst i saknad av våra kära familjemedlemmar. Så ville det sig inte bättre än att ’någon’ lade ut en bild som 1) jag tagit 1989 och med 2) FEL namn på hundarna. Två fel av två möjliga. Antingen vet folk av idag inte mycket om upphovsrätten eller så skiter man i den. Hursomhelst fick saken rättas till.

Tillstår att FB kan användas till vettiga saker. Men layout och funktioner är deprimerande löjliga. Där ploppar t.ex upp små stirriga meddelanden som man helst såge att man slapp.

T.ex den här: ”2 vänner av dina vänner har hittat vänner med vänsökaren”.

Fnittrade hysteriskt åt företeelsen en stund. Det är bara too much…!

Vi följde ’Mellon’ ikväll. Med ofördärvade ögon och öron, ity ingen av låtarna hade hörts innan. Alla deltävlingar förbigås med tystnad i Lilla Huset. Vi aktar våra öron. Och nerver. Hur hela Nöjessverige orkar jobba upp denna hysteri begrips icke. Men lite allmänbildad får man ju vara, så… vi tittade. På låg volym.

När rökdimmor lättat, eldsflammor falnat och bilden stannat efter att ha gått bananas i centrifug samt varit uppochned kunde vi i bländande motljus skymta något av artisterna mellan vevande extremiteter, psykedeliska ljusblixtar och vajande ballonger. (Herreminje…)

Rätt låt vann, summerar vi lättat när den chockade Robin Stjernberg utropats. Det ska visst vara snedblåsta hår i år. Först gillade jag Jahaja, förlåt: Yohio, bäst med Heartbreak hotel. Husbonden kände mest för Bed on fire med growlande Ralf Gyllenhammar. Vi enades slutligen om att vinnarlåten You var bäst. Vinner i längden.

Låtarna var överlag tuffare i år. Bra startfält. Lite sjukt att europeiska juryer både ska påverka och avgöra röstningen av en svensk melodifestival, men så länge Mellon inte styr riket på allvar må det vara hänt. Med facit i hand kanske det till och med var bra, just här. 

Programledarna var duktiga och roliga. Så svenskt lagom. Inget överdrivet trams som alltför många gånger förr. Och när Christer Björkman tittade in blev det lugnt och tryggt. Det SKA vara han som sköter det här! Det är med Björkman och Mello-festivalen lite som med kungahuset; något måste få vara beständigt i denna föränderliga värld. Till sist: Sean Banan är genuint äcklig, hela han. Rakt igenom. Så det så.

Nu är det min tur att slå ett slag för Maciej Zarembas artikelserie om vår sjukvård i förruttnelse. Många har säkert redan läst artiklarna i DN, men för mig var de nya. Säkert gäller det fler.

Zaremba har massor att berätta. Han har grävt… och grävt. Här avslöjas det ena horribla efter det andra. Hur totalt känslobefriande räknenissar från näringslivet släppts in för att införa ”Lean Production” och en rad andra konstigheter i vården. Lönsamheten framför allt.

Flera läkare träder nu fram med namn och ger honom sitt stöd! Hårresande avslöjanden som gör en både ledsen, förtvivlad, frustrerad, deprimerad och självmordsbenägen. Men ändå något VI BÖR VETA. Om vi inte reser oss som en man och ställer krav nu går det käpprätt… Tiden är helt rätt, nästa år är det valår.

Artiklarna är långa men mycket, mycket lättlästa. Maciej Zaremba skriver intresseväckande och spänstigt och handlingen driver en framåt utan ansträngning. Stora Journalistpriset från mig, direkt. Han har fått det förut, men so what. Varför inte SVT tagit upp stora debatter om detta redan förvånar mig. Vad ska vi annars ha Public Service till? Var är folkstormen? Att Vänsterpartiet står på patienternas sida vet vi redan, men frågan är… VAD GÖR SOSSARNA ÅT SAKEN?

Här är länkar till artiklarna i serien, en efter en:

1. Vad var det som dödade herr B?

2. Hur mycket bonus ger ett benbrott?

3. På vilken prislista står din njursvikt?

4. Hur mycket oro tål en människa?

Och HÄR träder flera läkare fram och instämmer.

--------------------- 

Har för övrigt varit något piggare idag. Fick städat hos marsvinen och plockat in pärmar i ett skåp efter golvläggningen däruppe. Talat med jämnårig kusin vars pappa, min morbror, gått bort som den siste i syskonskaran. ”Nu står vi på tur” konstaterade hon sanningsenligt… och nog sagt om detta;-)

Hon hade nyligen gått i pension vid 63 som mellanstadielärare och ”skulle inte orkat en dag till”. Nu ska hon spela golf i Spanien tre månader om året. Det unnar jag henne. Alla jobb har fördärvats med dokumentation ”in idiotum”, som hon sa.

