Ibland bor man för nära för att se det som är uppenbart. Vid en tripp till grannkommunen Vårgårda sågs på avstånd denna vackra skulptur. För mig stod det genast klart vilka den föreställde: Bröderna Fåglum, såklart. Brödrakvartetten som på 1960-talet hörde till världens cykelelit.

Trots många besök i Vårgårda hade jag inte en aaaning om den här. Skulpturen är gjord under åren 1999-2000 av Bosse Anås och ett par stora gravyrplåtar berättar om Fåglumbrödernas alla framgångar i tur och ordning. Tråkigt nog saknas en av bröderna med cykel på stenstoden. Urtrist egentligen, men skulpturen är vacker ändå. 

Bröderna fick Svenska Dagbladets Bragdguld 1967 för VM-segern i lagtempo, vilket sedan upprepades två gånger i rad, 1968 och 1969. Skulpturen högst uppe på sitt granitblock står på Murartorget i Vårgårda. Fåglumbrödernas framgångar redovisas bland annat på Wikipedia HÄR.

Ringde Byns duktiga databutik härförleden. Numret har man ju i huvudet - fem siffror. Möts av en telefonsvarare som säger:

”För att det ska vara lättare för dig att komma ihåg vårat nummer har vi bytt till 0705-XX XX XX….!”

Va? Ett helt nytt nummer. Och hur lätt blev det..?!

Till saken hör att databutiken sedan ett par år varit ansluten till en sån där ’kedja’. Nordway Store. Kanske för att få ner inköpspriser å sånt. Det har gått bra med det gamla numret hittills – DET SOM ALLA KUNDER REDAN KAN.

Sen kom det mer… och jag fnissade nästan på mig:

”Vill du beställa eller fråga om något – tryck 1. Gäller det reparation på inlämnad dator – tryck 2. För support – tryck 3. Och fakturor – tryck 4.” I databutiken jobbar två (säger två) pers stadigvarande, den ena på halvtid. Ibland med någon förstärkning. Fler är de inte! Knappval blev så larvigt… Som om man kommit till Trafikverket, eller nåt.

Ingen skugga må falla över Byns suveräna lilla databutik som vi har stor glädje av och anlitar flitigt. Kundvänliga, serviceinriktade, kunniga osv.. Det måste väl vara den där ’kedjan’ som hittat på nåt. Har inte hunnit fråga än.

Äntligen har alla fyra köksstolarna blivit omklädda. Det tog tid. Mest väntetid, ty när man startat kan man inte lämna jobbet mitt i. Det gick rätt fort när man väl kom i gång, men schemaläggningen är viktig så man kunde fullfölja vad som påbörjats. Nya tyget är mer tåligt mot jeansens torrfällning och därtill har vi kommit upp oss en bit - sitsar höjdes med skumplast. Det som tidigare skulle föreställa stoppning var totalslut och man satt på bara brädan sista tiden. Stolarna har några år på nacken och det kändes minsann på doften när man gick i närkamp med dem. Känner nästan fortfarande den lukten i näsan.

På Byn i ett skyltfönster visas några Meccano-modeller. Nån som minns det? Har själv aldrig använt det men minns att några kompisar i barnaåren hade pulat med sånt. Dock inte som Eiffeltornet eller det fantastiska loket som fanns innanför rutan här, men de fick väl börja i liten skala förstås. Kul att se dem. Det skänker livet perspektiv.

För övrigt sågs i kväll del 1 av tv-dokumentären om utrikesminister Carl Bildt, en av några få moderater jag beundrar. Ska självklart se del 2 också. Fast Bildt har tydligen haft egendomliga kontakter med USA genom åren…

Islandshästtävling på Byn. Trots nattens elva minus var det värt ett försök. Vilda hästar kunde inte hålla mig därifrån;-) Det kunde ju bli varmt i solen. Det kunde ju bli vindstilla som i går. Och det kunde ju bli nåt att filma… Det måste prövas… Fick till och med mig Husbonden.

