Äntligen hemma igen. Det låter som om man varit på långresa fast jag inte varit längre bort än till Byn. Visserligen i två omgångar, men ändå.

Först klippning hos frissan, sen inköp och hem för lunch. Sen ett samtal med revisorn i all hast (Skatteverket förpestar tillvaron) och så iväg till PRO-möte där en gammal journalistkollega underhöll med egna dikter, visor och målningar.

Mycket hembygd och nostalgi på västgötska, sägner och underfundiga rim. Den killen har mycket i skallen. Ödmjukt nog presenterade han sig som "gammal elev till mig" vilket kanske inte riktigt stämmer med verkligheten, men våra minnen är våra egna - som bekant. Rart var det i alla fall.

Glömde hämta mediciner på Apoteket. Och Begravningsbyrån får i morgon just den sorts gravljus vi behöver inför Allhelgona. Således nya utflykter då...

Uppjagad efter dessa irrfärder var det lugnande att lyssna till 'klokgumman' Bodil Jönsson på SVT Play från gårdagens Fråga Doktorn (senare hälften). Lycklig blev jag av infon att hon också har en blogg på nätet, med över 12000 besökare: I en nygammal tid. Den lägger jag nu i länklistan till höger.

Ser nu fram mot en avkopplande stund framför Vem tror du att du är i SVT. Hoppsan, nygammalt blev visst tråden för detta inlägg.

Har babyn gjort på sig? Näerå, de' e' bara klänningen som fixas till. 

Baby Stella döptes idag. Morfar och jag for sta på släktkalas. Sällsamt förekommande men riktigt kul. Högtiden började bra och Stella, 3 mån, såg ut att förstå precis vad prästen sa. Sen fick hon plötsligt nog... den snällaste och gladaste lilla baby som världen skådat skrek sig igenom dopakten (i sig inget ovanligt) men så snart denna var över kom lugnet över henne igen.

Klickbilder

Lyckades få några fina filmsnuttar under ceremonin. Sen var det allmän fotostund och dags för rafflande dramatik i mitt inre – nämligen: Husbonden hade ställt över kameran på auto och de första bilderna togs därmed i kyrkans dunkel på 1/25 sekund. Suddigt! I brådskan ställde jag då över till halvmanuellt läge och glömde kolla slutartiden. Den stod då kvar på 1/800 sekund från i förmiddags… de som fotar vet vad det betyder… Mörka bilder! Fann mig, ställde om och fick äntligen nöjaktiga foton. Ack, mina nerver…!

Ombytt och iklädd bekväm sparkdräkt var Stella Linnea åter sitt glada och nöjda jag. Det räddade doplunchen med presentöppning och fortsatt fotografering. En lyckad dag med många minnen att leva på och sen raskt hem till Sigrid.

Med 'vandrande pinnar' ges vidgade vyer. Planen  fullföljs - sex kilometer dagligen. Så länge vädret står mig bi. Nu utan fotvärk och stumma ben, trägen vinner.

Bygden lever. Nyinflyttade i grannskapet föder upp alpackor och har gammeldars hönsgård. Underbar syn på promenaderna. (Klickbara bilder)

Krondiket är översvämmat. Ser ut att ha drabbats av algblomning? Markerna är vattensjuka och ej farbara. En bonde förtalte i vårdcentralens väntrum att 500 ton potatis var kvar på åkern, en årsinkomst. Förr när potatisen togs upp för hand var vattnet inget hinder, men å andra sidan odlades inte mer än man själv behövde.

Syrsorna spelar ännu. Paddorna ses om kvällarna sitta på gången och spana in insekter. Kanske njuter de av den ljumma kvällsbrisen?

Trädgårdsmästarn höstar och endera dan hämtar vi kottar och mossa i skogen till fåglarnas vinterbehov. Vi vet just rätta stället.

Ett tjugotal trastar kalasar på rönnbär, aronia och nypon i trädgården. Massor av småfåglar tutar sina diskreta höstläten när de pilar omkring, så snabbt att man inte hinner artbestämma. Men domherreungarna har jag hört. Tofsviporna har flockat ihop sig, utifall det ska bära av. Kråkfåglarna drar kraxande omkring i stora skaror på bygden. Vi känner väl lite till mans att hösten är här.

