Här brinner två gravljus vid fiskdammen. Två ljus för våra kära hundar HANNA och LISA LÅNGBEN. De ligger begravda bakom växthuset i trädgårdens lugnaste och mest fridfulla hörn, men ljusen till deras minne ville vi se. Därför står de vid dammen och blänker i vattnet. Båda dog i november månad, Lisa den 6:e 2004 och Hanna året efter den 18:e.

Självklart var vi även till Minneslunden och tände åtta ljus för våra bortgångna kära (nästan samma bild som i fjol). Kyrkogårdarna blir så vackra den här kvällen. Tyvärr lite huttrigt även för den ynka lilla stunden. Jag går inte till Minneslunden för övrigt under året, för jag tycker jag har mamma och pappa med mig för jämnan - i minnesbilder.

Vad som däremot inte var en minnesbild... eller var det kanske det ?... det var stark upplevelse av att pappa ringde mig en kväll för någon vecka sedan... Och det hände när jag stod med telefonen i hand för att ringa någon. Jag stod så en stund och grunnade på om tiden var den rätta och med blicken i telefonboken. Då kom synen:

- Hej, det är pappa, sa han och skrattade lite finurligt. Och såg ut som han gjorde i 60-årsåldern. Bilden var stark och klar. Och varade bara för en sekund. Och vips... var den borta. Försökte hålla den kvar, men borta var den. En väldigt trevlig påhälsning.

 

Marianne

1 november 2009 00:07

Levande ljus och eld vid vatten i mörkret är vackert. Vi åker också till kyrkogården och tänder ljus vid speciella tillfällen, men den absolut vackraste kvällen på kyrkogården är nyårsafton.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

 

Kram Ruth

1 november 2009 10:07

Så fina minnesplatser, så många ljus som har lyst upp i det mörka denna helgen, så vackert och kännslosamt. Alla har vi någon kär bortom molnen och vi glömmer dom aldrig.
Ha en fin söndag

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...