Fick lust att ta ännu några bilder i det vackra höstvädret. Och det är ett friskhetstecken i sig. För att inte tala om att städning är påbörjad - av hemmet. Inte min favorithobby direkt men när man börjar känna igen sig själv kan tydligen även detta vara nöjsamt. Bäst passa på att smida...

Holkarna är för länge sedan utflyttade. De ska rensas nu inför vinterns övernattningar. Hörde koltrasten sjunga härom kvällen och rödhakarna är i farten tidiga morgnar. Ja, långt innan ljusningen kommer de till portalen vid grinden och fångar nattflyn i ljusskenet. Smart.

Efter kvällens vackra solnedgång känns det krispigt i luften och kaminen mjukas upp med små brasor inför den stundande eldningssäsongen. Både vi och naturen förbereder oss. Måtte vintern bli mild för en gångs skull.

 

Ruth

9 oktober 2010 22:53

Rödhakar har även vi här nu, även sädesärlor finns fortfarande, dom tycker nog att det inte är så bråttom med flytten ännu, det finns ju insekter och mat. Grävde upp mina stora Dahlior i dag och har förpassat rotknölarna i en källarskrubb i väntan på nästa vår. Det är mycket utejobb även på hösten, men gräset växer långsamt nu. Torkar det upp riktigt så blir det sista klippet i morgon.
Kram och god natt !

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Erika

10 oktober 2010 10:02

Nog känner man igen sig själv när man återgår till sådant man gjorde innan eländet tog fart. Är glad för din skull om allt har börjat bli betydligt bättre. Man blir inte lika fort återställd som när det hela formligen vräkte sig på en. Själv har jag svårt att gå och haft ett tag, cortisonet har gjort att fötterna svullnat och jag kan hålla mig ordentligt för skratt. Men dosen ska trappas ner f.o.m nästa vecka, så då kanske svullnaden lägger sig. Så fort man kravlar sig upp till ytan kommer det något nytt så sätter sin boning i mig och jag känner att nu får det banne mig vara nog. Jag håller tummarna hårt för oss båda att vi till slut återgår till vårt forna jag, det anser jag vi är mer än värda.

Fina höstbilder du fotograferat. För varje dag faller fler och fler löv från alla träd, och snart står dom där nakna och lite vilsna i den kalla luften.

Önskar dig allt gott denna dag och alla andra dagar också.

http://mintidmittliv.bloggplatsen.se

Margus

10 oktober 2010 20:45

Lilla hjärtat! Tänker mycket på dig. Hoppas verkligen du kommer till rätta med "åkomman". Det räcker nu!
Ha det gott, och tack för livstecknet.

 

Väninnan

10 oktober 2010 12:06

Alla bilderna är såå vackra och lite vemodiga. Men… en sticker ut. För MINA ögon är bilden med dörren och solen som speglar sig i fönstret ett litet konstverk. Tack för den!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...