Dagens stora upplevelse var betessläppet på Elmersgården i Vårgårda. 150 mjölkkor släpptes ut på sommarbete. Det är inte utan en viss vildavästernkänsla när hela hjorden dundrar fram. Och det känns gott i både själ och hjärta när man ser kornas upprymdhet och förtjusning.

'Kosläppen' är ett stort folknöje och det bara vällde in bilar på gården. Alla skulle dit, kändes det som. Bilhavet var enormt och Färdtjänst körde ända fram med funktionshindrade. Över 2000 personer beräknas ha varit där. Detta måste vara något som rör den svenska folksjälen.

När jag klippte filmen fick jag tårar i ögonen över kornas glädje. Hellegod, så många känslor på en och samma gång i deras kroppar. Lantlig idyll när den är som bäst i dagens moderniserade husdjursdrift. Älskade kor.

Arla har på sin hemsida en förteckning över betessläppen på olika gårdar runt om i landet.

Forsythia! Sa Husbonden bestämt. Jamen, det VEET jag ju! I nåt euforiskt värmeslag skrev jag av misstag ’ginst’ på en bild i bloggen häromdan. Där slog han ’spiken på huv’et’ ;-)

Åkte till Bymarknaden idag för att skaffa vita t-shirt, miniatyrplånbok, blommor samt flätad livrem. Mulet, kylslaget och dragigt. Trots rätt kläder rann marknadshumöret ut genom tårna. Det fanns bara pelargonier, begonior och penséer, typ – inget som vi skulle ha. T-shirts fanns inte – ej heller flätade livremmar (därtill glömt ta mått på Husbondens rem före avfärd). Kom hem med… vaxduk till fågelhusets arbetsbänk.

Näsdukarna fladdrade vilt när näsorna rann i snålblåsten och folk huttrade i övermodiga sommarkläder. Tror jag det! När ska vuxet folk lära sig att vinden är kall så här års. Minns valborgsmässor med långkalsingar och rättar mig efter det. Och korsetten satt som en smäck, mest som dragskydd åt känslig rygg.

Tröttnade fort på spektaklet, intog obligatorisk korv med bröd och drog till Vännerna på kaffe och toabesök. De bor alldeles intill. Sen hem till fåglarna för att diska och dammsuga, något som lämnats i marknadsbrådskan.

Efterlängtad miniplånbok hittades dock. Lycklig. Här ska rensas, tröttnat på nedtyngda jackor. Med Mycket Liten Plånbok är det stört omöjligt att stoppa den full med onödigheter. Ännu gladare vid upptäckten av att den går ner mitt lilla, lilla etui som fästs på livremmen! Vilket kap! Minimalistisk barlast inför sommaren.

När Husbonden vaknat efter sista nattskiftet värmdes varsin fryst matpaj i mikron. Sen drog vi till Byn igen för att hämta ny diskmaskin (á la bänkmodell). Vår förra fick elfel i förra veckan - efter nio år. Visst kunde den lagats, men nu var det så att Husbonden fått ögonen på ett bra pris… och så fick det bli.

Samma modell som vår förra (Electrolux), ehuru utvecklad med display! Och 'autoprogram', kanveta. En slags robot som visst ska avgöra hur smutsig disken är. Fattar inte hur det ska gå till… kikade förgäves efter spionkameran därinne i mörkret. Nu brukar vi hursomhelst skölja disken, men i alla fall…

Sigrid följde med på färden. Hon slipper lämnas hemma nu sen hon blev 'änka'. Premiär för en mer upphöjd plats i tillvaron. Hon reser numera ståndsmässigt. Framflyttad från kombiutrymme till... baksätet. För första gången i sitt liv med utsikt åt alla håll.

Storögd följde hon böndernas arbete på åkrarna, folk som kom och gick, vägens slingrande, buskar och träd... Hellegod, så söööt hon var genom fönstret. Detta satte hon värde på! Man blir varm i hjärtat.

