Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Minnen

Av Margus - 28 april 2011 22:30

Fula gubbar hette det förr. Ty, pedofiler har funnits i alla tider. Äckligt är det hur som helst, och antagligen mänsklighetens djupaste skam.

Patrik Sjöberg har med sin nya bok ’satt fingret på en öm tå’ och medierna har malt hela dagen om skandalen med hans tränare och styvpappa Viljo Nousiainen. Mycket man inte vet. Man får många tankar om ungdomsledare. Tankar vi inte vill tänka.


Gissar att många ärligt engagerade ungdomsledare mår illa idag när misstänksamheten sprider sig.


Jag minns den härlige ungdomsledaren T på 80-talet som jag gjorde reportage om. Han tränade Byns flicklag i fotboll som vunnit sin serie, och han berättade med värme och humor om sin roll som kurator, uppfostrare och extrapappa. Flickorna ringde när de hade problem av något slag, och ofta fick han medla när de kom ihop sig i skolan och blev ovänner. Han fick lirka, trösta och uppmuntra för att få ihop sitt lag.

Han hade 33 flickor att hålla reda på, tio och elva år, och bodde praktiskt taget i telefon. Han fick skriva lappar och ringa om och om igen för att se till att alla spelarna kunde ställa upp - och sen komma ihåg rätt dag…

Han fick även ge sig ut och leta när de glömt sina träningar. Var de på ridning istället eller hos scouterna? Det blev till att hämta… ”Om jag inte låg i skulle jag stå där med två tjejer” förklarade han. ”Det är typiskt för åldern, de har så många intressen som drar.”

Och i den åldern är spelet inte så målmedvetet och träffarna blev lätt till lek och bus vid sidan av, så T fick övervaka med en ängels tålamod. Han samlade ihop alla kringslängda kläder och målvaktshandskar och väntade tills alla var färdiga – och det tog tid.

Och tänk… han fick ihop tolv pigga tjejer till Bilden. En härlig bild som lyste av vänskap och glädje, där tjejerna busade, skrattade och klängde på honom. Efter denna inblick i ungdomsledarens roll var jag förälskad… i hela företeelsen.


Neej, inte han, tänker jag nu 30 år efteråt. Nej, alldeles bestämt inte! T halkade in i rollen tack vare sina egna ungar och var högst sannolikt gammal klasskompis, arbetskamrat, bror eller kusin med tjejernas föräldrar. På en liten ort är den sociala kontrollen större. Just i det här fallet är jag trygg.


Undrar just hur killar som han tänker idag. Pedofiler fördärvar för så många andra. Men fram måste det – och fördömas.

Av Margus - 18 april 2010 21:59

  

Surfar vidare i MapJacks gatubilder. På denna väg i Önnered, just utmed denna häck, inträffade för länge sen en ruggig incident som jag inte glömmer. Det var 60-tal. Min kompis och jag, båda i 14-årsåldern, ledde en dräktig ko och en tjur som skulle ut på bete till de stora fälten till höger i bild, där det nu är tättbebyggt med villor. Kompisen var ovan vid kor och ganska darrig och fick därför leda kon. Jag var mera van och gick före med tjuren Fredrik.

Tjuren var dessvärre bara fokuserad på kon denna dag och vände sig om hela tiden. Han var jättesnäll - men stor och stark - och följaktligen stod vi stilla. Inte lätt att dra en 300-kilosklump bakom sig även om jag var stark på den tiden. För att alls komma iväg till betet bytte vi plats. Kompisen gick före med kon och Fredrik följde snällt efter kons rumpa. Han hetsade på en del, och snart gick det i både trav och galopp.

Då… insåg jag som hade ansvar för operationen att nåt måste göras. Stackars kompisen som skrek av skräck och stackars den dräktiga kon... Jag satsade allt på ett tvärstopp. Slog plötsligt gympadojorna i asfalten med en smäll och slet med råstyrka till i grimskaftet så att tjurens huvud vreds i sidled och han kom i obalans. Svårt att springa då. Detta hjälpte och jag hade fått stopp på skräckfärden. Puh...

Kanske fick tjuren lite ont i nacken… för vi fick faktiskt ut paret till betet i lugnare takt. Dock var vi ganska uppskakade och en präktig historia rikare.

(De blå plupparna i bilden hör till MapJacks 'promenadfunktion'.)

Av Margus - 18 april 2010 21:49

Ojojoj… vilka gatubilder man kan få se på nätet numera. Andra har säkert redan upptäckt det, men för mig var detta en fullständig nyhet. Helt enastående. Plötsligt en dag när jag sökte en person på hitta.se fick jag erbjudande om att göra strövtåg i vederbörandes omgivningar. En gatubild publicerades och det tog en stund innan jag fattade hur det skulle användas men sen var det bara att gå ’gate upp och gate ner’. Bara att klicka på pilarna… Kolla HÄR.

