Mitt andra hem – Lidköpings Sjukhus - är i fara. För vilken gång i ordningen vet vi inte. Det liknas i folkmun med ”det trettioåriga kriget”. Med jämna mellanrum poppar det upp nya förslag som vill sno delar av verksamheten till det större sjukhuset i Skövde. Nu är det dags igen. Varje gång - hittills - har protesterna hjälpt, utom för förlossningen som fick flytta. Nu vete sjutton hur det går.

Flyttivrarna blir alltmer slipade och fulla i fasen. De vet hur man slår blå dunster i ögonen på både patienter och vårdpersonal för att inte väcka björnar som sover.

Mitt sjukhus är inte vilket litet skruttsjukhus som helst. Det är t.ex bäst i Sverige på att ta hand om och utbilda AT-läkare. Det har SYLF – Sveriges Yngre Läkares Förening slagit fast vid sin årliga omröstning. Senaste omröstningen var 2011 där Sjukhuset i Lidköping i konkurrens med 60 andra rankade sjukhus knep förstaplatsen. 2010 placerades sjukhuset på en hedrande andraplats.

Detta VET jag av erfarenhet. I denna blogg har många gånger skrutits över vårt kompetenta sjukhus där jag är ’stamkund’ på IBD-mottagningen (tarmsjukdomarna). Utan Lidköpings Sjukhus skulle jag varit död. Det gamla anrika sjukhuset bygger ut och moderniserar för enorma belopp. Men varje gång patienter och vårdpersonal känner sig trygga i detta slår styrelsen till med ett dråpslag.

Lidköping sägs vara suveräna på trauma (olyckor). Nu ska dessa patienters liv riskeras med transporter till Skövde, resor de kanske inte överlever. Det räcker väl med ETT Norrland i Sverige!

Klicka för större bilder

Styrelsen nöjde sig inte med förlossningen, nej… Nu är de ute efter akutkirurgi, tumörkirurgi, gynekologi, urologi samt merparten av ortopedisk dagkirurgi till Skövde. Det låter kanske inte så dödsdömt när förslagsställarna ideligen betonar hur mycket som ”får” bli kvar. Men… erfarna läkare m.fl befarar - med facit från andra sjukhusexperiment - att det ena drar det andra med sig och att alla duktiga läkare drar vidare och kvar blir bara en tummetott.

Till Skövde har vi tio mil. Lika långt som till Göteborg. Istället för halva sträckan. Och det handlar ju inte enbart om den sjuke utan även om anhöriga som vill kunna besöka så ofta som möjligt. En ålderstigen person med en allvarligt sjuk anhörig i Skövde förlorar möjligheten att besöka denna - det finns inte ork. 

Lokaltidningen fylls nu dagligen av stora uppslag med protester mot det nya förslaget från Styrelsen för Skaraborgs Sjukhus. Gamla kämpar vaknar till liv igen. Motståndet växer. Det har startats en facebookgrupp (5871 medlemmar) med namninsamling som snabbt ökar. Fler artiklar HÄR, HÄR och den fränaste HÄR.

Vi har förstås redan skrivit på namninsamlingen ”Vi som inte gillar SKAS-förslaget”. Den som känner samma oro som vi kan göra sammalunda HÄR. Det blir protestmarsch mot nedläggningshotet den 28 juli. Hoppas jag orkar och kan delta. Det här ska dom INTE lyckas med.

Veden kom in i fredags. Molnen hopade sig hotfullt medan det sista av veden bars in… yes, we can!  Traktorerna mullrade på bôggda och gick i skytteltrafik över markerna medan himlen mörknade allt mer. Bönderna runt oss jobbade in i det sista före regnet… rädda vad som räddas kan. Ena grannen vände höet på åkern en sista gång och sen gick lassen mot ladan, det ena efter det andra. Andra grannen balade ensilagebollar. Att vara bonde ett sånt här år måste vara nervpåfrestande.  

Sista slatten i botten av vedhögen var alltför sur för att tas in. Resterande vedträn staplades i en yttepytte hög, väldigt glest för att få en chans till tork om och när en bättre period nalkas. När vi väl pustade ut med kaffe under tak hördes åskan en bit bort.  Yes, we did it.

På bôggda roar vi oss med på Hem- & Trädgårdsmässa så här på våren, med lokala utställare. Bekvämt och bra, tog bara tio minuter att ta sig dit. Klippare är aktuella och lika färgsprakande blickfång som blomsterstånd och raggarbilarna, eller förlåt… amerikanarna. Robotklipparna drar alltid intresserad publik - manlig. Av blommor köpte vi tyvärr inget - vår mentala förberedelse var noll - men slog till på tomatplantor till växthuset. Visst gjorde många affärer, men mest går nog folk nog dit för att träffas och språkas vid.

