Kortslutning i huv'et. Lilla Huset sover ut efter festen...

Man tål ju inget numer... Även hundarna har varit förvirrade, de trodde väl att festandet och besöken skulle fortsätta.. hehe.

Bokat tid för service och kontroll för min bil om nån vecka, besiktning i faggorna. Ringt alla butiker i närmaste omgivningen i jakt på Becel pro.activ drickyoghurt, vilket visade sig något krångligt men lyckades till slut. Får fara och köpa undanlagda paket snart (bra hållbarhet, tack o lov). Gjort en lista på alla livsmedelsbutiker inom tre mils radie med tanke på kommande behov. Sen gick bara proppen ur...

Sov två timmar i tv-soffan på egen hand. Sen kom Husse hem med bamseblomgrupp från jobbet där firandet fortsatt. (Han vann därtill 4000 kr på ett lokalt fotbollstips - 18 rätt av 22!!!) Vi hann bara se lite från gruvan i Chile där de instängda äntligen plockas upp - vilken grej - sen där satt vi där i tv-soffan intill varann som två trasdockor - sovande. Helslut alltså... milde tid.

Nej, detta duger inte... Uppryckning !

En dag i långsamhetens tecken - trodde man. I jubileumsyran från gårdagen glömdes sånär dagens inbokade besök hos dietisten bort, men bara sånär. Iväg kom man för att diskutera nya fyndet av något förhöjda kolesterolvärden (det också, alltså!). Vad var det jag sa... detta urartar till sjukdomsblogg...

Blodfetter ska i och för sig tas på allvar, men jag vägrar börja med ännu en medicin innan jag rådfrågat sakkunskapen. Rätt tänkt, visar det sig. Dietisten kikade på delvärdena (triglycerider, LDL å sånt) och konstaterade att jag borde klara detta med kost och motion.

Samt med växtsteroler. Becel pro.activ är en produkt jag direkt nappade på. En liten flaska drickyoghurt klarar jag lätt att klucka i mig dagligen. Denna dos fungerar bevisat SOM MEDICIN FÖR ATT SÄNKA KOLESTEROLET.

Trodde naivt nog att detta skulle finnas även hemma i Byn... ha ha ha. Glöm det. När det gäller specialgrejer är och förblir orten en BYHÅLA. Undermedlet skulle förstås inköpts när man ändå var i Grannbyn. Bah...

Eftermiddagen ägnades åt efterlängtad utslockning i fåtöljen - Husbonden tog soffan! Jobbigt med jubileum, men nu dröjer det tio år till nästa. Å Kära Husbondens vägnar tackas härmed för snälla grattishälsningar!

Verkligen roligt och faktiskt inte alls så körigt som det kändes efteråt. Men det är klart... Lilla Huset är inte riktigt vant vid att vara sprängfyllt. Nåja, det var  det inte heller... men i ett litet kök blir det fort fullt. Och varmt ;-)

Husbonden fyllde 60 idag, och det gör man ju bara en gång, tänkte syskonen med respektive, och satte av i sporrsträck från andra sidan av Sverige (östkusten) samt mitten (Närke) för att fira Lillebror. Vilken överraskning!

Vi fick förhandstips och det är bra med tanke på maten, men det var likafullt en överraskning. Vi ses inte alltför ofta med tanke på avståndet... 44 mil som längst och sånt känns när man kommit upp i åren. Så det var verkligen skojigt. (Tänk förr... i ungdomen kunde man köra 50 mil tur och retur tre dagar på raken  utan sömn emellan, det var annat då...)

Till detta kom blommorna - alla på en gång, vilket blev riktigt överväldigande. Från Dotera just nu i Turkiet, samt ytterligare släkt och vänner. Husbonden blev riktigt rörd och även jag fällde en tår å hans vägnar. Sen kom Vännerna med Toste också, bibringandes båd' present och blomst.

Lilla Huset bjöd på 'starka pannbiffar' med potatis, kantarellsås och broccoli - enkelt och rejält. Tårta, wienerbröd samt kakor klämdes också ner. Efter några intensiva och trevliga timmar var det dags för avsked (resorna tar sin tid) och Husbonden somnade nöjd i tv-soffan. Även mitt 'sjuka öga' behövde blunda en stund.