Man undrar hur MapJack har fotat för var man än befinner sig på en gata så kan man liksom stanna till och titta sig runt i 360 grader. Perfekt. I början gäller det bara större städer men det byggs väl ut. Kul för den som är ute i ärliga ärenden men olyckligt när man servar kriminella med bilder på båtar och andra lyxprylar som folk har i trädgårdarna. 'Ärligheten Själv' hade dock väldigt kul på nätpromenaden i Göteborg, där jag växt upp.

  

Här på Gregorianska gatan i Kortedala bodde vi.

  

Garageplanens asfalt var en bra lekplats för hopprep och liknande lekar, i bortre änden på den började Den Stora Skogen där vilda indianlekar tog vid.

Av Margus - 28 november 2009 19:47

Kan du inte komma hit så vi kan rida ut en sväng! Erbjudandet från vännen med 15 hästar i stallet var schangdobelt, men jag tvärvägrade. "Aldrig i livet! Nej aldrig mer!" Sa jag bestämt. "Jag har ridit för sista gången!" Och så berättade jag om mina sista övningar i den vägen. Jag var väl 35 när min gamla hästkärlek blossade upp på nytt…

Egentligen var jag aldrig någon Ryttarinna. Vågade aldrig ge mig på hindren och lämnade ridskolan till förmån för en 24-årig arbetshäst som jag fick ha som min (se HÄR). Nästa gång deltog jag i töltkurs ledd av tvättäkta viking från Island med skägg och röda knästrumpor. Fastnade förstås för just den häst som var det var något fel med. Har fortfarande en lårkaka som minne från avkastningen på stelfrusen barmark.

 Sista gången till häst var på Byns ridskola, för 25 år sen. Anmälde mig till en nybörjargrupp. Ett tiotal viga, oförskräckta ungar… och jag, iklädd farmors minkpäls - bara det!- sportig jackmodell, men ändå… Vi skrittade runt och barnen utförde balansövningar på hästryggen. Nänänä… inte jag. "Det där klarar jag inte ens på marken", sa jag, vilket var helt sant för jag var stel och otränad redan då. Men jag struttade med ändå i trav och galopp vilket var svårt nog. Skulle ha stannat där…

      (Klicka för större bilder)

Men… man vill inte avvika alltför mycket (det räckte med farmors minkpäls). Så jag hängde med över småhindren. Gick sisådär. Sen kom tre hinder i följd… och där sprack illusionen. På första hindret lutade jag mig för mycket framåt, slog hakan hårt i hästens mankam, kom ur balans och tappade ena stigbygeln! Medan jag förtvivlat letade efter både balans och stigbygel tog hästen på egen hand hinder nummer två. Då hade jag redan börjat glida och det gick inte att stoppa.

Sakta, sakta gled jag således av hästen i slow motion och damp slutligen ned i mitt rätta element, manegens strö. Insåg där och då att jag är en oförbätterlig landkrabba. Det är i marknivå jag hör hemma, får hålla mig på mattan. Det är färdiglekt. Ingen får mig nånsin upp på en häst igen.


Man kan ju älska häsar utan att rida dem, se HÄR.

Av Margus - 31 oktober 2009 18:51

     

Här brinner två gravljus vid fiskdammen. Två ljus för våra kära hundar HANNA och LISA LÅNGBEN. De ligger begravda bakom växthuset i trädgårdens lugnaste och mest fridfulla hörn, men ljusen till deras minne ville vi se. Därför står de vid dammen och blänker i vattnet. Båda dog i november månad, Lisa den 6:e 2004 och Hanna året efter den 18:e.

     

Självklart var vi även till Minneslunden och tände åtta ljus för våra bortgångna kära (nästan samma bild som i fjol). Kyrkogårdarna blir så vackra den här kvällen. Tyvärr lite huttrigt även för den ynka lilla stunden. Jag går inte till Minneslunden för övrigt under året, för jag tycker jag har mamma och pappa med mig för jämnan - i minnesbilder.


Vad som däremot inte var en minnesbild... eller var det kanske det ?... det var stark upplevelse av att pappa ringde mig en kväll för någon vecka sedan... Och det hände när jag stod med telefonen i hand för att ringa någon. Jag stod så en stund och grunnade på om tiden var den rätta och med blicken i telefonboken. Då kom synen:

- Hej, det är pappa, sa han och skrattade lite finurligt. Och såg ut som han gjorde i 60-årsåldern. Bilden var stark och klar. Och varade bara för en sekund. Och vips... var den borta. Försökte hålla den kvar, men borta var den. En väldigt trevlig påhälsning.

