Smockade just ihjäl en av alla julflugor som tittar fram i den milda väderleken. De är inte så feta så här års, blir knappt några fläckar efter dem. Detta är ungefär vad jag orkar med denna annandagskväll efter utryckning på utryckning.

Fick bråttom efter frukost och fågelbestyr ty Husbonden hade beställt behandling med skyddsvax till nya bilen, Maos Lilla Röda. Lyckats få en tid på Annandag Jul - av alla dagar... Hade jag totalt glömt bort! Snopet, för min hjärna var helt inställd på lugn förmiddag i sakta mak. Så icke!

Snabbt iväg med två bilar, halvvägs till Borås. Hem igen för lite kaffe innan vi var bjudna till Vännerna på sagolik FISKMIDDAG (vanlig torsk, alltså inte lutfisk) - jösses vad gott efter julmaten!

Klicka för större bilder 

Efterlängtat att se Vännerna! Envetna förkylningar, den ena efter den andra - hos dem - har sabbat hela november och december. Sen fick vi dessvärre bråttom igen... Hem för byte av vatten hos fåglarna innan det släcktes där och sen iväg - halvvägs till Borås - för att hämta bilen också. Då gav lilla Sigrid upp. Hon lämnade walk over på den resan och stannade hemma för att sova. Den som ändå kunde gjort detsamma. Fast det var roligt att köra min lille gule igen... den var pigg som sjutton. Startade med ett wraooom och rev loss lite grus i rena glädjen. "Aha, du är bara inspirerad av filmen du såg igår", sa Husbonden.

Lyckligen hemma igen, hade vi retsamt nog missat tv-programmet om hockeylegenden 'Piiiter Foorsbööörg'. Själv är jag sååå trött att jag inte kan utnyttja dagens kvarvarande timmar till något vettigt. Övertrött, kallas det. Känt fenomen hos barn, fast jag är inte kinkig. Bara tom.

Hann faktiskt inte ens inspektera ägor och byggnader idag efter stormens verkningar. Det får bli i morgon, för nu är mörkret över oss och blåsten tar i igen. Håll i hatten.

Gissa vad Husbonden blev sugen på just nu... SKINKA! En köttälskare förnekar sig icke. Jag har varnat för det förut, nu känns det än angelägnare... i morgon blir det nåt med GRÖNSAKER. Så det så. För mig är julen slut, åtminstone vad maten beträffar. För övrigt önskas God Fortsättning på den kära Julen!

Tänk att få återvända till sin arbetsplats, bara tre månader efter pensioneringen, och bara gå runt och mysa bland tidigare arbetskamrater, titta på när de jobbar i produktionen, äta maffig jullunch och få en aladdinask med hem. Det är grejer det.

Husbonden såg fram mot den här pensionärslunchen. Särskilt för att träffa alla tidigare jobbarkompisar som passerat revy och avgått under hans 31 år på samma företag. Många goa gubbar där. Pensionärsträffen vid jul är grundmurad tradition vid företaget med 66 år i industrin – still going strong. Av cirka 75 nu levande pensionärer i olika generationer kom ett 50-tal. Även den förre omtyckte vd:n slöt upp, pensionär även han.

Husbonden trivdes. Det gäller att njuta medan tid är, för man vet aldrig när dessa pensionärsluncher dras in. Nu har han åtminstone upplevt en, även om det kändes lite överfödigt med infon om vad som hänt på företaget sedan han slutade… så nyss som bara för ett par månader sen. Men det hade faktiskt installerats ännu en maskin sen dess, det går undan i industrin.

                                               Klicka för större bild.

Kyrkobladet kom med posten i dag. Vi fick vi ett sjå med att känna igen kommunens (pastoratets) alla kyrkor på framsidan – inte mindre än åtta stycken. Har besökt dem alla i jobbet - fast det var 25 år sen – och gift mig i två, så man borde veta. Men nej… detaljerna går förlorade. Skyller på att det var vinterbilder. Snygga sådana – riktiga vykort. Skam den som ger sig, varje tillfälle till repetition välkomnas med glädje. Det blev till en trevlig frågesport, många ortsbor testar nog sitt minne här. Till slut och med Internets hjälp fick vi rett ut vilka kyrkor som var vilka.                         