Men vinden blåste på. I solen var det varmt men ridningen pågick i mörkt och dragigt ridhus. Kanske skulle någon värma upp med en tölt i paddocken (?), men nejdå. Uppvärmningen sköttes i ett annat mörkt ridhus. De flesta ridhus är dragiga. Filma var inte lönt. Men vi stannade och tittade i alla fall. Själen måste få sitt. Och tårarna rann… det gör de alltid när jag ser islandshästar tölta. Något av det vackraste jag vet.

Tölt är islandshästens speciella gångart som tillsammans med flygande pass gett rasen fem gångarter mot normalt tre för andra hästar. Och när islandshästen lyfter huvudet och pinnar på med smattrande hovar och flygande man både ryser och gråter jag.

Då det inte blev någon egen film har jag bäddat in en annan trevlig sådan från YouTube nedan. Den allra fräsigaste filmen fick man inte bädda in i bloggen, men den kan ses HÄR.

De svartvita bilderna är från Islandshäst-EM 1985 på Tånga Hed i Vårgårda när jag var där å jobbets vägnar. Glad att jag var där för sedan har det inte varit någon sådan stor tävling på nära håll.

- Usch och fy så kallt... Vilket väder… Huuuu… Brrr…

Alla vi mötte frös i både kropp och själ. Bistra miner, snabba steg med böjda nackar och omsvepta jackor. Inget småprat.

Undra på det. Marsnaren sveper moln av töad snö från skarens ytskikt runt husen. Yrsnö på tvären, då och då. Ihållande vindar på 12-14 m/s i sex minusgrader känns som -16⁰ säger SMHI:s sajt. Värre, säger jag och protesterar vilt. Kölden tränger igenom såväl märg och ben som trä och murbruk. Brrrr.....

Stackars flyttfåglar som inte vågar komma 'hem' i tid utan avvaktar nånstans på vägen. Tänker mig att de står och stampar otåligt i Tyskland eller Danmark och undrar vad som är fel. Hellegod. Efter detta behöver vi verkligen en riktigt go och helt normal sommar.

Vädret till trots nödgades vi till en utflykt mot Byn. Min p.g.a sjukdom uppskjutna hårklippning var ett måste. Husbonden roade sig under tiden med besök hos Byns urmakare vägg i vägg. Övriga behov var tändpåsar till kaminen, järnvitriol för målning av nybyggda vildfågelholkar (Byns kemikalieaffär har verkligen allt!). Samt proviantering. Sen fort hem och inte en näsa utanför dörren annat än nödvändigt. Stackars de vars avlopp har frusit och som nödgas till utedass i denna iskyla...!

Vi mötte några tappra PRO-are som provianterade inför dagens årsmöte med påskbuffé. Beundransvärt! Men nej, nej och åter nej tack! Inte för min del. Vädret måste vara lite behjälpligt om jag ska ut på evenemang. Annars är det inget nöje.

Litet livstecken från sänglägret. Ryggläge har dominerat sen akututryckningen för en vecka sedan. Noll koll på orsak och verkan. Ganska trött på att vara multisjuk, för allt blir så komplicerat. Kan snart inte skilja det ena från det andra. Lyckades klä om en stol vid hemkomsten från sjukhuset, men slogs ner igen av ny attack. Den fixades med kramplösande medicin som ordinerats. Därpå matt, orkeslös, muskelvärk, frusen, influensakänsla utan influensa i dagar och nätter. Sovit och vilat om vartannat. Orkar inte gå in på datorn, inte läsa tidning, inte höra på radio eller se tv.

I måndags medföljde jag dock som sällskap när Husbonden skulle på dagslång utredning vid Borås sjukhus. Kunde ju inte missa tillfället att få se även detta sjukhus från insidan. Studiebesök, kan man säga. Lika bra, för rätt vad det är ska man väl dit av något skäl…

Lidköpings sjukhus är liksom mitt andra hem men har stängd nattakut. Falköpings dito är litet, rart och hemtrevligt. Alingsås sjukhus likaså. KSS i Skövde är tjusigt, stort och har full akut – och ligger längst bort av alla… 9 mil! NÄL i Trollhättan har också full akut men är inte lika stort, dock rätt tjusigt. SÄS i Borås påminner lite om Lidköpings, men med förnämliga kartor och vägvisningar. Är man veteran eller…? Bildvalet tyder väl på viss miljöskada;-)

Vid hemkomsten hade jag feber utan känd orsak. Sängläge på nytt. Och där är vi nu. Dock något mer alert och lägre temp… känns det som. Kanske vänder det här…?

