Kvällens Västnytt hade ett inslag om ökad våldtäktsstatistik. Ja, efter gripandet i Örebro får man väl hoppas att det lugnar ner sig därstädes, men det är inte utan att man häpnar över utvecklingen... eller ska man säga avveckling. Säkert är dock att så här var det INTE när jag var ung på 60-talet. Varför...?

Dels var samhället mer övervakande då och det sociala trycket fungerade. Det fanns poliser - synliga.  Folk visste hur man skulle uppföra sig, kunde skilja på rätt och fel. Dåtidens mammor varnade döttrarna för att gå ensamma på "fel" ställen. Vi fick inte klä oss utmanande eller sminka oss i för unga år. Vi hölls i strama tyglar. Vi skulle vara hemma i tid och fick berätta var vi höll hus. Inte helt fel.

Idag kräver tjejer att de ska kunna gå mer eller mindre blottade och ändå lämnas i fred. Att de ska kunna delta i allt, supa, hångla, dansa utmanande och flirta i total lössläppthet utan att utsättas för övergrepp (dock liite naivt). Principen är kanske rätt, men... är samhället redo? Knappast. Och vem ska vara försökskanin? Är det värt priset?

Kvinnoförtrycket är enormt över hela världen. Så snart vi tror att framsteg vunnits, trängs vi tillbaka. Herregud, i detta borgerliga stryre vi har i landet har vi ju knappt någon demokrati kvar ens. Utan demokrati - ingen jämlikhet.

Maktlöshet, frustration och otrygghet sprider sig. Man får rätta sig efter djungelns lag (den starkes rätt) om det nu är den som ska råda, välja sina strider.

Men så här kan vi inte ha det i längden! Nog sjutton ska det gå att vända det!

-----------

För övrigt väntas flera minusgrader i natt. Tviii. Och meteorologerna strålar ikapp med morgondagens förväntade sol. Men snälla nån, solsken är väl inte allt... In med lite mildväder och regn så vi får behålla hyggliga temperaturer. Tycker en frusen själ som fick nog i vintras.