Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi.

Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten.

Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke.

Sjukdom gjorde året jobbigt från start och det är inte färdigt än.

Har alltid förmedlat till andra det som upplevts eller tänkts. Delat med mig. Delad glädje - dubbel glädje, har jag känt. Journalistjobbet har liksom fortsatt via bloggen sedan 2007. En hjälp för att komma ur utbrändheten 2006 - gick i väggen när högeralliansen vann valet ;-) Bloggen blev rolig och lärorik. Tio A4-pärmar räcker för ett tag. Så mycket blev det. Skrivit ut allt.

Skrivbordet är rörigare än på länge. Dator och innehavare behöver service och säkerhetskopiering.

Kläder ska lagas. Pärmar röjas och organiseras.

Tack för uppmärksamheten, så långt!

Bloggen ligger kvar. Kanske gör jag enskilda nedslag. Eller inte…

Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och det gick förvånansvärt bra. Tackar gud för mina MBT-skor, utan vilka jag inte skulle kommit längre än 300 meter. 

Man kommer närmare med cykel, hittar genvägar och stigar vi aldrig kunnat använda med bil. Man ser mer, upplever mer. Sjön vid Kvarnevad ser man dock även från bilen. Liksom Madam Blå Hotell och Restaurang, fantastiska byggnader i fin miljö. Kul upplevelse för den som behöver övernattning på bygden. 

Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs den gamla bron och ersattes av en ny med två stora valv. Byggmästare var Svante Persson från Ramnö, Öster Bitterna. Fåglumsbron kan vara den sista valvbron, som byggdes i Sverige. Den utgör gräns mellan socknarna Fåglum och Barne-Åsaka.

Fåglumsbron är en av 14 broar, både yngre och äldre, i Essunga kommun som går över ån Nossan. Namnet Nossan kommer från isländskans ”hnoss” som betyder smycke. Nossan är ett av de få vattendrag i Sverige som rinner mot norr. Den är cirka 10 mil lång. Ån rinner upp i Nossekälla nära kyrkan i Borgstena i Borås kommun och mynnar ut i Dättern i Vänern i Grästorps kommun.

Nossan har haft stor betydelse för bygden. Många stigar, vandringsleder och vägar följde naturligt åns sträckning. Vid de många fallen fanns förr sågverk och kvarnar. Några av dem finns fortfarande kvar.

Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan.

Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fungerar över åar och vattendrag. De äldsta har anor från medeltiden. Jag är t.ex helt bedårad av detta gamla charmiga broräcke som ännu hänger med, om än hjälpligt. Det bär på historia. Mig skulle det inte förvåna om denna bro en gång ledde trafiken på gamla riksettan, mellan Göteborg-Stockholm. E20 är nämligen f.d riksettan. Förbättrad, rätad och utbyggd förstås. Undrar om det finns en gammal karta över riksettans sträckning...

Stenvalvsbroar är de äldsta ännu bevarade stenbroarna. Valvet bygger på principen att lasten tas upp av tryckkrafter utefter valvet. Bron vilar på ett eller flera valv som är sammansatta av lösa delar, oftast sten eller tegel. Ofta är det natursten som från början byggdes av kallmurad sten, dvs helt utan murbruk. Många är vi som undrat hur brobyggarna fick dit stenblocken utan att sidorna rasade samman. Svaret är att man först reste en båge av timmer, en stomme som sedan revs när stenvalvsbron väl var färdig.

Romarna byggde redan för 2000 år sedan många stora vägbroar och akvedukter på detta sätt. På 1800-talet började murbruk användas när stenarna fogades ihop.

Sverige har i dag omkring 600 bevarade stenvalvsbroar. Den längsta ligger i Karlstad och sträcker sig över 168 meter.

Broar var en viktig del av vägnätet redan i forna tider. Så viktig att kyrkan godkände att brobyggen kunde utföras även på söndagar. Bro- och vägbyggen samt skjutsning var ett ansvar som staten lade över på bönderna enligt gamla landskapslagar. Formellt fanns skyldigheten kvar ända till 1944, då vägväsendet förstatligades. Fakta hämtade ur artikel i Transportarbetaren.