Kursen jag anmält mig till idag fick ge vika för insamlande av energigivande intryck som bättre gagnar psykisk balans. Således drog Husbonden och jag ut i folkvimlet på mingel vid Byns egen Bomässa. Därstädes fick vi oss byskvaller tillgodo samt uppiggande underhållning av kommunkören.

Ytterligare musik bjöds på Byns botaniska trädgård under intagande av superb lunchbuffé. Besågs även Fotoklubbens fotoutställning – äntligen – och inköptes ett antal dahliaknölar i nyöppnad butik. Där råder kreativt kaos med pågående arbeten, hela tiden större och större. Ägarens outtömliga energi imponerar.

Fotoklubbens utställning, där jag själv inte deltar (tidspress), var både stor, omväxlande och jättefin (hoppas jag kan vara med nästa gång).

Häpnar över att någon besökare lär ha ’tyckt till’ om att det var ”för många bilder”. Hur kan en utställningsbesökare mena att det finns för mycket att titta på. Egendomligt. Det måste väl vara jättebra. Ju mer, dess bättre. Den som inte orkar titta på allt får väl prioritera eller åka därifrån – det är ju valfritt. Ett väldans tyckade...

Med välfyllda magar och sinnen åkte vi hem till Sigrid som väntat ensam. Hon fick sig en redig promenad medan Husbonden tvättade bilarna och satte på dem efterlängtade ’gympadojor’.

Vårvindar ljumma väcker slumrande lustar till liv... ÅRETS FÖRSTA ÄRLA siktades på fågelhustaket en stund – lagom för att hinna få en uschligt suddig bild. Och FÖRSTA GRODAN KVÄKER vid dammen i kväll.

Trippar på lätta fötter efter fotvården. Husbonden vevar inte lika lätt med sin axel - trots besök hos sjukgymnasten. Impingementsyndrom i tuberculum majus - lyder den diagnosen. Inget kul.

Sigrid var nu ensam hemma för allra första gången i sitt tolvåriga liv. Vi mådde inte bra av detta. Hon är rysligt dämpad och mycket medveten om att Ulrik fattas i Lilla Huset. Hon letar inte ens - hon VET...

Räknade in kanarieäggen i morse - hupp... 18 stycken redan. Friskt vågat, hälften vunnet. Risfåglarna däremot, de smyger med bobyggandet där dock avslöjande strån sticker ut ur holköppningarna. Vi får smyga tillbaka för att se vem som bygger var ;-)

En liten historia ur Fotvårdens tidning:

Det var audition för ett nytt underhållningsprogram och tv-producenten frågade de sökande vad de kunde för något.

- Jag kan härma fåglar, sa en man.

- Jaha (fnys), fågelimitatörer går det tio på dussinet, blev svaret.

- Okej, då får väl jag tacka för mig, sa mannen och flög ut genom fönstret.

En historia till, denna ur levande livet... dvs. när lantisen (jag) skulle pröva ny kaffeautomat på Byns Vårdcentral. Växlar en tjuga till femmor. Stoppar i myntet, gör mina val 'extra socker' och 'cappuccino' och... stirrar storögt när drycken rinner rakt ner i spillavloppet! Jäklar... ingen mugg (fnissanfall).

På't igen... Nytt mynt, muggen på plats, omval och... stirrar ännu mer storögt när drycken rinner ömsom i, ömsom utanför muggen. Ställd på FEL nivå...! Lyckades ändå flytta den under gång och fånga upp en del, men smaken blev fel.

Fnissade och muttrade för mig själv, men eftersom lunchrestaurangen bakom ryggen på mig var full med gäster avbröts vidare övningar just då. Tömde muggen på 'muggen'.

Skam den som... Brottslingen återvände sen (efter fotvården) till platsen för att göra allt rätt. Lyckades - men smaken fortfarande fel. Sockret slut. Desperat snoddes då socker i serveringen, försvanns ut för att dricka 'takeaway' på väg till bilen. Men sockret löstes dåligt upp varpå en pinne förstulet bröts ur häcken att röra med.