Byns nyaste kondis bjöd på provsmakning av tårtor med strykande åtgång. En provpåse med underbart spröda tunnbröd på speltvete resp. havre från annan tillverkare köptes med hem, liksom några kolakakor med nötter och havtornsbär – perfekta. Och vad vore ett evenemang utan hästridning för barnen… platt intet. Mina blickar dras ofelbart dit varje gång - till hästarna alltså! Kan aldrig sluta att förundras över dessa starka, samarbetsvilliga och vänliga djur. Åh, dessa ögon...

Hem för lunch och en ’lutare’ medan Husbonden kände sig peppad för gräsklippning. Somnar mycket lätt i mitt krypin i soffhörnan. Efter pärsen med A-L:s brev till F-kassan sov jag ännu bättre - tre timmar idag. Batterierna  laddas. 

Hela Byn var på benen denna soliga vårlördag. Vi hade sett fram mot visningen av Byns nya stolthet, eller… ja, åtminstone sevärdhet. Vi var inte ensamma. Fullknôkat redan från start klockan 11. Det var kö i vestibulen, kö till hissen som tog oss till femte plan uppe på taket. Inte ville vi landkrabbor från platta Västgötaslätt’a missa det. Det var kö till visningslägenheterna. Alla var där. Troligen både första och sista gången vi nådde dessa höjder.                      Större bilder med ett klick

Byns första skyskrapa à la Dallas. Byns tidigare utkik och högsta punkt, det K-märkta Brandtornet, har passerats med råge. Inte utan att vi slättbor greps av svindel lite till mans... Höghuset börjar alltså bli klart efter 10 månaders byggtid med omfattande pålning. Huset heter Åsikten, dels för sin utsikt över ån, dels för att det varit många åsikter om hur det skulle bli. Först planerades bostadsrätter som saknade intresse. Sen försökte man med ägarlägenheter, samma där. Hyreslägenheter var vad folk ville ha!

De stora balkongerna är det bästa med huset. En till varje lägenhet, och alla balkonger löper runt ett hushörn. Det ger större möjlighet för utnyttjande och utsikt. Huset har bra placering så att det blir mycket sol för alla lägen.

Men det blir dyrt. Som allt nybyggt numera. Tvåor på 62 kvm för 6787 kr/mån. Treor på 90 kvm för 9500 kr/mån. Hyran gäller varmhyra, hushållsel tillkommer. Här finns 20 lägenheter, fyra per plan. Hälften av lägenheterna, dvs tvåorna, är avsedda för trygghetsboende där en av familjemedlemmarna ska ha fyllt 70. Boendet bemannas med personal vissa tider per dag för att skapa kontakt med de boende och erbjuda gemensamma måltider och kulturella aktiviteter. Den som får en funktionsnedsättning som kräver hjälpmedel för förflyttning ska kunna bo kvar. I dagsläget är alla utom två lägenheter uthyrda. Inflyttning i juni.

Om vi ska dit…? Njae, man hoppas det dröjer, men en dag händer det. Det kan mycket väl bli hit, man vet inte. Men Byn behöver fler bostäder så det är bara att bygga på…

Just hemkommen från lokalt utvecklingsmöte på bôggda. Uppiggad av den sociala samvaron. Imponerad av envis optimism groende i landsorten. Vilket är alternativet om man inget gör? Sämre service, sämre vägar, ingen affär, ingen inflyttning… en långsam kvävningsdöd. Det finns inget val... vi måste satsa!

Socknens store företagsägare, tillika idealist och hembygdsvän, står beredd att bygga både förskola och bostäder. Det är drag och det är tryck från landsorten för fiberoptik och ortens energiförening lutar åt att tillmötesgå medlemmarnas, dvs. befolkningens, behov av fiberoptik till alla hushåll. Istället för att vi själva ska gräva och dona med ansökningar i småföreningar för ändamålet.

Intresseföreningens Affär tvangs för en tid sen lägga ned. Men viljan finns… "hur starta på nytt", är den stora frågan. I väntan på lösning drivs ett omtyckt café i butikslokalen; tisdag, torsdag och söndag är ’skvallercentrum’ igång och fyller ett påtagligt behov av social samvaro.

Ett femtiotal åhörare deltog vid kvällens information. Vi fick med oss en lapp där vi ska skriva ner våra synpunkter på socknens behov för utveckling. Klart vi ska ha en levande landsbygd! Hela Sverige ska leva!

Lilla Husets önskelista är på gång… 1) upprustning av den eftersatta genomfartsleden, 2) utbyggd kollektivtrafik, 3) fiberoptik åt alla hushåll, 4) bättre mobiltäckning, 5) gång- och cykelvägar, 6) förskola, 7) bostäder med trygghetsboende, 8) lanthandel/servicebutik med café, 9) kommunalt VA… etc.

