Nya elever vid skidgymnasiet i Åre tvingades äta kattmat i en ’nollningsritual’. Vaddå ”tvingades” tänker jag.

Ursäkta, det här låter nog beskäftigt… rebellen i mig skulle aldrig funnit sig i att tvingas till något som hon inte ville. Det är väl bara att låta bli. Vad händer den som inte underkastar sig? Man är väl där för att studera och i detta fall även träna. Eller?

Det sociala, ja. Hur socialt är det med tvång och tortyr av sina medmänniskor. Som man måste ställa upp på för att få vara med i gänget. Skulle förbaske mig ha vägrat. Hävdat min rätt och integritet. Visst blir man lite utfryst ett tag, men sånt går ju över. Våga vägra mobbing, vill jag säga.  

----------------------

Vad händer den som inte besvarar en high five, undrar jag. När någon står där med näven uppsträckt och kräver en motreaktion… och man inte svarar… Snopet liksom. Känner vederbörande sig då förnedrad och löjlig. Eller får den som inte besvarar dumheterna skämmas?

Om high five nu är ett uttryck för behov av stöttning, peppning eller bekräftelse… varför är det då den framväxande generationen av våra nya individualister, de som med vässade armbågar ”kräver respekt” och kan gå över lik i konkurrensens namn som behöver high five-a mest? Undrar jag.

En vän hävdade att det tycks vara ’dagisgenerationen’ som gör high five mest. De som fostrats i grupp. Vår egen ’samarbetsgeneration’ (dinosaurierna) behövde aldrig high five. Vi lärde oss stå på egna ben, göra vår plikt och ta eget ansvar. Framhöll aldrig oss själva, men peppade heller aldrig varann. Vilken av generationerna omfattar då de mest genuina individualisterna? Tänkvärt.

----------------

Genuint trött är jag för övrigt på amerikanska valrörelsen redan innan den börjat. Svenskar får i amerikanska valtider veta mer om USA än om vårt eget land. Under och efter nominering. I varje delstat. Jämt och samt. Varje dag och varje vecka.

Den där republikanen som motarbetar abort och skriker ut att han ska skaffa 12 miljoner (!) arbetstillfällen. Till tre miljoner arbetslösa! Är han rätt vaccinerad? Den som tror på sånt bör nog inte ha rösträtt.

Sinnet rann till en kväll. En stor dos av den lilla energireserven lades på en insändare till lokaltidningen angående flyttplanerna för min mag-tarmklinik. Kände att jag måste ge ett patientperspektiv på planerna. Potentaterna på Kärnsjukhuset i Skövde tänker stjäla hela verksamheten för ’min’ klinik i Lidköping. Alla i vår del av regionen får dubbelt så lång resväg. Tio mil istället för fem – enkel resa.

Och detta trots att Skövde inte har en aning om hur de ska klara av verksamheten. De har nämligen inte tillräckligt med läkare. Helt fräckt begär de då att lidköpingsläkarna ska ’joura’ i Skövde för att lösa verkningarna av den planerade stölden. Man leker med människors liv och hälsa.

Som kroniskt sjuk har man många resor – och ofta - till sjukhuset. Dubbelt så lång resväg- och tid blir då en dubbelt så lång plåga. Orden kom till mig när jag sydde i knappar häromdan. Artikeln skrevs när Husbonden var på gjutkurs. Med alldeles färsk oro för tarmproblemen fick jag alltså lägga energi på detta. Varför bråka med patienter så här?

”Som om det inte är nog med ont i magen av sjukdom ska man nu behöva ha ont i magen av ångest för att mista sin klinik inom rimligt avstånd”, skrev jag bl.a Avslutade med orden: ”Med detta inlägg har jag förbrukat en stor dos av min lilla energiresurs. Nu får jag lida efteråt. Medan ni politiker, odödliga och friska, smider vidare på era ränker.”

Nu har jag gjort vad jag kan. Debattartikeln kom in. På sidan två. Då var inte ansträngningen förgäves. Blodproverna var bra, förresten. Bra i alla delar. Då kör vi ett tag till…

Nu har väl ändå 'kockeriet' nått vägs ände. Efter åratal av tv-kockar och kändisar vid spisen, kokböcker och recept i legio, mixande och fräsande menar jag att branschen nu faktiskt går på tomgång. Man har wokat och halstrat. Sötat, saltat, syrat och beskat och gift smaker med varandra. Vi har fått flingsalt, bulgur, rucolasallat, hot shots och smoothies.

Man har smackat och suckat i tv-rutor och blandat råvaror in absurdum. Mycket gott och bra har erbjudits men nu finns det snart inte fler vinklar på köttbitarna. Och när kockarna nu börjar surra om vilka av ”barndomens smaker man upplever” med olika rätter och att smakupplevelsen ”nästan är andlig” (hört på radio i dag) börjar det stå även en religiös person som jag upp i halsen. Nu är det verkligen tomgång.