Det flyter inte alltid på, om man säger så. Tur att vi är lättroade på landet.

Har lärt mig att ha mobilen på under färd - ifall, ifall… ja, eventuella olyckor förstås, men även för att snabbt kunna fota vilda djur och sällsynta fåglar. Idag var det mest typiskt slättlandskap som passerades – Västgötaslätten i januariluft med blek vintersol som inte riktigt nådde fram. (Klickbara bilder)

Dagen blev till en liten mobilkameratest (måste ju lära mig nån gång). Fipplar ännu med knapparna och velar hit och dit, men är grymt imponerad över bildernas ljusstyrka. Hälsade på hos barndomsvännerna vid Vänerkusten för att överlämna vår gamla luftvärmepump och några beställda risfåglar.

Samt för lite skvaller mellan åtta ögon… nåja, hmm… med alla hundar inräknade blev det inte mindre än 22 ögon. Våra pensionärer Ulrik och Sigrid var på utflykt med ’ålderdomshemmet’ och fick upplevelser utöver det vanliga med fyra välartade ’whippar’ och Stor Vild Valp (magyar agar). Mest genom nät men i alla fall... man släpper inte ihop en värkbruten 110-åring med främmande flock i hemmarevir.

Kunde liksom inte få nog av supergod kycklinggryta och aptiten ökar ju i trevligt sällskap. Kollade även på Herrns senaste hantverksarbeten i garaget – han är såå duktig – kolla grinden med tinnar och torn. De nyanlända risfåglarna fick äntligen pusta ut i nytt hem efter lång färd. För dem väntar en sommar i nybyggd härlig voljär, vilken redan rymmer flera skyddslingar från oss.

Särskilt trevligt var att återse nymfpojken Mellis med flickvän. Bilden på dem motsvarar vad kameraögat såg genom EN nätmaska inte större 2-1 cm…! Utan zoom. Imponerad av den mobilkameran (Sony Ericsson, Walkman 595).

Vägplogen kom först efter två dygns snö och blåst.

Husbonden gav sig ut på ärenden. Återvände och fann plötsligt en granne med bil som fastnat i diket. Ordentligt fast. En annan granne ser vad som hänt och rycker ut med sin traktor- genaste vägen, tvärs över åkrar och diken och utbrister vid framkomst till den nödställde: "Detta är Sveriges sämst plogade väg!"

Hihi... det var bara så att det var plogarens far som halkat ner i diket…

Husbonden flydde fältet för att slippa höra resten.

-------

Vår snälle räddare från förra vintern (en tredje granne) ringde faktiskt och frågade om vi behövde hjälp med gårdsplanen, medan hans traktor ännu var varm. Himla gulligt, men då hade vi redan varit ute och handskottat. Kan själva…;-)

Ryggen håller än efter två dagars skottning. Och det blev bra. Vi fortsätter ringa efter snöslungor, det MÅSTE finnas NÅGON som varit smart nog att satsa på det (se förra inlägget). För så här kan vi inte hålla på vinter efter vinter.

Nu har vi även stängt till om fåglarna för att tag. Synd… men nu riskerar de faktiskt att försvinna i snödrivor inne i voljärerna. Därtill väntas kallare väder. Ingen liten fågel ska frysa fast i snön om vi kan förhindra det.

Och så var tredje dygnets snöoväder genomlevt.

Frågesport förlustade vid dagens PRO-möte där Väninnan ställt upp i vårt tremannalag. Avdelningen var värd för Veteranvetarna (en riksomfattande cup inom PRO) dit ett taggat lag från grannföreningen anslöt. Lite av Vi i Femman över det hela. Gästerna kom, sågs och segrade – och sen var den tävlingen över för vår del. Kul så länge det varade.