Efter shoppingtur i Grannbyn kommer man aldrig tomhänt hem. Målet var ett nytt tyg till köksstolarna, och så blev det. Mörkrött, som står emot våra jeansklädda bakar. Vår tidigare pastellrosa/vit-randning mörknade av jeansens torrfällning, men höll många år ändå. Skumplast är beställd på nätet. Sen är det raskt gjort. Sade hon och bävade inför utfästelsen.

I tygaffären satt även de båda jyckarna. Just när tyget betalats fick vi se dem och smälte direkt. Vi tog båda – klart de ska ha sällskap. Blir lycklig bara av att titta på dem. Lika vackra fram som bak. Den smutsvita är klart skottelik – men finns sån färg på dessa? Den svarta minner om schnauzer med sina längre ben, men med skottenos och ståndöron..? Finnes någon som klarar ut detta, tro. Annars får vi leva i ovisshet med ’blandisarna’.

Har tidigare publicerat en bild av skulpturen ”Hästhandlaren” av Inger Karlberg, Härryda. Här kommer den igen. Hästhandlaren à 200 kg är lyckligen återfunnen och hemförd efter en tvådagars stöldraid i höstas. Då hittades den liggande på en gräsmatta i Gråbo. Det var då för väl, jag skulle verkligen saknat den annars. Denna och övriga avbildade står i på torget i Vara kommun. ”Potatiskorgen” är också gjord av Inger Karlberg. Vem som gjort ”sugga med kultingar” vet jag inte, men den har en härligt originell placering – mitt i gångstråket. Hoppfullt med den bleka vårvintersolen som blänker på kultingarnas ryggar.

Manus till Lilla Husets kokbok börjar ta form. I dag fulländades ännu ett recept av favoriträtterna – kålpuddingen intogs till vinterstudion via ’paddan’ i köket. Recepten förvaras i nuläget på några kompakta A4, frågan är när samlingen är tillräckligt komplett för att tryckas upp. Nej, bokhandeln ska icke belastas med ännu en kokbok, där finns tillräckligt. Men för några hundra kan man beställa en egen bok i ett exemplar. Skulle vara kul.

Efter råd från en textilkonstnär har huset begåvats med nytt strykjärn, det gamla är inte varmt nog för vissa tyger. ”Inte under 1600 W” löd rådet – och vis kvinna lyder råd. Av två alternativ valdes OBH Nordica 2400 W – för den svenska texten på förpackningen. Sånt säljer! Paketet öppnades först vid hemkomst och renderade strax imponerade utrop. Tjusigt svart med digital temp-visning i blått, tre meter lång knallröd sladd och lika röd botten. Ser hett ut;-) Snart kör vi järnet med denna där.

Gårdagens besök hos nämnda konstnär var i sanning en överväldigande upplevelse. Ett ombonat och trivsamt hem fyllt med genomtänkt värme och stil - engelsk kompakt living - med mängder av synintryck och skönhetsupplevelser. Textilier på längden och tvären, smakfullt inrett, och samtidigt utnyttjande av varje millimeter. Nog ett tämligen ovanligt hem som jag är glad att ha fått uppleva, med både vackra och roliga ting.

Många vill-ha-grejer… största tuppen nånsin imponerade t.ex grymt. Förbannar mobilkameran som aldrig använder blixt trots behov. Därav mjölkiga och oskarpa bilder, även efter behandling i Photoshop! Hur får man mobiler att använda blixt… undrar en som slitit grå hår i ilska över saken.  

Den muntra kreativiteten i ’konstnärshuset’ sände positiva vibbar i varje hörn. Lite knockad samtidigt, av alla intryck – men oerhört glad av detta. På the very same place skedde även visst erfarenhetsutbyte av hemsidesteknik, så här har pluggats… mellan kålpuddingen och skid-VM.