--------------------------

Måste också tipsa om en webbutik med datortillbehör som jag stött på. Kolla in det svenska företaget Inet med sina stora fina butiker i Göteborg (2), Uddevalla (1) och Stockholm (1). De hade varan i lager (vilket minsann inte alla har), de sände blixtsnabb bekräftelse via e-post med klara och tydliga uppställningar och fungerande (!) länkar till orderinnehåll och godsspårning via Posten. Liten fraktavgift, flera olika betalmöjligheter, SMS-aviseringen fungerade (!) och fakturan var klar och tydlig. Överallt tydliga uppgifter om öppettider och tfn.nummer och länkar för klagomål och information. Jag är imponerad och supernöjd. Precis så vill jag att näthandel ska fungera. Kolla in Inet nästa gång det är dags för inköp av datagrejer!

... tog vi oss. Ty det gamla badhuset låg längst in i det som under 80 år i tur och ordning fungerat som Byns första kommunalkontor, polisstation med fyllefinka, brandstation, kommunalt bad med bastu, lägenheter, arbetsförmedling, Elföreningens kontor, bryggeri och mycket, mycket mer. Synnerligen väl använda byggnader - med mental K-märkning -som nu står inför rivningshot. Ett tvisteämne i kommunen.

I helgen hölls guidning i 'kulturarvet' för att få medborgarnas åsikt om vad som skulle ske med byggnaderna. Rivning och nybygge (dyrt)... eller renovering (mindre dyrt). Vid åsynen av den välkaklade badhusdelen var min åsikt klar: Om detta fina kakelarbete stått sig i 80 år utan en enda spricka, då är det VÄLBYGGT. Och väl värt att bevara. Stabilare byggnad fås inte med modern nybyggnation - det slarvas för mycket numera.                Klicka för större bilder.

Bevarandeivrarna föreslår att huset kan få multianvändning som vandrarhem, museum, utställningslokaler, utkik från brandstationens gamla slangtorn, turistinfo, café med befintlig uteterass vid åstranden mm. Jag ansluter mig till dessa.

Grannsamverkan minskar bostadsinbrotten med upp till 26%. Det är viktigt. Det är lätt. 

Det är ingen organisation och kostar inget. "Det är ett socialt nätverk för att minska brottsligheten och öka de boendes engagemang för trivsel och trygghet." Dels hjälper man varandra med vaksamhet, dels får man ökad kontakt med - och info från - polisen. Klicka för större bilder.

Kvällens möte i hembygdsföreningens regi gjorde mig övertygad. Klubblokalen var smockfull! Lokala polisen och Byns Nattpatrull mötte en lyhörd skara. Vår Nattpatrull startade 2003 och har nu 200 deltagare i hela kommunen. De kör runt i tätorten och landsbygden om nätterna som gammeldags nattväktare och står vid behov i direktkontakt med polisen. Varje deltagare behöver kanske bara ställa upp ett par gånger per år. Några kör oftare och många kan berätta om spännande incidenter där rapporter till - och samarbete med - polisen medverkat till gripanden.

Fantastiskt. Vilken nytta de gör! Om jag inte varit sjuk skulle jag också deltagit.

Grannsamverkan är lite annorlunda. Efter infon gick alla hem till sitt och funderar vidare på de nya rönen. Klart vi ska ha detta! Tanken har funnits länge. Åtminstone hos mig.

Ökande brottslighet ska motas i grind. Lämplig storlek på grannsamverkan är 10-12 hushåll. Man utser ett kontaktombud i samråd med polisen där man får brottsförebyggande råd och hjälp med hur man startar.

Ofta kan det räcka med telefonlista och normal hjälpsamhet. Och framförallt vaksamhet! Skyltar som visar att här finns det grannsamverkan tillhandahålls gratis (se ovan), att sättas upp på strategiska platser i området. Dem får man gratis från Polisen. Bara skyltarna är avskräckande. Till varje hushåll får man också små klisterlappar att sätta upp på sina byggnader. Också värdefullt.

Följande adresser nämndes där man kan studera brottsförebyggande verksamhet, klicka på bilder och loggor nedan för att länkas vidare:

        SAMVERKAN MOT BROTT

Från början skulle det blivit korallrött – over det hele. Men färgpigmentet hade inte rätt kemi för materialet i takpannorna. Vara Stationshus blev därför knallblått istället. Diskussionerna har gått höga om grannbyns gamla stationshus med interiör från 1950-talet. Men inget kunde betvinga beslutsfattarna.

Avsikten var att skapa något som kan ”överraska, glädja och skaka om”. Hela stationshuset utgör ett konstverk som kallas ”Blue Orange” som ska stå klart våren 2012. Konstnärinnan heter Katharina Grosse, verksam i Berlin med uppdrag i många länder. Men det är inte färdigt med detta… nu i vinter tillverkas sex skulpturer (typ, stenbumlingar i regnbågens alla färger), den största 6x3 meter, som ska ligga på taket! Från att ha varit en tämligen blek 50-talsbyggnad får grannbyn ett överväldigande blickfång. Nog hajar man till.