Inte bara i sjukvården således, men i vård, skola och omsorg gör det störst skada. De drabbade kan inte protestera själva! Nu ska jag skriva ut alla artiklarna för att läsa noga. Många sidor blir det…

Bråda tider. Nästan allt handlar om avlopp i Lilla Huset numera. Utryckningar hit och dit och snart hämtas Lilla Underverket. Undra på att man försöker koppla av framför tv-n lite grann.

Kvällens behållning erhölls genom SVT:s nya program ”Fråga kultureliten” – trevligt, allmänbildande, underhållande. Just så är public service som bäst. I panelen sitter kunniga och smarta kulturpersonligheter, varierande från gång till gång, som svarar på tittarnas kulturfrågor. Många infallsvinklar, ofta filosofiska – vilket tilltalar mig i hög grad. Vad är poängen med atonal musik, och hur skiljer man på porr och konst var två av frågorna i del 3/5 som gick i kväll.

Själv fastnade jag mest för en frågeställning i förra avsnittet. Bl.a om hur vi ska benämna den tid (era) vi lever i nu. Ett svar löd ”återanvändningens tid”, ett annat ”ekonomismen”. Ett alternativ vill jag särskilt dela med mig av, för det uttryckte precis så som många av oss upplever vår tid: ”den permanenta krisens tid” - dvs. att ständigt vara beredd på förändringar, omdisponibel, kompatibel och hemlös.

Men hur tänkte tv-ledningen som beslutat att bara sända fem program. Serien hinner ju ta slut innan publiken hittat dit. Ty, det är ju ingen omedelbar rusning till en ’smal’ rubrik mellan kl 22.15 – 23.00 en onsdag kväll.

Nyheten gav rejält adrenalinpåslag vid sängdags och stal sånär min skönhetssömn. Lästes på Text-TV i går kväll. Nu har regeringen gett sina handgångne män (Försäkringskassan) i uppdrag att analysera vilka typer av människor som är sjuka i psykiska diagnoser. Se upp, psykologer – regeringen är på krigsstigen!

Studien ska ge ”en beskrivning av karaktäristika för de personer som har ersättning från sjukförsäkringen i psykiska diagnoser". Alltså vilka särdrag (!) som kännetecknar dem som fått psykisk diagnos. Regeringen/FK ska tydligen också röra om i diagnoserna… eller hur man nu ska tolka texten ”analys av diagnospanoramats sammansättning”. Bäva månde de utmattade och sammanbrutna i detta land.

Först torterar regeringen samhällets svaga som redan har det svårt med sjukdom och arbetslöshet, kastar ut dem från försäkringar de har betalat premie för (FK och a-kassa). Låter myndigheten (FK) håna, trakassera och förfölja dem med ord som ”du kan ju ligga ner och jobba”. Man låter arbetsgivare hämta sina ’slavar’ i FAS 3 hos Arbetsförmedlingen. Och när de sjuka  och jagade klappar ihop totalt kommer detta… då  ska den högerledda regeringen i Sverige utreda vilken sorts människor som inte tål behandlingen!

I nazistiska koncentrationsläger var personer med psykisk ohälsa (förr mentalsjukdom) inte värdiga att leva. De märktes med svart triangel ihop med övriga ”asociala element och arbetsskygga” som t.ex zigenare, förståndshandikappade, alkoholister eller tiggare med flera.

”Det här är ju överblivna hästar från Rumänien. Hoppas nu bara inte att den där numera överblivna påven också dyker upp i nåt paket från Findus.” Ett citat från radions satirprogram Public Service i morse.

Ja, vem vet vilka horribla överraskningar som väntar när köttet börjar dna-testas. Frågan är om vi vill veta. Min gissning är att testerna ganska snart kommer att mörkas för att strax därpå läggas ned. Det är nåt sjukt med de fria marknadskrafternas globaliserade matproduktion. Utom räckhåll för all kontroll.

Någon föreslog häromdagen att vi konsumenter måste bli bättre på att läsa varudeklarationerna. Ja, den som det kunde - utan lupp… Matproducenterna för krig mot oss. De vet exakt vad vi vill ha, men gör precis tvärtom. Innehållsförteckningen på mat har oftast mindre stil än försäkringarnas finstilta. Med allt konstigare namn på ingredienser och tillsatser och på felöversatt ’nordiska’ om det ens finns med. Men svenska flaggan har de lärt sig hur den ser ut!

Den nya heliga ’valfriheten’ i butiken som skulle vara ”så bra för den fria konkurrensen” innebär bara valfrihet för producenter och butikskedjor att fritt välja vad de vill lura på oss. Tugga och svälj!

I Lilla Huset värld äts hemlagat så länge vi klarar oss själva, köps svenskt griskött (ej nöt)från lokalt charkuteri och läses varudeklarationer te'ss ögona' blö'r. I övrigt tvås händerna.

- Förbaskade APOR, muttrade jag en hel timme här i kväll. Skulle just ta mig an AL:s aktuella överklagande till Förvaltningsrätten. Visserligen klipper och klistrar jag friskt numera, så det är inte såå jobbigt. Men för att orka bara detta krävs en viss samling. Ordet apor är i sammanhanget en skymf mot de oskyldiga djuren i fråga, men jag fann inget annat i min frustration. Måtte våra rara kusiner (aporna) förlåta mig. Och slutligen fick jag iväg ett förslag till AL… puh.

