Ska det vara en komocka till kaffet? Vad passar bättre än denna tavla vid bageriets bakelser i en by med rötterna i kodyngan? Köpte semlor och bakelser idag och fick äntligen fotat av den. Retar mig dock oerhört på mobilkamerans begränsningar. Blir aldrig klok på vilket avstånd den gillar bäst. Vad vi firade? Har ingen aning. Det bara blev så.

Nikontårtan blev något av huvudattraktion vid fotoklubbens träff. Inte för att det saknades ämnen, men den var verkligen unik. Och sen stod den ju där, i fokus för allas intresse – såsom tårtor hava för sed. För upphovsrätten stod Elisabeth som knepat och knåpat å det allra väldigaste.

Det svarta bandet - inte bredare än 15 mm - var gjort av sockerpasta (sötsliskigt oätlig men tydligen lättjobbad). De gula revärerna på detta band, en mm vardera, hade skurits ut och pillats dit för hand – imponerande! Samma gällde för bokstäverna. Kreativitet saknas inte där!

Det handlade lite om foto också. Medlemmarna visade bilder av hjärtan som ska pryda en fest på Alla Hjärtans Dag. Några har bildat lag för tävling i tidningen Kamera & Bild:s tävling Grand Prix 2013. Och så kom vi halvvägs i beskrivningen av hur man gör vattenstämplar på sina bilder på nätet, dock hade en viktig fas trillat ur instruktörens skalle just då, men… som man brukar säga numera ”det kommer på facebook”...

Bil efter bil halkade omkring i snömodd och hönsskit på bôggda i söndags kväll. Lämmen på en lastbil full med gödslet gick sönder och skiten rann ut på vägen där ett hundratal bilister fick bilarna insmorda undertill.  På sociala medier ropades varningar ut för hönsbajsbältet i Tengene.

Väninnan med make hörde till dem som drabbades. Det märktes först när de klev ur bilen och kände den vidriga stanken. Eftersom Byn inte har någon biltvätt blev det till att ta sig två mil till närmaste biltvätt. Både där och på andra orters tvättar ringlade sig köer av hjälpsökande stinkbomber långa. Inget man vill uppleva.

Råkade själv ut för en liknande grej i våras. Stanken satt i ett bra tag. Men det var 'bara' koskit. Jämförelsevis en fis i rymden.

För övrigt... så har Järntorget i Göteborg för några dagar blivit Sveriges Tahrirtorg. För att tjejer ’hängts ut’ med bild och skymfande tillmälen på Internet. I Sverige används facebook för att kalla till förtalsupplopp. I Egypten för att kräva demokrati.

Kunde väl ge mig den på att det skulle strula. Köpt ny router i Byns databutik. Trådlös, kanveta… Wi-Fi! Bad om hjälp med installationen. "Det skulle då rakt inte behövas! Man bara sätter i kabeln här och kör installationsskivan… klart!" Vis Kvinna vet dock att allting kan strula. Klart det gjorde det….

Äventyret vid datorn startade. Steg 1, steg 2… och sen kom frågorna… abrakadabra… men inget simsalabim. Nätverk hit och dit, namn och ord jag varken kunde eller förstod. PÅ ENGELSKA. Om säkerhet, brandväggar, hej och hå. Gjorde så gott jag kunde och Internet funkar – alltid nåt. Men fortfarande inget simsalabim. iPhonen hittar inte Wi-Fi. Så nu får butiken skicka nån i alla fall. Anade just detta.

Kikade idag på alster från en dockmakare. Säger man så? Tänker då mest på Geppetto som skapade Pinocchio, men det här var modernare. Det finns ju så mycket intressanta material idag, cernitlera och allt vad det heter. Och visst har man snuddat vid tanken på att prova, men inte mer. Nu fick man se hur någon annan lyckats istället. Bilägger några bilder på utställningen.

Nostalgicirkeln bjöd till avslutning med enkel julmat i trevlig samvaro. Skönt att äntligen kunna vara med. Min höst blev inte som andra höstar när jag tvingades avstå från flera trevliga evenemang. Däribland cirkeln. Nu lyser hoppets stjärna ett tag igen. Ett par av deltagarna hade ordnat så fint med enkel julmat, ljus, pynt och... tomte som läste julsaga. Trevligt att åter orka delta. 

Klicka för större bilder

Lustigt nog var Husbonden - exakt samtidigt - bjuden till sin gamla arbetsplats på julmiddag för pensionärerna. En gammal sed vars framtid vi inte vet nåt om, men roligt så länge det varar. Ett populärt event, ett 50-tal 'gamlingar' i varierande åldrar återsåg varandra och arbetsplatsen. Husbonden som bara varit pensionär ett drygt år kände väl igen sig. Lyckligtvis var det bara att helt ansvarslöst vända på klacken och åka hem. 