Två kontrollanter delade ut och samlade in tio svarslappar i tur och ordning. Grannen var tidtagare och plingade med söt hästbjällra var gång när 90 sekunders betänketid var över. Domaren som ledde och övervakade tävlingen, protokollförde resultaten och ställde samma fråga till oss i publiken. I tur och ordning. Bra träning för hjärncellerna.

Skulle gärna se mer av frågesport i vår avdelning på mötena, vilket roar de flesta. Fast jag tror nog att vi ’bonnläppar’ här på böggda har lite för mycket av jantelagen i oss (äh, inte kan väl vi…) för att det ska bli nåt av. Och förresten tänker jag inte lägga förslaget för då åker man väl på att arrangera det också. Och det känner jag mig rakt inte mogen för… äh, inte kan väl jag…;-)

Kände mig bättre till mods denna gång. Förlamningen har gått tillbaka så pass att mimiken fungerar hyggligt. Kände mig faktiskt både obesvärad och normal, ja… till och med befriad ur den klassiska ’bubblan’. Skönt. Var därtill så styrkt att jag handlade på hemvägen från lång inköpslista – första gången på egen hand sedan paresen slog till. Framsteg.

Nu har jag sett färdigt på tv-serien Ung & Bortskämd. Efter andra avsnittet i kväll har jag fått tillräcklig inblick i fenomenet curlingbarn och –föräldrar vilket var min avsikt. För övrigt struntar jag i vem eller vilka som utvecklas och klarar sig bäst. Utröstningsmoment är så trista och förutsägbara och ligger inte i mitt intresse. Nu lämnar jag barnen åt sina öden.

Men nu är jag visst så trött att jag somnar över tangenterna…

tack för idag – slut för idag.

Första besöket hos arbetsterapeuten renderade utöver paraffinbehandling och tips även frikort inom vården, vilket räcker till juni nästa år (!). Så snabbt har det aldrig gått förut, men är man stamkund så är man. Hemläxa med blanketter om ledbesvär ska fyllas i. Bokades även nya tider. Rent lycklig blev jag för den underbara katalogen från Varsam.se full med hjälpredskap att beställa ur.

Husbonden hade middagen klar (stekt fläsk och potatismos) och sen till optikern som ringt om mina nya glasögon, både läs- och terminaldito för 2 x 700 kr. Man är billig i drift, struntar i mode och tar paketerbjudande. För övrigt av nöden tvunget, så vårdslöst som jag handskas med mina brillor…

Man måste beundra dem som varsamt och behärskat tar av och på blixtrande rena glasögon och prydligt lägger dessa i sitt fodral efter varje användande. Sånt har jag inte tålamod till... de ska av och på illa kvickt och hänga lättåtkomligt på kläderna för akut bruk – i en patentnål vid skjortkragen. Så blir de misshandlade också…

De gamla har kroknat av hundkramar där de hängt på utsatt plats, repats av dunsar i betongplattor, fått spretande skalmar av alla av-och-på plus att ett glas på sista tiden ständigt hoppat ur vid de mest olämpliga tidpunkter som t.ex hos läkaren;-)

Efter spännande impulsfärd på skogsstigar sex km rakt ut i skogen till rena obygderna vid Store Mosse såg jag fram mot en härlig hemmakväll vilken istället slutade på Byns botaniska trädgård. Erinrade mig i sista stund Fotoklubbens möte… blixtutryckning. Kollektiv fotoövning var utlyst, men jag anlände utan kamera. Min konstnärssjäl vägrar att skapa på befallning och för övrigt är kameran full och datorn frånvarande (länge saknat moderkort kommer kanske på fredag).

Klubben har inviterats av "botaniska" till fotoutställning därstädes. Vi kan delta med några bilder vardera. Inramade, förstorade och för försäljning. Sug på den.

------------------

Den som missade de Rödgrönas Valmanifest kan kika HÄR, hittade länken efter stort besvär.