Verkligen roligt och faktiskt inte alls så körigt som det kändes efteråt. Men det är klart... Lilla Huset är inte riktigt vant vid att vara sprängfyllt. Nåja, det var  det inte heller... men i ett litet kök blir det fort fullt. Och varmt ;-)

Husbonden fyllde 60 idag, och det gör man ju bara en gång, tänkte syskonen med respektive, och satte av i sporrsträck från andra sidan av Sverige (östkusten) samt mitten (Närke) för att fira Lillebror. Vilken överraskning!

Vi fick förhandstips och det är bra med tanke på maten, men det var likafullt en överraskning. Vi ses inte alltför ofta med tanke på avståndet... 44 mil som längst och sånt känns när man kommit upp i åren. Så det var verkligen skojigt. (Tänk förr... i ungdomen kunde man köra 50 mil tur och retur tre dagar på raken  utan sömn emellan, det var annat då...)

Till detta kom blommorna - alla på en gång, vilket blev riktigt överväldigande. Från Dotera just nu i Turkiet, samt ytterligare släkt och vänner. Husbonden blev riktigt rörd och även jag fällde en tår å hans vägnar. Sen kom Vännerna med Toste också, bibringandes båd' present och blomst.

Lilla Huset bjöd på 'starka pannbiffar' med potatis, kantarellsås och broccoli - enkelt och rejält. Tårta, wienerbröd samt kakor klämdes också ner. Efter några intensiva och trevliga timmar var det dags för avsked (resorna tar sin tid) och Husbonden somnade nöjd i tv-soffan. Även mitt 'sjuka öga' behövde blunda en stund.

Även hundarna fick mycket att stå i, många byxben att gnida sig mot och fötter att nafsa i (Ulrik) samt lite tårta i skålarna mot slutet. Ulrik mår åter finfint trots gårdagens trauma. Lyckat, summerar jag.