Pappas begravning blev jättefin. Det var sååå fint och sååå rart, och det lilla kapellet fylldes till brädden när alla körvänner intog platserna. Dörren stod öppen mot kyrkogårdens grönska under hela akten och det var underbart vackert.

Den enda som inte hann fram var körledaren själv som genomgick ögonoperation dagen innan. Hon var lovad att komma iväg i tid, men något strulade på sjukhuset. Vi väntade förgäves en kvart, sen drog klockringningen igång. Kören fick ackompanjeras av kantorn istället och prästen Lovisa var perfekt.

Mitt näsdukslager förblev oanvänt. Tack vare körens medverkan bröt jag inte ihop. Först under den avslutande Air av J S Bach rök två av dem.
- En mycket ljus och minnesvärd högtid som inte kunde ha varit finare, som jag sa i mitt tacktal vid minnesstunden.

----- 

Matt och tillfreds. Ansvaret släpper. Nu sätter vi kanske inte punkt men väl kommatecken. Vid hemkomsten till Lilla Huset var man alltför trött för att göra något vettigt och alltför rastlös för att lägga sig. Letade upp det mest intetsägande tv-program jag fann; tennis att bara tomglo på i väntan på samtal till den förlorade körledarens återkomst till bygden. Hon… ’gamla mänskan’… hade stortjutit på sjukhuset som ett barn av frustration över att hennes deltagande sprack (det var nog konstnärstemperamentet;-}). Viktigast dock att operationen lyckades, hon kan se detaljer igen!

Lugnet återvänder och livet blir normalt. Sorg och saknad men med ljusa minnen. Vet inte om man kan säga så, men gör det i alla fall…: Åh, vilken lyckad dag.

 

Alle

21 maj 2008 23:40

Vet inte vad man skriver nu...men jag hoppas att du har det bra ...och solen skiner underbara strålar på dig...kram

http://www.alleswe.bloggagratis.se

 

Ruth

22 maj 2008 00:36

Skönt att begravningen blev så fin och ljus som du önskade. Du har så många minnen att plocka fram när det behövs, tror du har klarat / klarar det fin framöver. Din pappa var stolt över sin snälla dotter och kommer att vaka över dig från sin himmel.

http://bernamis.bloggagratis.se

 

skogsfrun på dal

22 maj 2008 06:17

En ljus minnesstund och ett värdigt avsked (?) hjälper oss när sorgen tar tag.
Arma körledare som tog mässfallet* så hårt trots sina klara ögon;)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

margus

22 maj 2008 21:45

Ja, herregud, Skogsfrun, du träffar huvudet på spiken som vanligt. Vilken poäng!

Nu är det över, och Ruth har så många snälla saker att säga så man blir tårögd, men... för övrigt är det som Alle så gulligt säger; knappt något mer att säga om saken.

Härligt stöd har jag fått i alla kommentarer under den svåra tiden vilket jag tackar ödmjukt för. Kram till alla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...