Hektiska dagar. Fast kul ändå.

Bildvisningen är höjdpunkten på fotoklubbens träffar, så även denna gång. ”Porträtt” var den kollektiva uppgiften. Alltid intressant att se hur olika man löser den. Själv får jag oftast ta till ’gamla’ bilder då energin inte räcker för nya deadlines. Trösterikt fann jag att jag inte är ensam om detta. Baby Stella fick ännu en gång bli ett av mina bidrag, det enda jag visar i bloggen.       Klicka för större bild.

Dagens utryckningar blev lite i överkant, kommer väl över det också. Tänk hur det kan börja med ett enda ärende i almanackan… vilket man till slut får svårt att fullfölja för allt annat som kläms in emellan.

Denna luciadag var från början ägnad åt klippning kl 11.00 Sen fyllde jag på med PRO-mötet kl 15.00… fortfarande genomförbart men dumt med två resor till Byn samma dag.

Sen lossade Spangeplattan (behandling mot nageltrång) från stortånageln – reklamation… och när hade fotvårdaren tid…? Förstås idag kl. 9.00, bara att nappa. Tre resor till Byn!

Det slutade med att veckans sjukgymnastik klämdes in mellan fotvård och klippning. Hem till färdig middag och en dryg timmes lutare i soffan innan det var dags för PRO-mötet där jag skötte filmkameran åt en kille som var med i ’luciatablån’. Allsång med julvisor följde samt en fin deklamation av Viktor Rydbergs Tomten (utantill). Jag får alltid tårar i ögonen under verserna som handlar om djuren i stallet.

Av nattens förutspådda ”monsterstorm” verkar det mest bli regnbyar… den som lever får se. Hann i alla fall hem från myspys och juleljus på ’tjôtcirkelns’ säsongsavslutning. En av deltagarna bjöd på glögg och skinksmörgås och medförde egna julprydnader från förr – riktiga antikviteter.

Bäst gillade jag kyrkan från tidigt 1900-tal efter en genial idé som gav perfekt illusion av djup trots sin anspråkslösa konstruktion - endast illusionsmålad på en plan skiva vilken hölls upprest genom att köras in i den plana fotens skåra. Samt de levande ljusen och genomlysta fönster av celluoid. Perfekt i sin enkelhet.

Cirkeln ’utan bestämt mål’ fortsätter i februari. Kanske pratar vi vidare om forntida skolor och skolminnen i kommunen. Mycket retro är det. Får se om det finns intresse för en cirkel runt Bodil Jönssons bok ”När horisonten flyttar sig – att bli gammal i en ny tid”, ett förslag som undertecknad lämnat in. Hittade av en slump en studiehandledning på nätet. Borde finnas hur mycket som helst att diskutera på det temat. Kanske mest en kvinnogrej?

                          klicka för större bilder

En av cirkelns ’äldste’, en beläst och belevad man med kristallklart intellekt, hästminne och outsinliga källor av historier och bygdefakta presenterade idag ordet ”soignerad”. Förbryllande nog gällde beskrivningen inget mindre än just min (!) röst… Det är ju alltid roligt när man lär sig nya ord, oavsett sammanhang. Just i detta fall kan jag knappast ogilla jämförelsen.

Vid sökning på nätet hittades följande synonymer för soignerad; välvårdad, vårdad, prydlig, välskött, proper, elegant och distingerad. Värre kunde det ju varit… I egna öron låter den mest rökhes på gränsen till kraxig – ja, så illa att jag en gång lämnade körsången på grund av detta. Men okej då, soignerad… gärna för mig. Ordet uttalas [soanje:rad].

------------------------------

På tal om ord så snubblade jag över en skribent på nätet som istället för det slitna ordet aha-upplevelse ville ersätta detsamma med ojoj-upplevelse eller nähä-upplevelse. Tja, inte vet jag… kanske det.