'Gångbanan' har fått nya lager - lättare sagt än gjort. Husbonden fick åka iväg för hjälp. Nu går den som den ska igen. Bra att ha när vädret blir jobbigt.

-----------

Och i kväll var det dags igen... för mera våld. Nu utsätts tågmästarna för misshandel av aggressiva resenärer när de krävs på färdbiljett. Är visst mer regel än undantag. Troligen har de slutat ringa polisen, som väl ändå inte kommer. Journalister har slutat fråga polisen varför de inte rycker ut...! Och vad  gör vi svenska folk åt saken...? Väsnas, demonstrerar, ställer krav, ifrågasätter...? Inte då. Vi hukar och hoppas slippa se det.

’Gångandet’ är igång. Initialt har fötterna värkt, benen svullnat och kroppen sugit åt sig vätska, kanske sånt som händer, vad vet jag. Min corpus undrar väl vad som är på G… Äntligen uppe i fulldos med sex km per runda, artrostån tål ej mer. Målet är nu minst den sträckan per dag – om inget annat ovillkorligt står på agendan. Idag blev det även en extra runda med Sigrid - utan fotvärk…   .

Underbart väder. Njuter i fulla drag. MITT höstväder. Någon sa att högtrycket ska hålla i sig en vecka. Hoppas…  

Vårtbitarna spelar ännu varje natt och har så gjort trots både regn och blåst. Fladdermössen anas bäst i arla gryning när de går in för att sova - strax intill vårt sovrumsfönster. Man kan väl påstå att vi bor vägg i vägg. På nedre etaget hördes annat bekant knaprande i väggarna... Färskt råttgift är utlagt.

Vårlökar har inköpts till nya rabatten. Vintergäck, snödroppar, krokus i olika färger, allium, påsk- och pingstliljor. Samt nya scilla då de gamla är stadda på vandring ut ur trädgården mot söder.

Efter dagens inköp verkställdes sightseeing på bôggda. Hamnade osökt på gården från min farmartid, ett idylliskt läge vid vägs ände. Obebott, öde och med inlett förfall. Tragiskt. Allt verkade mindre och pyttigare än från foton och minnen. En märklig upplevelse. Var ju ändå inget barn den gången, för fyrtio år sen.

Fågelvännerna hämtade tio kanarier som får det finfint på nya stället med stor utevoljär. Dagens rapport förtalte att de redan hittar både ut och in. Vi behöll i år endast tre för egen del.

-----------

Och rymdskrotet damp ned i Canada, nära Calgary. ”Inga skadade rapporterades” sa man. Men… OM nu, Gud förbjude, någon ensam varelse fick den på skallen så lär det inte heller bli någon rapport... eller hur?

Byns PRO-avdelning fick förslag från medlemmar om pubaftnar. Jättetrevligt, och alla lyste upp. Men den ambitiöse och plikttrogne som förberett arrangemanget hade hört sig för…

Plötsligt fanns hinder i vägen för alkoholhaltiga drycker, konkurrens och langning för att inte tala om matlagning i lokalen (Miljönämnden) så att våra blossande kinder bleknade i all hast. Varför ska 'die dummen Schweden’ alltid fråga om lov???

- Är det någon här som har erfarenhet av pubaftnar, frågade han till sist. Kanske i hopp om att finna en eldsjäl. Vem hade lust då...  

Min blygsamma erfarenhet av pubaftnar härrör från ungdomsåren vilken sammanföll med mellanölets frisläppande och trenden då engelska kvarterspubar växte upp som svampar i hela stan.

På ’Zum gemütlichen Alfred’ kunde både öl och grogg beställas utan tilltugg vilket etablissemanget nog var ensamma om i Göteborg just då.

På kvarterspuben i Majorna där vårt gäng vistades en tid fick jag förslag om att därstädes bli gogoflicka*… Nä tack, tur dom började med trubadurer istället…

fotnot:

* Gogoflickorna fick tydligen ingen plats i nutidshistorien. Googles har inte en susning (frågar om man menar gatflickor!). Wikipedia vet inte. Inte ens en filmsnutt på You Tube kan berätta. Men 40-talister vet.

