Han heter Fnykis efter den fnysning han undslapp sig vid födseln. Jag hann fram precis lagom för att hjälpa honom ur fosterhinnorna, då jag såg att två stora syskon redan var dödfödda.

Mamman mådde inte bra. Han sökte värme hos henne så länge han kunde och försökte dia. Men hon blev sämre och gick inte att rädda, trots en tur till veterinär.

Stackars lille Fnykis, sååå vacker men ensam i hela världen!

En svår tid inleddes för oss båda. 

Fnykis matades varannan timme med 1 ml åt gången. Försökte med allt jag läst i utmärkta skrifter.  Han stod still i vikt länge, gick lite upp och ner, men mest var det oro i tre veckor. Han åt ibland för mycket, fick kolik, fick kol, vi försökte med fast föda men det tog tid innan vi kom på knepen.

Alla goda råd följdes och butikshyllorna granskades i varje vrå. Inget förblev oprövat. Sojagrädde var bra i tidigt skede. Havremustvällingen blev senare den verkliga vändningen.

Maggan och Malin som delade bostad med Fnykis mamma satt med resta hår i nacken när hon dog. De kände att något hemskt hade hänt. Fnykis sökte tröst hos dem, de var inte ovänliga men det dröjde innan han kom dem nära. Han hade i alla fall sällskap av två snälla  men villrådiga tanter.

Han mådde lite bättre när han fick sitt lakan. Malin förbarmade sig . -Vill du ha lite värme och tröst, tycktes hon säga.

Vändningen kom när han fick grillvanten till sovsäck. Där bodde han i två dygn och hämtade sig. Aptiten ökade, koliken försvann. Malin la sig ibland PÅ vanten och jag var riktigt förskräckt. Hon visste förstås vad hon gjorde.

Fnykis idag, ett år och tuff. Han bor med pappa Kurrekluck och farbror Knatte. Har haft sina duster med pappa och sen dess är det Fnykis som regerar i bostaden.

 

skogsfrun

5 juli 2007 09:42

Grattis Fnykis! Överlevaren.

http://barasaras

 

Ruth

5 juli 2007 13:53

Vilken rysare, att han klarade sig det lilla knyttet. Där var han under en ängels vingar, och mycket tålamod från er. Det sanna ordspråket *trägen vinner*.... Föds man i rätt familj så gör man allt för överlevnad...

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Margus

8 juli 2007 23:56

Ja, Ruth... åsså blir man ju så himla lycklig när han och vi lyckades!

 

maddlur

9 juli 2007 00:24

Sicken historia.... Tur den lille klarade sig.

http://maddlur.bloggagratis.se

 

elaina

10 juli 2007 00:50

Vilken gripande berättelse!
Sån tur att det slutade lyckligt, för Fnykis ser nöjd ut...
=0)

http://elaina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...