Försäkringskassans agerande blir efterhand allt klarare, det handlar helt tydligt om ett strikt förhalande av ärenden. Här kan ingen som helst avsikt spåras för att "göra rätt". Nej, nej. Förhala till sista andetaget. Tills den försäkrade tröttnar och ger upp, avlider av utmattning eller… tar sitt liv i ren förtvivlan.

Man skriver i senaste avslaget bland annat: ”Du har angett att […] du har tre olika sjukdomar ME/CFS, fibromyalgi och IBS och dina läkare styrker samsjuklighetens betydelse för din arbetsoförmåga för resten av livet.” Man summerar alltså att AL HAR ANGETT DETTA som skäl, men tillstår varken att läkarintygen de facto styrker saken – eller att intygade sjukdomar föreligger. En avgörande skillnad! Det betyder ungefär att FK skiter i vad läkarna har skrivit (har de ens läst?). Det antyder också att AL ljuger, kanske även att läkarna ljuger. För FK vet bäst! Dvs. att hon ”inte är sjuk. Inte ens till 25%”. Vad sen än alla läkare i världen anger.

FK konstaterar också att Förvaltningsrätten godkänt 50% sjukpenning för en tidigare period i samma sjukfall. Det skiter de också i. För FK vet bättre än Förvaltningsrätten! Dvs. att AL "inte är sjuk. Inte ens till 25%" - oavsett vad Förvaltningsrätten har ansett. Det är MEDVETEN FÖRHALNING i väntan på naturlig avgång.

Så utstuderat elakt och förslaget. Må dessa regeringens handgångne män (och kvinnor) hemsökas av ruggig vedergällning för att man lånar sig till denna raffinerade utslagning av oss, svenska folk i vårt eget hemland, när vi blir sjuka. Vi ska aldrig glömma att denna behandling kan drabba precis vem som helst av oss – även FK-personal. Arbetslöshet kan en frisk person kanske göra något åt genom att flytta, gå ner i lön eller förnedra sig i värsta fall. Men… mot sjukdom och olycka står vi oss slätt. Jag håller alliansregeringen - och ’Herr Reichfeldt’ personligen -ansvarig för fördärvet av vår försäkring som vi betalar premier till.

--------------------------

För övrigt...

hörde jag att alliansens stödpartier FP, C och i synnerhet KD nu vill höja taket i arbetslöshetsförsäkringen. Minsann! Så dags nu när de vill vinna röster för att vara kvar i riksdagen. Varför vägrade de inte detta illvilliga system – i tid - istället för att rösta igenom det! Vi ska inte glömma vad de gjort mot oss, sina landsmän. Förräderi, kallar jag det. 

Ljusstakarna har tagits ner. Julen är definitivt slut i Lilla Huset. Nu börjar nya tider. Vår i luften med tö och sydvästvindar. Nä, vi tror väl inte det egentligen, men vi kan väl få låtsas ett tag…

Liten Stella gör framsteg efter sjukfallet och går nu åter själv utan att benen viker sig. På tårna ibland! Ett gott tecken. Nu har vi sett det med egna ögon, och det var en liten dämpad flicka vi mötte. En som på ett hårdhänt sätt erfarit att livet inte alltid är en dans på rosor. Hon som alltid strålat av glädje, nyfikenhet och aptit på livet. Men så ska också återhämtningen ta tid. 1,5 år är en alldeles för tidig ålder för att behöva drabbas så där, men man kan inte välja. Det slår bara till. Familjen hämtar sig efter pärsen och ska på uppföljande återbesök i veckan.

Livet består numera av väntan på läkarrapporter... Väninnan var på sjukhus med svårutredd öm fläck på benet. Diagnosen som i tur och ordning från såväl vårdcentral som sjukhus växlat från djup blodpropp, rosfeber till borrelia (och tre häftiga penicillinkurer) fick sin slutliga (?) diagnos: åderbråck. Ordination: stödstrumpor! Låter enkelt, men inte med reumatikerhänder! Den suveräna strumppåtagaren BENjamin (fyndigt) ska därför testas. Läge för en sån där vårdrobot jag skrev om en gång, en som kommunicerar med gröna blinkande ögon och som kan berätta vitsar;-)

"Familjen Stellas" anmälan till patientnämnden om vårdcentralens nonchalans (”åk hem och ge alvedon”) resulterar nu till fredag i familjens möte med läkaren som bakåtlutad och med korslagda armar inte ens tog blodprov när barnets hälsa och eventuella överlevnad hängde på minuter. Men det är klart… hur många blodprov kan man ta med korslagda armar…!

”Allmänfarlig vårdslöshet med risk för annans liv” vore en lämplig åtalspunkt om sjukvården kunnat ställas till svars på riktigt. Men både polis och läkare utreds ju av polis respektive läkare, och då läggs locket på. Hur länge ska vi finna oss i detta?