Även hundarna fick mycket att stå i, många byxben att gnida sig mot och fötter att nafsa i (Ulrik) samt lite tårta i skålarna mot slutet. Ulrik mår åter finfint trots gårdagens trauma. Lyckat, summerar jag.

Stackars vår Lille Prins... nu var det synd om honom - igen. Idag hamnade Ulrik av misstag inne i rosbuskaget (taggar...huuu...) trots att vi avskärmat med kompostnät. Han var exalterad av grannens lånehund (hane) som rastats precis utanför vår grind.

När han dröjde kvar längre än brukligt väntade vi inomhus. Han tar ju ibland saktmodiga turer runt huset i egen takt. Efter någon minut hörde vi skallen från bakre delen av trädgården och rusade iväg för att kolla.... Gammelman hade prompt trängt sig förbi nätet in i buskaget på jakt efter vittring.

Där var han fången och olycklig i sin eviga tystnad och visste inte om vi nånsin skulle höra eller hitta honom. Marken där är både ojämn och full av rostaggar, och där sprang han fram och åter... ledsen och förtvivlad.

Väl tillbaka i lyan visade han stor ömhet i vad vi uppfattade som tassarna. Ägnades en god stund åt att leta taggar med lampa och lupp utan resultat. Efter nödtvungen paus (han var ganska uppjagad) la han sig till vila under köksbordet och sov djupt.

När han piggnade till efter ett par timmar gick han bättre och visade inte längre någon smärta. Vi slöt oss då till att han nog vrickat sitt diskbråck på något sätt och faktiskt haft ont i ryggen. Lyckligtvis mår han nu bättre och svansen har lyfts från sitt molokna läge. Ja, han är rent av glad igen... puh.

Att ha en gammal hund är som att passa en åldrig människa. De kan halka på golven, tappa både balans och orientering... you name it. När de sen är vitala långa perioder får man inte låta lura sig utan ständigt vara på vakt. Heltidsjobb som assistent.

--------

I övrigt har tvättmaskinen gått varm idag, lakan har torkats i köket vid vedspisen. Disigt och rått ute, som gjort för städpyssel inne. Lilla Huset väntar besök i morgon.

Fick lust att ta ännu några bilder i det vackra höstvädret. Och det är ett friskhetstecken i sig. För att inte tala om att städning är påbörjad - av hemmet. Inte min favorithobby direkt men när man börjar känna igen sig själv kan tydligen även detta vara nöjsamt. Bäst passa på att smida...

Holkarna är för länge sedan utflyttade. De ska rensas nu inför vinterns övernattningar. Hörde koltrasten sjunga härom kvällen och rödhakarna är i farten tidiga morgnar. Ja, långt innan ljusningen kommer de till portalen vid grinden och fångar nattflyn i ljusskenet. Smart.

Efter kvällens vackra solnedgång känns det krispigt i luften och kaminen mjukas upp med små brasor inför den stundande eldningssäsongen. Både vi och naturen förbereder oss. Måtte vintern bli mild för en gångs skull.

... skänker perspektiv. Åh... alla dessa färger. Brittsommartiden är den bästa av alla. Man kan inte se sig mätt. Det var hög tid för lite färgsprakande bilder i bloggen, nu när jag inte längre är hänvisad till enbart text. Den eldröda aronian ses var dag från farstubron rakt utanför grinden. (Klickbara bilder.)

Naturen runt oss bjuder inte på så mycket röda nyanser, vi har mest gult runt våra skogar och fält. Därför gläds jag särskilt åt våra häggmisplar och framför allt aronior så här års. Således bjuds ett rött frosseri i dag.

Sista bilden är en azalea, vars bladrosetter ser ut som de vackraste blommor. Och tänk... allt detta är alldeles gratis.

För övrigt är Vän Av Ordning ganska uppbragt över att Bloggplatsen tillåtit Eniros reklam att inkräkta på utvalda ord i våra texter genom att göra dem till gulmarkerade länkar. DET ÄR INGET MINDRE ÄN ETT INTRÅNG.