För övrigt är tidningen Aftonbladet numera allt löjligare när de skriver om socialdemokraterna. Idag användes t.ex nyordet ”krispanikskräck”…! Suck…

Eftermiddagens bleka decembersol syntes idag samtidigt som månen, på exakt samma låga höjd över horisonten, solen i vänster och månen i öster – båda lika anemiska.

Tajt schema hela gårdagen med gardintvätt och strykning i hela huset. Fönstertvätten sköttes av Husbonden.

Lika tajt schema idag fast på bortaplan: Träning på sjukgymnastiken, medhavt mellanmål (morotsdryck o tunnbröd) i väntan på fotvården. Sen hem för kaffe innan PRO:s veteranvetartävling. Dagen i ett nötskal. Ibland blir det bara så - det kör ihop sig.

Frågesporten var kul med lagom kluriga frågor där även publiken kunde vara med och gissa. Bortalaget, ett jättetrevligt gäng från Lidköping, vann frågesporten och gick vidare. Lokalen var knôkfull, värmen steg och när väntan på lagens svar kändes lång råkade jag gäspa ljudligt vilket muntrade upp det närmast sittande sällskapet. Jag bjöd på det;-)

PRO-domaren gladdes spontant åt Byns fina lokaler för äldrevård – vår möteslokal ligger just vid Byns vårdcentral och åldringscenter (offentligt ägda och drivna!). Han tyckte sig förstå att vi nog inte har några vanvårdsproblem här. Sådant försvåras ju också på en liten ort där alla känner alla. Vi hoppas alla att kvalitén består, både nu och i framtiden när det är vår tur att hamna där.

----------

Tråkigt nog har dagen präglats av  nytt bränsle till socialdemokratiska Juholtbrasan som malt i radio och tv. Ledamöter i partistyrelsen har inte lärt sig att debattera interna problem internt utan envisas med att skicka mail och sms som av "någon" läcker vidare till media. Idiotiskt... snacka om självmål! Värst är att det i förlängningen går ut över gamla och sjuka som snarast behöver räddas av vänsterkrafter undan alliansregeringens lekstuga.

----------

Sommarpratarna på SVT är ett av de trevligaste program som gjorts på denna sidan sekelskiftet. Och Veckans Brott med Leif GW ser man ju på bara för GW:s skull. Ser nu fram mot några dagar i hemmets lugna vrå.

I Allhelgonahelgen tänder vi ånyo ljus för våra bortgångna. Ju äldre man blir, desto fler kära själar har vi att minnas. I år köptes gravljusen hos begravningsentreprenören, kända för bästa kvalitet. Skulle egentligen haft många fler men nöjde oss med tio som får representera dem alla - en rund och bra siffra. Det är tanken som räknas…

Vet inte hur det är på andra håll, men här på bôggda tänds ljusen dagen före allhelgonadagen. Det ordnas kyrkogårdsdag med kaffeservering och öppet hus i kommunens alla små sockenkyrkor. Fin sed. Vi satte fem ljus i Minneslunden och fem i egna trädgården. Den nya perennarabatten framför fågelvoljären blev en  vacker och värdig plats bland rudbeckior och klängros. Synlig från köksfönster och farstutrapp.

I år har vi mist två kära hundar –  i Lilla Huset räknas såväl folk som fä. Vår egen Ulrik gick bort i februari och Vännernas Toste (Sigrids bror) i juni. För dem ringer inga kyrkklockor och inga hundar nämns i kyrkan. Så vi minns dem på vårt eget sätt. Likadant med marsvinen. Bibbi, dog i maj, och Alice, härom veckan. (Klicka för större bilder.)

Vädret är strålande. Underbara milda nätter med djup syrerik sömn inför öppna fönster. Utmattningsdvalan klingar av och idéer pånyttföds. Känns som det snart lättar. Efterlängtat.

Levererades idag tre ex av filmen från barnbarnets dop till babyns föräldrar. Första gången vi såg den på storbild… kors… man blir nästan knockad. Ja, det var så storslaget att även Sigrid intresserat följde tv-bilden från soffan. Filmens kvalitet pallade faktiskt även för förstoringen.

Tacksamma glädjetårar utbröt från föräldrarna och Baby Stella gjorde miner – idag prövades mest ’rynkade ögonbryn’. Märkligt så fort de små utvecklas.