Åsynen av Byns luciatorn blev kvällens clou. Det är så fyndigt att jag blir riktigt stolt. Det gamla slangtornet vid förra brandstationen - vilket ömt vårdas och bevaras - har klätts i ett enormt lucianattlinne med rött sidenband kring midjan och luciakrona på hjässan. Stolt sevärdhet vid infarten till Byn.

Julstuga på gamla Stationshuset på Byn i dag. Kaffe och våffla. Det har blivit lite av tradition att vi tittar in där för att köpa det nya bildhäftet som Hembygdsföreningen ger ut till varje jul. 24:e utgivningsåret i år. Massor med bilder från förr och nu, initierade artiklar om ortens liv och leverne i förhållande till samtiden. Fint tryck. Historia, traditioner och kultur. Man måste ju stödja en verksamhet där så många duktiga människor gör ett seriöst jobb och ger oss så mycken kunskap - helt ideellt. Vi har köpt alla häftena.

-------------------

För några år sedan hade häftet med en bild på en person jag känt mycket väl – Bror Johansson, min ex-svärfar närmare bestämt. Vi möttes i Göteborg, men hans anknytning till orten var skäl till att jag med tiden hamnade just här. Artikeln återgav minnesbilder från krigsåren 1939-1945 och Bror var en av dem som frivilligt åkte till Finland under vinterkriget. Det kändes märkligt att stöta på honom i detta sammanhang.

När Sovjet gick till angrepp på Finland väcktes omvärldens avsky och de nordiska grannarna ville hjälpa sitt broderfolk. Begreppet ”Finlands sak är vår” myntades. Fram till fredsslutet hade över 12.700 svenskar anmält sig som frivilliga. De första åkte 1939, tio-tolv män bara från vår bygd, däribland Bror.

Tänk att utsätta sig för dessa umbäranden för ett annat lands skull – visserligen ett broderland, men ändå. Och det frivilligt! Hur många svenskar skulle idag ha modet, känslan eller engagemanget att göra något liknande? Min gissning är att de skulle bli väldigt få, till och med om det gällde vårt eget land. Jag är stolt över att ha känt en sådan hjälte.

Isiga vindar i kväll. 13 minus i skrivande stund. Inget mot hur vintrarna var på den tiden.

Kunde inte hålla fingrarna i styr. Tre löpare inköpta och en beställd. Har blivit ganska betagen i ”de amerikanska tygerna” som de kallas. Nåja, många är ganska gyttriga och lite too much (typiskt amerikanska?) men en del gillar jag verkligen. Så när Julmarknaden hemma i Bygdegården avverkats var plånböckerna tomma. De sista tjugorna gick till fikat.

Vi skulle ju inte handla nåt alls. Skulle bara få lite intryck i största allmänhet, julstämning i synnerhet och sen gick det som det gick… Men man ska ju inte bara spara och gneta, man ska leva också. Nya dukar piggar upp i novembermörkret.   (klicka för större bilder)

Ljuständning på kyrkogården idag. Vi kunde äntligen lämna sjukstugan för annat än vårdbesök… eller, ja… förresten, gravvård är ju också ett vårdbesök. Men vackert! Alla dessa lyktor som glimmar i höstmörkret är en upplevelse – även i smått omtöcknat tillstånd.

Svenska Kyrkan ordnade kyrkogårdsdag i varje socken med kaffeservering i hela pastoratet och orgelmusik i kyrkor och kapell. Så vi tog oss tid att träffa lite folk också. DET var efterlängtat. Här återanvänds en äldre bild ty vår minneslund ser likadan ut varje Allhelgona. En vacker plats.

----------------------------

För övrigt har SMHI visat intresse för mina regnbågsbilder. Klimatologen har korresponderat med kollegor och funnit att ”mina” regnbågar på marken verkligen är ett sällsynt fenomen. Vanligen visas s.k daggbågar i gräs. Mera sällan direkt på marken som i detta fall. För att fenomenet ska uppstå krävs att frosten som tinat i solen bildat små droppar, och att dropparna varit någorlunda runda.

Experten Les Cowley i Storbritannien var särskilt nöjd med bilderna som är "de klaraste och skarpaste han sett för regnbågar på marken". Och tänk, enda anledningen till att lillkameran var med var att vi skulle fota kossor. Annars vet man inte om jag hade hunnit att gå hem efter den.

Bilderna har nu hamnat på SMHI:s sajt HÄR. Och kommer småningom att hamna även i celebert sällskap på den engelska sajten HÄR. Mängder av regnbågsfenomen visas på samma sajt HÄR. Ännu en ljuspunkt i novembermörkret.