Regn ett helt dygn i sträck, det var faktiskt länge sedan. Att stå ute i regnskydd och bara titta på allt som dryper och droppar är så rogivande. Naturen är tyst, inga arbeten pågår, man hör bara regnet och allt får så vackra färger. Får minnesbilder från barndomen då jag kunde stå länge ute och filosofera i ensamhet. Det är min tid. Ingen annan vill vara ute.

Nej, fel... våra fåglar är också ute i sina voljärer. Kanarierna är ute i alla väder. De älskar utelivet. Flyger omkring, söker lite föda på marken, plockar mest för ros skull verkar det - ständigt sysselsatta - eller bara sitter och njuter. Idag var även några nymfer ute.

Men det dröjde inte länge förrän de fick påhälsning av sparvhöken. Han satte sig först på nymfvoljären. Då smög nymferna in - smart. Sen flög han till kanarievoljären där jag fick några bilder genom fönstret. (Klickbara bilder.)

Där satt han stilla och begrundade tillvaron med sin hökblick medan några kanarier och risfåglar också flög in. Men flera satt kvar ute och kände sig trygga i sitt fort, till synes ohotade. Skönt att se. Man undrar ju hur det kan vara när vi inte är hemma. Strax gav han upp det ogenomträngliga nätet och for iväg på annan jakt, säkert en unghök.

Så fick bloggen äntligen några bilder på fågel igen, denna gång på fridstöraren. Man anar hur träden dryper i bakgrunden. Hoppas snart också orka med att fota våra kanarieungar som ännu inte lämnat barndomshemmet.