Var gång man nu hör om varsel och uppsägningar på nyheterna och hur man förhandlar om vilka som ska gå och vilka som kan räddas kvar får jag fjärilar i magen. Minnesbilderna tränger sig på om hur det var förra gången 1991. Då var jag mitt i smeten och många med mig i en skärseld som pågick under hela 90-talet. Vi minns precis hur det var…

Hade sadlat om från annat yrke där jag bränt ut mig, gått tvåårig verkstadsmekanisk utbildning och haft vansinnigt kul. Fick jobb på Stora Företaget där folk stannade till pensionen och trodde jag var räddad. 300 personer hade anställts samma år. När anställningsstoppet infördes tre månader efter min ankomst insåg jag av ålder och visdom vad klockan var slagen. Fast ett litet hopp närde man ju… Sen kom varslen. Stora varsel. Och inte bara där. I hela Sverige. Som nu. Förhandlingarna var påfrestande, många samtal, inga besked. Vi som var med då vet precis hur det känns nu. Höggradig stress i kropp och själ.

Så var det dags… Vi kallades in i tur och ordning. Ett litet samtal dagen före midsommarafton bekräftade slutligen och väntat att jag hade otur. "Jag har iallafall tur i kärlek och det är viktigast", sa jag stolt, tog min uppsägningslapp och återvände tårögd till avdelningen. Fruktansvärt besviken. Jag grät mig igenom hela midsommarhelgen. 90-talskrisen slog till med full kraft. Insåg att jag i min ålder aldrig mer skulle få något jobb. Stressreaktionen framkallade en kronisk tarmsjukdom. Efter elva års arbetslöshet fick jag äntligen sjukpension.

Är säker på att många med mig också blev sjuka av stressen. Vi vet vad som väntar de drabbade denna gång. Vi upplever det igen... och igen. För varje varsel.

Ett av tio Guds bud som blivit allt viktigare för Lilla Husets invånare med stigande ålder.

Förr var vi inte så noga med detta. Körde för fullt såväl helg som söcken, tyckte att va fasen veckan har ju sju dagar… Inte med lönearbete alltså, bara så där för oss själva. Men… nu har vi börjat tänka om. Insett vikten av åtminstone EN lugnare dag i veckan. Gå ner i varv, koppla av.

Inte lätt med Husbondens skiftschema som ibland gäller fredag-söndag. Vad ska jag då pyssla med när han är på jobbet. Tyckte ofta att jag borde sympatisera och hålla igång hemmavid. Inte nu - nu är det lugnt. Egentligen borde man meditera också, söka sig inåt. Om det lyckas.

Undrar förresten hur många som klarar det nu när flödet pockar på. Det krävs ibland stora ansträngningar för att komma undan. Söndag kl 17.00 viker jag åt P1:s Teologiska rummet/Filosofiska rummet. Ett sätt att sjunka ner. Finner att detta just idag är inställt till förmån för… guess what… "Världsekonomin efter finanskrisen". P1 har haft en temavecka på detta ämne.

Som jag sa… det pockar på.

Tror jag tar till en Pettsonbok och njuter av bilderna.

"Framtiden behöver inte vara så förfärlig.

Har vi tur så kan utvecklingen till och med gå bakåt."

Härligt citat av rollfiguren Gustav Svensson i Svensson, Svensson.

Förundras i dagarna över att Karl Marx gamla klassiker från 1867 "Kapitalet" blivit en storsäljare, faktiskt i sån omfattning att den tagit slut på förlaget och måste ges ut i ny upplaga. Det är folket i östra Tyskland som söker en förklaring till vad kapitalismen gjort med dem nu när finanskrisen slår till med full kraft.

Karl Marx mest kända skrift Das Kapital i tre band har bara i år sålts i 1.500 exemplar. Det är tre gånger så mycket som förra året, skriver TT.

- Marx är definitivt inne. Till och med bankfolk och företagsledare vill läsa boken som förklarar vad de gjort mot oss, säger bokförläggaren Jörn Schütrumpf på förlaget Karl-Dietz Verlag till nyhetsbyrån TT.

En färsk opinionsmätning visar nu att 58 procent av tyskarna i öst anser att den fria marknadsekonomin "inte passar" dem och hela 43 procent att de föredrar socialism framför kapitalism. Uppgifterna hämtade från Affärsvärlden.

----

Finansnissarna världen över funderar som bäst på hur finanspolitiken ska förändras. Intressant att se vad de lär sig. Frågan är om det räcker med årets globala smäll på fingrarna. Det kanske behöver bli en till innan det tränger in.

- Det finns en religiös ritual som ger oss förlåtelse för alla prylar. Den heter sopsortering. Istället för att sopsortera kunde vi låta bli att köpa skiten från början.

- Dom som har mycket att göra är människor som tänker på saker dom INTE gör.

