Kan du inte komma hit så vi kan rida ut en sväng! Erbjudandet från vännen med 15 hästar i stallet var schangdobelt, men jag tvärvägrade. "Aldrig i livet! Nej aldrig mer!" Sa jag bestämt. "Jag har ridit för sista gången!" Och så berättade jag om mina sista övningar i den vägen. Jag var väl 35 när min gamla hästkärlek blossade upp på nytt…

Egentligen var jag aldrig någon Ryttarinna. Vågade aldrig ge mig på hindren och lämnade ridskolan till förmån för en 24-årig arbetshäst som jag fick ha som min (se HÄR). Nästa gång deltog jag i töltkurs ledd av tvättäkta viking från Island med skägg och röda knästrumpor. Fastnade förstås för just den häst som var det var något fel med. Har fortfarande en lårkaka som minne från avkastningen på stelfrusen barmark.

 Sista gången till häst var på Byns ridskola, för 25 år sen. Anmälde mig till en nybörjargrupp. Ett tiotal viga, oförskräckta ungar… och jag, iklädd farmors minkpäls - bara det!- sportig jackmodell, men ändå… Vi skrittade runt och barnen utförde balansövningar på hästryggen. Nänänä… inte jag. "Det där klarar jag inte ens på marken", sa jag, vilket var helt sant för jag var stel och otränad redan då. Men jag struttade med ändå i trav och galopp vilket var svårt nog. Skulle ha stannat där…

      (Klicka för större bilder)

Men… man vill inte avvika alltför mycket (det räckte med farmors minkpäls). Så jag hängde med över småhindren. Gick sisådär. Sen kom tre hinder i följd… och där sprack illusionen. På första hindret lutade jag mig för mycket framåt, slog hakan hårt i hästens mankam, kom ur balans och tappade ena stigbygeln! Medan jag förtvivlat letade efter både balans och stigbygel tog hästen på egen hand hinder nummer två. Då hade jag redan börjat glida och det gick inte att stoppa.

Sakta, sakta gled jag således av hästen i slow motion och damp slutligen ned i mitt rätta element, manegens strö. Insåg där och då att jag är en oförbätterlig landkrabba. Det är i marknivå jag hör hemma, får hålla mig på mattan. Det är färdiglekt. Ingen får mig nånsin upp på en häst igen.

Man kan ju älska häsar utan att rida dem, se HÄR.

 

Marianne

28 november 2009 20:42

Mina erfarenheter på hästryggen är betydligt trevligare än de du råkat ut för. Så jag förstår att du tackar nej till erbjudandet. Tyvärr så sätter min dåliga rygg stopp för att sitta upp idag.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

 

skogsfrua på dal

28 november 2009 21:35

Trist...jag menar den där sista misslyckade ridlektionen. Helt fel att börja skutta över hinder med eller utan häst. Som alltid; grunderna först. Balansövningar A & O, behöver inte alls vara svårt. Synd att vi inte har någon nybörjarhäst nu sen min Gaefa gick till de sälla, på henne satte jag upp en 70 årig dam som aldrig ens hade CYKLAT! Du får leva på de GODA minnena;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

Berit Elisabet med Kasper

28 november 2009 23:22

Vådligt! Säger en som själv aldrig ens suttit på en häst (stämmer inte, EN GÅNG i mitt liv har jag suttit till häst, poserat i cirka en minut! Kändes läskigt högt...) Men barn och barnbarn har gjort det desto mer.
Önskar dig en fin och skön 1:a advent!

http://www.belof.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...