Nu har det regnat två dygn i sträck. Fantastiskt. Just nu håller det upp. Skulle visst dra undan, sa dom. Sitter här med störtförkylning… Hostmedicinen (Coccillana) löser slemmet i luftrören men sanatoriehostan ekar i Lilla Huset, ögon och näsa rinner nonstop, näsdukar överallt. Som om man behövde detta…! Nåja, förkylningar går över med tiden. Det gäller att hålla ut.

Känns ännu overkligt att Wilma Marsvin dog igår. Som om jag inte fattat. Det gick för fort. Så tomt det blir – fast det finns två andra kvar. Dom undrar fortfarande…

Husbonden missade Doobidoo i går så vi såg det på SVT Play idag. Andra gången för mig, men det var det värt. Fantastiskt skojigt med dessa sportprofiler som bjuder på sig själva. Stefan Holm har en dator till hjärna och Kenny Bräck är en jäkel på guran. Häftigt.

Försöker förbereda skiftning av datorerna – från gammal till ny, men det drar ut på tiden. Får bekymmer med det ena programmet efter det andra. Somliga hittar Windows en lösning på on-line, men inte alla. Mitt gamla älskade bokföringsprogram från 1995 har nu ratats av Windows 7 – för gott. Det som var så enkelt. Ledset uppgiven… suck. Undrar om det finns så enkla program nuförtiden?

Det börjar bli tomt i stallet. Har bara två små 'hästar' kvar, Bibbi och hennes dotter Alice. Den trogne bloggläsaren vet att jag talar om marsvinen, mina surrogat för de hästar jag aldrig haft råd att skaffa. De är ju närmare släkt med hästen än med råttan, säger vetenskapen - se HÄR.

I går dog Wilma knall och fall. Tre timmar efter kvällsutfodringen såg jag henne ligga och "sova" med huvudet i matskålen. Konstigt, tänkte jag när hon såg ovanligt avslappnad ut. Helt utan varningstecken hade hon tydligen fått ett slaganfall, tyst och utan kamp. Hon såg precis ut som om hon vilade, en sån död vi alla önskar oss. Bildkavalkad på Wilma i detta inlägg.

Bibbi och Alice tycktes inte ens ha upptäckt frånfället innan jag plockade bort henne. Nu söker de trygghet hos varann när de märker att Wilma saknas. Så snopet det känns, man brukar ju få en varning.

Lilla dockskåpet på tre våningar rymmer nio marsvin om man vill och som mest hade vi sju samtidigt. Tyvärr lever marsvin inte så länge nuförtiden.

----------------- 

Ängslan och Svarta Malin dog unga i barnsäng, Knatte och Kurrekluck slutade äta vid 2 resp 3 års ålder och fick avlivas, Wilma och Mahogny (Maggan) blev 5 år och lille Fnykis fick avlivas efter en misslyckad kastration med tarmframfall vid 3 års ålder.

Fnykis var min ögonsten som jag räddade till livet vid födseln. Han var vacker, stark och frisk. För att kunna flytta in till flickorna när hans siste rumskompis dog skulle han kastreras...

Tarmen föll ut när han sov narkosen av sig och hann bli skadad av en intrasslad fot vilket var irreparabelt. Jag var otröstlig, grät floder och kunde inte ens skriva om det i bloggen. Trängde bort händelsen så långt det gick. Det hände i april förra året.

Börjar bli dags att skaffa nytt nu, endast flickor i framtiden.