- En dygd är inte nödvändigtvis att vara nyttig. Det räcker att hålla sig till vissa värden och hålla sig till vissa värden och principer.

- Det är typiskt svenskt att bli trött av saker man ännu inte har gjort.

- Konsten att få något gjort, är konsten att kunna välja bort och begränsa sig.

Så sant, så sant. Det låter som gammal livsvisdom men citaten är nya. Dessa tänkvärda ord är sagda av en psykiatriker på föreläsning i Grannstaden. Var inte där själv men citerar en f.d kollega i ortstidningen för det talade rakt till mig. (Suck, dessa lutherska arv... min anm.) 

Psykiatrikern Håkan Andersson talade alltså om vår oförmåga att vara glada och nöjda med det vi har och menade även att människans problem är alla våra valmöjligheter. Samt några ord om kroppsfixeringen i samhället.

- Ett standardsätt att bli olycklig är att försöka få ordning på sin kropp. Kroppen är en skapelse och ingenting man gör. Människor som tror att kroppen är något man kan fixa kommer alltid att ha dåligt samvete.

Inte nog med allt vi dras med dåligt samvete för. Nu får man dåligt samvete för allt man har dåligt samvete för också... hehehe.

Jokkmokk… var nästan där idag. Taxiföraren som körde var därifrån och när vi kom upp på Billingen där snön låg kvar efter snöfallet trodde jag nästan vi var på väg norrut. Han berättade livfullt om hur han längtade tillbaka till draghundarna och alltihop, bara det funnes jobb.

Kan tänka mig att det drar lite extra så här på vintern. Var nöjd han släppte av mig dit jag skulle. Hade en tid på KSS för undersökning och längre än så blev inte min resa mot snön, tack och lov. Trivs bäst med rötterna i den skaraborgska myllan. Fick nöja mig med minnesbilder från en norrlandssemester för väldigt länge sedan, omskriven i bloggen HÄR. Jokkmokk förresten… det vackra namnet betyder älvkrök. 

Hans arbetslösa fru hade hänvisats att söka jobb i Lule’. Arbetsförmedlingen tyckte hon kunde veckopendla. "Vet du", sa hon till förmedlaren, "att resan dit tar ett dygn och resan tillbaka är lika lång." Inte mycket tid för familjeliv. Förmedlaren menade att maken kunde säga upp sig…! Med vad tänker arbetsförmedlarna? Vad är bäst… att hon är arbetslös här - eller han där? Och tänkte dom på barnen? En bild ur dagens Sverige.

Man hör mycket när man åker taxi. Folk flyttar mycket nu. Häromdagen körde en gotlänning, själv är jag från Göteborg och som medresenär på en annan tur fanns en stockholmare som liksom jag bott 35 år på trakten. Har studerat olika GPS-apparater, några pricksäkra som en skidskytt, andra visar fågelvägen rätt ut på åkern. Somliga kostar en tusing andra 55 tusingar med allehanda finesser.

Bentäthetsmätningen tog en halvtimme. Enkelt att ligga på en brits medan en apparat vandrar över och säger bupp-bupp-bupp och piiip. Tre olika vinklar. Under hemresan mot den gulröda solnedgången studerades vindsnurrorna på Slätten som bara blir fler och fler för varje resa.

Den ensamma kaprifolen i portalen lyser ensam i höstnattens mörker.

En tung långkonjunktur med 100 000 personer utan jobb. Det spår konjukturinstitutet för de närmaste två åren och tycker att insatser borde sättas in. Men nej, det tänker högeralliansen inte göra, säger finansminsiter Borg. Nu är det sannerligen tungur dagur.

Det kan inte bättre beskrivas än som i P1:s satirprogram Public Service som raljerade över stackars Islands stora kris med konkursmässiga banker när det uppdagades för en tid sedan. I en fejkad intervju svarade "Islands president" följande:

- Tungur dagur. Bankur Pankur. Fragur?

Byhåla – Village Hole – Hole in one – Once in a lifetime – Time is on my side – Sidenvägen – Vägs ände – Världens ände – Världsnaturfonden -  ostfondue – ostron  - "min ’ostron’ fick ett barn i morron bitti tamejfan, som inkentinken" – "ormet kruper" – Gene Krupa (trummis) – trumsolo – solokvist – förstukvist – förstuga – stugknut – tjugondag Knut – hötjuga – höskörd – skördesäsong – four seasons – Vivaldis fyra årstider  - berwaldhallen – Hall of fame – håla – byhåla.

Trodde aldrig jag skulle komma tillbaka. Högst personlig och avkopplande tankelek - tankekedjor - tankesmedja. Om kedjan för någon förefaller bruten, dvs. om någon inte hänger med överallt, beror det bara på att vi har olika referensramar.