Nu drar jag snart ner rullgardinen för den här bloggen som allt mer utvecklas till något jag inte tänkte - en sjukdomsblogg. Nu är vi där, bloggen och jag… det går i ett. Hinner inte uppleva annat än alla dessa vårdbesök, och det man inte hinner uppleva… eller tänka, går ju inte att skriva om.

Efter dagens ultraljud kan jag till min digra samling lägga ytterligare en diagnos, nämligen gallsten. En samling jag redan är satans trött på. Inte heller går den att sälja för ett par miljoner till högstbjudande. Kunde jag, skulle jag gladeligen skänka bort den – och då gärna till några moderata politiker som behövde känna sig lite mindre odödliga.

Så när jag nästa gång känner av liknande smärtor som i somras behöver jag alltså inte ringa ambulansen i tron att det är en infarkt – det är bara ”små stenar i gallan” som spökar. Suck.

Fastekuren med uppstigning kl 3.30 gick bra, liksom födointag och andra morgonbestyr. Åt mig mätt till 5.00 som jag tänkt. Kunde till och med lägga mig och sova en timme till innan rushen började. Hungrig blev jag inte förrän sista milen före sjukhuset. Och smörgåsen på sjukhuscafeterian smakade himmelskt efteråt. Äntligen sitter rutinen.

Var i bloggen lägger man detta inlägg, tänkte jag. Inte på katogorin Ansiktsförlamning i alla fall. En ny kategori, kanske...? Nä, nu räcker det! En sista hysterisk galghumortanke innan täcket dras över huv'et var GALLERIET, ha ha ha. Men nej, sååå roliga ska vi inte va'.

Här bjuder jag på Zumba - det är ju ändå fredag kväll. Om klippet inte funkar... titta HÄR istället, och i morrn kanske jag prövar stegen...

Go'natt fansen, och ha en himla go' helg därute!