Enligt uppgift ska det snart gå över, men det var ett ETT MYCKET MÄRKLIGT TILLTAG. Undrar om någon annan bloggserver har medgivit sådan reklam???

Önskar alla bloggbesökare en trevlig helg därute i höstfröjderna!

Blev både inspirerad och glad idag. Tankarna kom igång för fullt när jag läste i Land om ”Skyltbonden” en uppfriskande rebell som aldrig ger upp. Håkan Thornell vid E4:an utanför Åby, Norrköping, slåss på sitt oefterhärmliga sätt för demokrati och ett mjukare samhälle och därmed mot EU med dess odemokratiska statsbildning.

Thornell har gjort sig känd för sina samhällskritiska budskap som han sätter upp i storformat utefter E4:an. Ett alldeles utmärkt sätt att visa sin åsikt på, om man frågar mig. Härligt med rebeller som säger och visar vad man tycker – och som aldrig slutar att TÄNKA SJÄLV.

Den första skylten kom upp 1994 inför folkomröstningen om EU och sen har det bara fortsatt. 130 skyltar genom åren, stod det i Transportarbetaren 2006, men sen har det ju gått fyra år till…

Tillsammans uttrycker skyltarna en önskan om ett annat samhälle. Där mygel, pengar och lögner inte bestämmer i politik och ekonomi. Fler av Håkan Thornells skyltar kan ses på hemsidan HÄR. Klicka vidare till SKYLTARKIV och kika på hans fräcka protester genom tiderna.

"Nejsidan fick rätt", säger han. "Nästan allt har blivit sämre med EU-inträdet: alkoholpolitiken, pengarna som försvinner i EU-avgifter och inte minst jordbrukspolitiken." En kille värd att lägga på minnet. Kolla t.ex in hans personliga bilskylt. (Klicka för större bild.)

Thornell framhåller också gärna ett citat han som barn hörde Tage Erlander säga på 1960-talet:

Det är viktigt att vi håller kapitalet i örat,

annars kommer vi att hänga efter i svansen.

Tänkvärt så det skriker om’et. Det har jag sugit på hela dagen.

Det är precis där vi är idag. Samhället släppte taget om kapitalets öra i och med EU-inträdet, sen går det bara utför (min anm).

Länge leve protestanterna!

Tänka sig… ’stenansiktet’ lever. Idag är det tre veckor sen paresen slog ner som ett faktum. Precis som Lotta skrev i en kommentar! Inte på långa vägar bra - inte alls. Fortfarande saknas massor av mimik, men det känns inte längre så stelt. Munnen känns nästan opåverkad vid vanligt prat fast läppen ännu hänger… eller så har jag vant mig. Kind och mungipa rör sig vid leenden, ögat blinkar ännu dåligt men kan dras ihop vid behov.

Slipper alltså leva som eremit bakom gardin, ty sån här kan jag lätt visa mig. Orkar nog ändå inte till Kyrkans samtalsgrupp i morgon kväll. Inte för utseendet, men för att jag fortfarande är trött i både ögon och huvud – särskilt om kvällarna.

Statsministern har presenterat sin nya regering. Orkar inte orda alls om den, men medierna fick nåt att gotta sig i när SD-ledamöterna i protest mot biskopens tal reste sig som en man och marscherade ut ur kyrkan. Nu händer mycket i vårt avlånga land.

Utdelade bara femmor till Sjukvårdsrådgivningen när Synovate ringde med en undersökning efter min senaste kontakt med 1177 (rekommenderas). Hjälpen jag fått vid flera tillfällen har varit suverän och ”lämnar inget övrigt att önska” som det alltid stod i 60-talets kioskwestern ’Walt Slade’.

Fick just rapport om en lyckad valpning där tiken precis klämt ut fyra välskapta flickebarn, så långt. Måhända blir det fler…

Ingen konstbefruktning där, med tanke på årets Nobelpris i medicin som går till 84-årige britten Robert Edwards, ’provrörsbefruktningens fader’ (!) vars teknik gett liv åt 4 miljoner 'provrörsbarn'.