Tre datorer blinkar nu snällt på kontoret… hehe. Hårt arbete pågår. Installationer av program i såväl den lagade som den nye. Överföringar av bilder hit och dit. Säkerhetskopiering till max. Mycket tankearbete…!

När allt är klart ska vi ’bara’ ha två av dem. Tror vi… det blir svårt att skiljas från den lille snälle HP:n som räddat oss mer än en gång. Den har blivit som en trogen vän.

Den Nye är riktigt skojig med alla nya funktioner i Windows 7. Den ska snart komma till hedersplatsen i hörnet längst bort, min riktiga arbetsplats.

Ansiktsfunktionerna börjar sakta återvända efter förlamningen, lite i taget. Ögonbrynen befinner sig på samma nivå och man börjar bli sig lik i spegeln… dvs. så länge jag inte pratar.

Munnen är bättre, jag biter mig inte längre i läppen varje dag men läppen hänger än. Har börjat med gel till ögat vilket ger en skyddande hinna så att man inte får lika ont i ögat när höstvinden viner.

Sjuka ögat kan kisa något och ett litet, litet leende kan skönjas… allt är riktigt hoppfullt. Ändå har jag inte orkat öva mimiken på flera dagar. Jag ”dog” av trötthet i fyra dagar och sov mest.

Än saknas förstås massor av mimik och här ska inte ropas hej för tidigt, men all förbättring mottages tacksamt. Det underlättar vid möten med andra människor då förlamningen inte syns lika tydligt.