Det gullas med vin- och spritlobbyn allt medan rökarna jagas med blåslampa i varje hörn av tillvaron. I snart sagt varje tv-program provas det vin. Där står någon amatörsommelier och gör sig märkvärdig över jordiga smaker och den högtravande vokabulär de svänger sig med. Och programledarna låtsas förstå och härmar med illa dold genans. "Blommigt, brödigt, karaktär, knutet, rökigt, rustikt…"

Svenska folket dras lätt med i ”den fina svängen”, man importerar och bygger vinkällare. Med ökat resande och en ständigt tillgänglig bag-in-box i hand känner man sig som en riktig sydeuropé - särskilt om solen skiner. ’Vaddå, vin är väl det mest naturliga i världen…’

Det är märkligt hur samhället hyllar det ena missbruket medan det andra mobbas. En rökare är ingen trafikfara och kan fortfarande sköta sitt jobb. Beträffande sjukvårdsbelastningen är nog båda missbruken lika goda kålsupare, KOL eller leverskador… vilket är värst.

    klicka för större bilder

Rökning ska inte försvaras! Men jämförelsen haltar betänkligt. Tänk om vi skulle göra som Australien som tar i med hårdhandskarna för att minska rökningen. Cigarettpaketen där ska nu bli olivgröna allihop och förses med skrämmande bilder av tobakens skadeverkningar. Landets högsta domstol har godkänt de nya tuffa marknadsföringslagarna. Jag välkomnar idén, men det ska också drabba alkoholgullandet.

Det kommer tyvärr inte att ske i paradoxernas Sverige där vi numera tillbedjer Marknaden och hänger efter i svansen på kapitalet. Nej, i vårt land satsar vårt statliga Systembolag på hemkört för att redan nästa år leverera öl och vin hem till dörren. Ivrigt påhejad av barn- (!) och äldreminister Maria Larsson (KD).

Och ICA-butikerna startar vinbarer ”för det passar så bra ihop med mat”. Vissa är tydligen redan igång och andra är i startgroparna. Även där hejar barn- (!) och äldreminsiter Maria Larsson (KD) på. Regeringspartierna är visst lite oense just nu, men när vin- och spritlobbyn fått jobba klart är alla borgare med på tåget. Såväl statliga verk som stiftelser... Var så säker. Spritångorna fördunklar omdömet. Folkhälsa vad är det...?

Ganska magstarkt, tänkte jag redan när det hände och förstod inte varför man alls tog emot gåvan. Men 'di kyrklige' har tänkt efter ordentligt. Och reagerat. I förhållande till kyrkornas andra smakfulla och vackra utsmyckningar var tavlan både en ren provokation och riktigt ful och dålig.

Klicka för större bild

Konstnären Elisabeth Ohlson-Wallin skänkte i våras en alternativ altartavla till Domkyrkan i Skara. Tavlan var enligt henne tänkt att kunna användas vid t.ex gayvigslar och föreställer HBT-personer i paradiset.

– Elisabeth Olsson får ta tillbaka sin gåva och sen får hon göra vad hon vill med den, säger Anita Hammar, kyrkorådets ordförande i domkyrkopastoratet i Skara.

I kyrkorådets beslut ges flera anledningar till att tavlan inte passar sig. Den främsta är att "den typen av politisk handling hör hemma på en annan arena än som altartavla i Skara domkyrka”. Enligt kyrkorådet stödjer både biskop Erik Aurelius och biskop Åke Bonnier deras beslut.

Äntligen har någon vågat avvika från den allmänna flatheten som konstnären levt högt på under många år. Tufft gjort av Svenska Kyrkan! Man blir stolt.

Kusin Cecilia från Stockholm dök upp som planerat med bästa vännen Eva häromkvällen. Lilla Huset undfägnade med lättaste middagen - indonesisk kycklinggryta, vår senaste favorit (recept nedan). Mycket trevligt prat, lite minnen förstås samt berikning med fläkt från Bryssel och den urbana världen.

Minne: Besök hos kusinen i småländska Växjö. Jag tretton, från storstan, rebell. Hon tio. Stor skillnad på den tiden. Tjuvrökning, olovligt boklån på biblioteket (som pappa genast återsände). Kusinen nervös mest hela tiden, hehe. Hallå… det är 50 år sen. Ett halvt sekel! Preskriberat.

Just då var min ragtime-favvo: The Old Piano Roll Blues som jag spelade hela tiden. Vete Gud var jag snappade upp den, men den körde i huv’et hela tiden. Nedan i video med Hoagy Carmichael.

Efter dessa besök: många intryck = härdsmälta i hjärnan = mentala skygglappar på. Nu tarvar hjärnan tid för filosofiska grubblerier och rofyllt handarbete på kläder som tappat knappar. Nu vill jag bara ”ha det lugnt och skönt och sitta här och… lukta på blommorna” som Ferdinand.