Med oss hem fick vi inte mindre än åtta (!) kataloger från klädfirman Rabalder där Baby Stellas mor modellar. Hon hade glömt lämna över dem tidigare… hela fyra år alltså, vår- och höst. Ja ja, bättre sent än aldrig. Husbonden gläds oerhört åt dotterns framgångar och vill ha förstorade bilder i hela garaget. Får se hur vi löser detta…;-)

-----------

Har jag sagt nåt om 'tjôtcirkeln’? Tror inte det. Väninnan och jag kallar den för ’Churchill’ efter ett hörfel. Hur som helst drivs den i PRO:s regi och började för fyra år sen med ’Västgötaord’ (oerhört populärt bland nostalgiska bybor). Fortsatte sen med ’Gamla ortsnamn’ och sen var deltagarna fast och ville aldrig sluta prata. Således går cirkeln vidare år efter år med samma deltagare, plus fler. Även jag har tillkommit.

Arne, en av di äldste har ett enormt minne och det bara forsar gamla historiska fakta ur honom. ’Någon’ (inte jag) borde intervjua honom och samla in uppgifterna. Om sanningen ska fram så blir det även en hel del byskvaller (snällt!) mellan raderna och det tycks som om cirkeln fyller ett mycket stort behov. Folk behöver samlas och samtala, som förr i ti'a. Och så där håller det på…

-----------

Och helt plötsligt har Bloggplatsen ändrat bredden så att bloggen sticker utanför ramarna. Det här gillar jag inte.

Helt utan förvarning också. Shit! Ska det va' så här nu då? Och ska man förlänga headern? Eller är det ett tekniskt fel? Störande.

Tillägg: Upptäckte nu att det ÄR meningen med bredare blogg. Inte tänkte de på dem (oss) som gör utskrifter. Nu fick man merarbete bara för detta. 'Utvecklingen' tuggar på. Bara att hålla god min och hänga med. Shit, säger jag iallafall.

Världens största mjölkbord finns i Nossebro i Västergötland. Bordet som godkändes av Guiness Rekord i Sollebrunn där det byggdes 1998 är 5,2 meter högt med en lastyta på 4,55 m x 2,70 m. Det godkändes också av Svenska Mjölkpallföreningen, vars syfte är att ”värna om och bevara svenska mjölkpallar och mjölkkärror – i teknik och tradition”. Det passar väl in i Nossebros Retro-koncept som figurerat i många sammanhang på tv.

Mjölkbordet ska placeras på den gamla mejeritomten som ”Mejeri Memorial” med information om bland annat Nossebro Mejeri (nedan), verksamt i början på 1900-talet. (Transportsäkring sitter kvar på bordet till slutlig flytt.)

Hur man ska sköta en mjölkpall, om man har en, och lite kulturhistoria finns beskrivet HÄR som den kulturskatt de utgör.

Visst är det också lätt att tänka på Lars Molins tv-film Midvinterduell från 1983. (Klicka för större bild)

------------

Ett av de mer betydande företagen i Nossebros historia var Nossebro Mejeri & Kondenseringsfabrik. Det startade som Nossebro Mejeri omkring 1910.  Mjölken såldes bl.a till Arla samt Pellerins Margarinfabrik i Göteborg. Ost- och smörtillverkning bedrevs i begränsad omfattning. 1930 startade tillverkning av ’sockerkonserverad kondenserad mjölk’ som råvara till chokladindustrin, samt ’Svecia-Milk’ för skeppsproviant. Samt kondenserad mjölk och torrmjölk vilket medförde att den tidigare stora importen av detta blev onödig. Istället startade en viss export.

Under storhetstiden levererades mjölk till Nossebro bl a från Halland och Borås. Företaget såldes 1939 till LMC och andra mjölkproducentföreningar i samägande.

Mejeribyggnaden användes senare av bl.a Semper för tillverkning och försäljning av frysta pannkakor till in på 1980-talet. Byggnaden är nu riven och bebyggs med flerfamiljshus. (Fakta ur"Bilder från Nossebro, förr och nu" 4/92)