Gogoflickor stod på höga piedestaler och dansade (påklädda) gogo** till den musik som spelades vid olika evenemang. Ingen vidlyftig breakdance på den minimala ytan, nej… där rymdes väl högst någon gammaldags ’shake’ (om nån minns den dansen). Skulle väl stimulera folk att dansa själva, kan tänkas.

** Gogo förklaras av Wikipedia HÄR - inte särskilt uttömmande.

Sofia dansar gogo är en låt från den tiden. Video med Stefan Rydén HÄR.

Den stekheta dagen till trots lämnade vi svalkan vid dammen för att uppleva lite nerv vid hingstpremieringen på Uddetorp. Maffiga ardennerhingstar som trippar på tårna är såå tjusigt. Det får i synnerhet mig att må bra en vecka framåt. Särskilt med härliga filmsekvenser i bagaget...

En skönhetsupplevelse med all denna samlade kraft. Stampande hovar som otåligt slår i hästtransporterna. Frustningar och skrianden från hingstar som ska imponera. Några bocksprång. Vana hästmänniskor. Lugna ston med föl vid sidan. Stora hovar. Tunga steg med spänst.

Lilla Sigrid var med förstås. Hon travade omkring mellan hästtransporter och klampande ardennerhovar som om hon var född i ett stall. Med rätta attityden klarar man sig bäst!

Efter utflykten somnade vi hemma i varsin stol under palmen (rönnsumak). 27 grader varmt och vindstilla. Undra på att 'hästgubbarna' pustade vid visningarna.

Nu har man nåt gott att se fram mot när mörkret faller. Många filmklipp att analysera. Klickbara bilder.

Utskälld idag. Körde nämligen på en orange kon.

Ingen ko alltså, utan en sån där vid vägarbeten, modell mindre. Hade just tankat bilen på tappen. Där pågick arbeten med en av pumparna. Ett uppgrävt hål hade grusats igen och markerats med den 'märkvärdiga' konen.

Väl inne i bilen glömde jag genast den lilla konen som inte syntes från förarplats. Hörde hur det smällde till när bilen kom igång och tänkte bara att "ja ja, där var ju ett litet gupp ja".

Somliga tycker att detta är ett mycket allvarligt brott...

- Ööööhh! Viftningar och skrik för att påkalla uppmärksamhet och jag stannar. Den unge man som jobbat med pumpen kommer framklivande och öppnar min bildörr. Vrålar:

- DU KÖRDE ÖVER MIN KONA!

- Den såg jag inte, svarade jag stilla.

- TÄNK OM DET HADE VARIT ETT BARN!

- Det hade jag sett, sa jag.

- Den var ORANGE!

- Okej, tack, sa jag så stilla jag kunde. Varpå Den Överspände slänger igen min bildörr och blänger surt.

Så var det över. Blir så trött på såna där som bara måste vråla ut sin frustration. Och läxa upp andra medmänniskor. Herregud, gå och demonstrera istället för dom sjuka eller nåt, tänker jag.

Ett lösspringande barn på en bensinstation intill en stor väg vore mycket ovanligt och väl värt att skärpa uppmärksamheten för. Liksom en katt eller igelkott. Vem reagerar för en vägkon på en grushög... DEN ÄR ETT DÖTT TING.

Tjurarna hade sovmorgon. Härlig syn när man vaknar och stänger fönstret i sovrummet. De var redigt trötta efter gårdagens fest med ett gäng kor i grannhagen. Då var de riktigt på styva linan och visade upp alla konster i en enda lång rodeoshow. Nu var de allt lite 'dagen efter'.

Vi drog till Tånga Hed för att träffa Elisabeth & Claes på vinthundsutställning. Hon firar årligen sin födelsedag där. Såg den nya Tångahallen som är enorm. Claes sålde sina hantverk i nytt tält och tjusig presentation av alster på nät. Stiligt.

Vi bjöd på middag bakom tältet utan att de behövde lämna försäljningen. Många vinthundar passerade revy, Sigrid fick sig en utflykt med många intryck, stukade ena framtassen men släppte aldrig på garden. Somnade på stört när vi kom hem och in, mammas lilla hjärta. Nu väntar vi bara på regnet som komma skall.    

Klickbara bilder.