Det börjar bli tomt i stallet. Har bara två små 'hästar' kvar, Bibbi och hennes dotter Alice. Den trogne bloggläsaren vet att jag talar om marsvinen, mina surrogat för de hästar jag aldrig haft råd att skaffa. De är ju närmare släkt med hästen än med råttan, säger vetenskapen - se HÄR.

I går dog Wilma knall och fall. Tre timmar efter kvällsutfodringen såg jag henne ligga och "sova" med huvudet i matskålen. Konstigt, tänkte jag när hon såg ovanligt avslappnad ut. Helt utan varningstecken hade hon tydligen fått ett slaganfall, tyst och utan kamp. Hon såg precis ut som om hon vilade, en sån död vi alla önskar oss. Bildkavalkad på Wilma i detta inlägg.

Bibbi och Alice tycktes inte ens ha upptäckt frånfället innan jag plockade bort henne. Nu söker de trygghet hos varann när de märker att Wilma saknas. Så snopet det känns, man brukar ju få en varning.

Lilla dockskåpet på tre våningar rymmer nio marsvin om man vill och som mest hade vi sju samtidigt. Tyvärr lever marsvin inte så länge nuförtiden.

----------------- 

Ängslan och Svarta Malin dog unga i barnsäng, Knatte och Kurrekluck slutade äta vid 2 resp 3 års ålder och fick avlivas, Wilma och Mahogny (Maggan) blev 5 år och lille Fnykis fick avlivas efter en misslyckad kastration med tarmframfall vid 3 års ålder.

Fnykis var min ögonsten som jag räddade till livet vid födseln. Han var vacker, stark och frisk. För att kunna flytta in till flickorna när hans siste rumskompis dog skulle han kastreras...

Tarmen föll ut när han sov narkosen av sig och hann bli skadad av en intrasslad fot vilket var irreparabelt. Jag var otröstlig, grät floder och kunde inte ens skriva om det i bloggen. Trängde bort händelsen så långt det gick. Det hände i april förra året.

Börjar bli dags att skaffa nytt nu, endast flickor i framtiden.  

 

Elisabeth

24 oktober 2010 19:10

Nää, vad tråkigt. Lite chockartat när det händer utan förvarning men som sagt en "fin" död

http://belara.bloggplatsen.se

 

Väninnan

24 oktober 2010 21:35

Nu får det vara nog med elände! Jag kan inte göra mycket mer än att skicka varma tankar.

 

Ewa

24 oktober 2010 21:36

Det är alltid lika tråkigt att läsa om när en liten gris dör. *tårögd* Trösten är väl att det gick fort. Jag tror att det var likadant för vår Nåna som dog för 2 år sedan. Kram

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Marianne

26 oktober 2010 23:43

Så sorgligt. Baksidan med att vara djurägare är att man inte kan ha dem i livet för evigt.Men vi får njuta av den tid de finns hos oss och göra deras tid på jorden så bra som möjligt.
kram

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...