Två släktkalas på samma vecka… undra på att man är däckad. Lilla Huset brukar vanligen inte springas ner av besökare. Och sen kommer alla på en gång, typ. Vaknade lagom till Usain Bolts 800-meters lopp i går kväll.

Roligast med Usain Bolts finallopp är att studera medtävlarna. Bolt joggar lekande lätt in i mål medan de andra kutar så de håller på att spränga sig. Dvs. det är roligt NU, så länge man tror och hoppas att Usain Bolt inte är dopad. Skulle han vara det – Gud förbjude -  blir förhållandet helt annorlunda. Det svänger i idrottens värld.

----------------------

Indonesisk kycklinggryta

Kycklingfiléer, typ 1 kg , 2 dl grädde , 2 dl creme fraiche , 1½ tsk sambal oelek , 1 st hackad gul lök, 1 flaska indonesisk soya (Santa Maria Ketjapmanis sweet soya sauce).

Lägg bitar med det råa kycklingköttet i form. Häll i gräddblandningen med soya och kryddning. 200 grader i mitten av ugnen . Minst 45 min (ju längre tid desto mörare).  Kan användas till fläskfilé 30 min i ugn, kotletter 60 min i ugn.

Medaljtippade Rolf-Göran Bengtsson ställde in OS-hoppningen när hästen skadade sig. Hedervärt. Men journalisterna ifrågasatte om han ”verkligen gjort allt” för att hästen skulle kunna tävla. Som om han försökte smita…!!

Har skrivit HÄR om hur mycket som ska stämma när både häst och människa ska tävla i en gren. Det är inte bara EN som ska må bra och vara i form, det är TVÅ – och det SAMTIDIGT.

När en friidrottare tränar och tävlar har denne bara sig själv att tänka på. Eller… inte tänka på. För vi har ju nyligen i dokumentären Medaljens Pris fått höra hur de slarvar med sina egna kroppar. De pressar sig själva över gränsen, väl vetande att det är ’bara’ den egna kroppen och framtiden som riskeras. Man har så att säga ’sig själv att skylla’ om det går galet.

En ryttare måste tänka för två. Att pressa sin häst till mer än den klarar kan orsaka den trofasta vännen ett onödigt lidande eller ge hästen men för livet. En ryttare gör inte så.

Att i det läget bortse från sin egen vinnarinstinkt och låta hästen återhämta sig är GULD VÄRT bara det! Heder åt Rolf-Göran Bengtsson! Flott! Etiskt och ansvarsfullt. Modigt därtill, med tanke på mediadreven.

Ett gott föredöme för all sport.

----------------------

Tänk om friidrottarna kunde tänka lite mer på sina kroppar som om det vore en häst de skulle ha i många år. Då hade vi nog inte haft så många idrottsskador.

”En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!” som kung Rikard III skrek när han förlorade hästen i slaget vid Bosworth där han senare också dog själv. Citat William Shakespeare (1564-1616).

OS närmar sig klimax med alla spännande finaler. Flera ’givna’ medaljhopp faller och upp poppar de helt otippade som slår till och tar medalj. Rätt kul. Nu är det inga problem med att fylla läktarna. Det ser verkligen fullsmockat ut. Värre var det i början när många läktare gapade tomma medan intresserade inte fick köpa några biljetter. De var redan utdelade som fribiljetter av sponsorer till folk som sen inte utnyttjade dem. Ett problem som ifrågasattes stort. Vad göra?

Jo, jag vet… Sponsorerna ska förstås inte dela ut biljetter, utan istället OPTIONER till biljetter. Den som verkligen vill gå på ett av evenemangen meddelar arrangören inom föreskriven tid, säg… senast inom två dygn (via mail, SMS t.ex.) att de tänker utnyttja sin utlovade fribiljett.

Biljetter som inte utnyttjas kan då säljas till dem som verkligen vill ha en. Det innebär i och för sig att fribiljettsinnehavarna inte kan dela ut dem till vänner och bekanta, men det var väl heller inte meningen från början, eller…?

Kläckte idén på fem minuter i morse... heureka! Tycker den är genialisk. Varsågoda, IOK.

-------------------

Och på tal om OS... I skrivande stund startade sändningen av en damvolleybollmatch. Jaha, sa jag, "nakna damer i sanden" - för så är man ju van att det ska vara. Män i beslutande ställning brukar ju påtvinga tävlande damer så lite kläder som möjligt. Men tji, vad snopen jag blev. Brasilianskorna spelar i heltäckande svart dress, långa ärmar, långa tights, därtill en liten gul behå UTANPÅ. Tyskorna har bikinibehå och långa tights. Tamejsjutton. Undrens tid är inte förbi.