Resan till Uddevalla var efterlängtad och en riktigt trevlig utflykt. Tänk så mycket man kan se och uppleva på en dagstur! Att resa i Sverige är något av det bästa jag vet. Vill inte till fjärran land för en enda sekund. Bilderna har räckt till fem inlägg. Ännu några pärlor från dagen hamnar här. Mina minnesfragment från barndomen har fått liv på nytt.

Var Folkets Park låg har jag vetat i hela mitt liv, fast jag aldrig varit där. Man har förstås berättat för mig. Där parken låg finns nu flerfamiljshus men man har sparat en liten del av parkentrén som minne. Riktigt rart. Egendomligt nog har GoogleMaps kvar den gamla bilden av Folkets Park-entrén så jag fick se hur den såg ut också. Det var min dag i alla avseenden! Ett besök i stadsdelen Kapelle där kusin Carina bodde som liten var också tvunget. Där är en sån rar gammal järnvägsviadukt strax innan vägen klättrar uppåt. 

Idylliska Jörgens Gränd (ovan) på St Mikaels berg med hus från 1800-talet hade vi aldrig känt till om inte en informationsskylt upplyst oss om denna. Uddevalla tar verkligen vara på sina pärlor. Och den gamla, flera meter långa, äppelträdsgrenen som löper över promenadstråket vid Hasselbacken  och stöttas av ett par stadiga reglar är härlig. Också något som tagits till vara.

Uddevalla klocktorn från 1751 på Agneberget som ger Uddevalla sin särprägel och tydliga profil måste vara med. Uddevalla stad grundades 1498 av kung Hans av Danmark (är 123 år äldre än Göteborg). Staden blev svensk genom freden i Roskilde 1658. En rest sten vid Hasselbacken minner om den viktiga freden där Danmark till slut avträdde Skåne, Blekinge, Halland (permanent) och Bohuslän till Sverige och "evig fred" mellan rikena slöts. Efter alla år av krig mot svenskarna dröjde det dock närmare 200 år innan bohuslänningen kunde känna sig svensk. Staden ödelades av storbrand 1806 då 4000 uddevallabor blev hemlösa, men återuppbyggdes med insamlade medel från landets kommuner.

Vad vore väl Uddevallaresan utan ett besök på regementet. Detta är ju faktiskt skäl till att jag alls existerar. Pappa gjorde lumpen på Kungliga Bohusläns Regemente (I 17) och mötte uddevallatösen Elsa, min mamma. Tjo uppå Backamo, vi exera’ och vi marschera’. Är så glad att vi åkte dit upp.

Bohusläns Regemente bildades redan 1614 (Bahusiske regiment) då Bohuslän var norskt och har haft olika namn genom århundradena. Backamo var länge en permanent övningsplats. Bohusbrigaden avvecklades genom ett försvarsbeslut 1988. Nu används det gamla regementsområdet bl.a till Bohusläns Försvarsmuseum. ”Här utbildades krigsmän 1913-1992” säger monumentet i bohusgranit vid regementet. Bohuslänningarna reste stenen. Till regementets 300-årsminne (1661-1961) gjorde konstnären Giuseppe ’Pino’ Fagnoni statyn ”karolinern” som ännu står utanför kanslihuset.

Visst var det i Skeppsviken vi badade! Bilden där vi kusiner satt på berget och huttrade i våra badkappor är tyvärr på villovägar. Men när jag väl kom på plats kände jag igen miljöerna. De båda vikarna. Och grottan mellan stenarna. Badplatsen är så… västkustsk. Trots att hamnen ligger på andra sidan Byfjorden och Oljehamnen strax intill med sina cisterner sägs vattnet nu vara godkänt för bad. Hamnen och varvet var ju betydligt mera livaktigt när jag var barn på 50-talet men man kanske aldrig funderade på vattenkvaliteten då… eller så hörde jag aldrig talas om den.

När vi förr klev av tåget vid Centralstationen väntade vi på buss vid dammen på andra sidan gatan. Mormor Ellen bodde i östra Uddevalla. Och tänk… här vid dammen är sig allt likt ännu. Helt underbart att se. En flashback från 50-talet. Samma staty och den lilla parken med vackra planteringar runt om. Uddevalla tar verkligen vara på sina miljöer. Bilden från familjealbumet visar dammen, dels med mamma (th) dels med hennes syster Guye. Numera också en ganska livaktig station.