Av Margus - 30 oktober 2009 22:11

    pappa på kurs  

Tittar och lyssnar en del på sossekongressen. TV-sända diton är lärorika. Trevligt att höra ombuden få sina yrkanden rättvist redovisade samt bifallna eller avslagna i lika god stämning och med sakliga argument. Praktisk demokrati i verkligheten. Suveränt skickliga ordföranden turas om i motionsfloden (för att vara fräscha, gissar jag) och manövrerar sig igenom timslånga beslut med acklamation (ja-rop), voteringar och rösträkningar om vartannat med humor och gemyt trots ett rasande tempo. Antagligen får jag omedvetna flashbacks till barndomen...

  pappa på kurs  

Är delvis uppväxt på kongresser och kurser... Mamma och jag hängde med pappa för att hinna umgås med honom på helgerna. Bäst minns jag Åkers Runö, LO:s folkhögskola, som utbildat hundratusentals fackliga företrädare sen starten 1952. Hur var det som barn, kan man undra. Barn hade på den tiden fantasi - det spelade ingen roll i vilken miljö man hamnade, det löste sig alltid. Om inte annat kunde man stillsamt iaktta människor och skeenden. Inte det sämsta.

             

Och i morgon är det Alla Helgons Dag. Då minns vi de döda som fattas oss.

  






Av Margus - 12 oktober 2009 21:45

   Det började med att Husbonden sett en artikel om Hagakvarteren i Göteborg. Genast mindes vi husockupationerna i rivningshusen på 1960-70-talen. För att inte tala om tv-skrothandlarna Albert & Herbert samt puben i tv-serien "Jubel i busken" med Sten-Åke Cerderhök, Sonya Hedenbratt och Rulle Löfgren som spelades in där 1968-75. Härlig stämning, rolig underhållning!

Strax skrålade vi på göteborgska "Knô dig in, fast dôrra e trång, för här e änna nåt på gång..."

Plötsligt längtade jag att få höra den och letade efter pappas skivor där den funnits. Fann att vi dock inte hade orkat spara på något i skivväg... Synd!


   Istället fann jag mina gamla 78-varvs stenkakor med barnvisor. Somliga av dem amerikanska som farmor skaffat på sina båtresor som stewardess med Amerikalinjen, typ Cinderella och Snow White m.fl Och sen... Pärlan av dem alla: Klas Klättermus. Åh, vad synd att det är 78-varv... den där borde man ju ha på CD. Jisses, vad jag älskade den boken och sångerna! Jättefin musik alltihop, och roliga texter. Fick med ens fram boken också.

  

Favoriten bland dem alla är ändå Grönsaksätarsång... men... Badvisa för små björnar och Visthusmusen är för goa dom med... och Farmors visa och... ja, det går knappt att välja.


        

        

Av Margus - 11 oktober 2009 12:01

   Min bok kom härom dagen. Elaine Bergqvists nyutgivna "Du är din generation" är underhållande nostalgiglädje och ändå faktabaserad. Jag ser ivrigt fram mot varje stund då jag kan glutta i den.

  

Det är en lättläst djupdykning i generationskoder och –värderingar. Om musiken vi lyssnade på, hur vi klädde oss, ord och uttryck typiska för varje generation osv. Full med citat från människor författaren talat med samt historiska händelser från varje tid. Läcker layout, lätt att dyka ner i var som helst. Mycket innehållsrik, 220 sidor. Rekommenderas för varje generation! På adlibris.com kan man provläsa och kika på valda delar i boken.

 


Exemplen nedan talar för sig själva:


30-talisterna är den generation som mer än någon annan upplevt Sveriges ekonomiska uppsving. De bär hatt, talar i skriftspråk och korrekt. Talar kort i telefon och menar att man presenterar sig med för- och efternamn.
40-talisterna gled in i välfärden, var de första att bära jeans och är tillsammans med 80-talisterna den mest "bespottade" generationen. Minns bottiner och galoscher samt höfthållare med strumpeband. Såg Bröderna Cartwright och Humle och Dumle på tv. Lekte brännboll, kasta varpa och bluffstopp.

50-talisterna är den sista "negergenerationen". Läste om "negrer" i barnböckerna och använder ordet "neger" utan rasistisk avsikt. Hävdar sin åsikt och står för de flesta debattartiklarna i media. Minns V-jeans, OP-mönstrade kläder och vita plaststövlar, twiggymode, kort-kort och läppstiftet Rimmel.

60-talisterna är den största generationen i antal. Fler än de utskällda 40-talisterna alltså. Spanar ständigt mot framtiden – allt ska hända sen…


... och så här håller det på…


Elaine Bergqvist är en flitigt anlitad retorikkonsult som även skrivit bästsäljaren "Härskarteknik, den fula vägen till makt".

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards