Har läst dödsannonserna i tidningen. Var inte med i dag heller, så det är dags att dra igång dagen.. hehe. (Nä, man ska inte skämta om döden.) Har nu skött fåglar och marsvin.

Snöblandat regn plaskar och skvätter, det blåser och stormar. Från arbetsplatsen vid datorn syns den gamla sälgen vagga betänkligt. Mysigt med heldag hemma, inga plikter som hänger på axlarna.

Svårt ställa om fokus när bokslutet sköts upp. Ryggskottet lugnar sakta ner sig, struntar i långa promenaden i dag också. Eldar i kaminen, töjer och stretchar nu och då, gosar med hundarna, bloggar lite.

Snart ska jag rensa arbetsbordet och samla mig för nyttigare saker.

Prövar ett personlighetstest jag hittade hos Ruth. Svårt svara korrekt när man en gång var på ett sätt men nu inte känner igen sig själv. Tyvärr stämmer utlåtandet nog ganska bra på mig. Egenskaper som inte är nåt att stoltsera med, men jag bjuder på dem ändå. Fast testet glömde att jag har känslor och empati också...;-)

Enligt testet är jag :

Utåtriktad, planläggande, och abstrakt tänkare

Är mycket intresserad av, vad som pågår i omgivningen. Gillar att prata med andra (nästan om allt) och att vara med, där "det sker".

Gillar att ha struktur och ordning i livet. Använder kalendern flitigt för att hålla koll på saker som ska kommas ihåg. Fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan omgivningen emellanåt uppfatta dig som lite dominant.

Fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Tänker logiskt och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor från samma värderingar som du bedömer dig själv.

---

stilla flyter dagarna

det regnar utanför

leriga är vägarna

i ryggen är jag mör

Hemtjänsten är bara såå fantastisk.

Dessa underbara människor som springer som skottspolar hela dagarna hos sjuka och gamla. I och ur hem, "gomorron har du redan kommit upp, hur har natten varit", alltid med ett leende och några uppmuntrande ord – trots begränsad tid. Dom byter stomipåsar, väcker och lagar frukost, tar fram kläder, klär på och småpratar. Går till än den ena än den andra, lyssnar på gamla som hör dåligt, pratar dåligt och ibland rör ihop saker, tar prover, ger medicin, hämtar soppåsar, lämnar matlådor, tvättar efter diarréanfall, ledsagar till läkare och sköterska och lägger om bensår.

Bilarna kör runt i kommunens alla hörn för att hjälpa till än här, än där, på landsbygden, i tätorten. Man smörjer, duschar, bäddar rent, diskar, städar, skjutsar till affären för inköp, lagar kvällsmat, ger medicin, lägger för natten, "go'natt och sov gott", rycker ut på trygghetslarm och hjälper folk som trillat, fastnat på toaletten eller bara är oroliga. Ett under av planering! Hur får dom ihop sina scheman…?

Detta blir till ett enda lov till Hemtjänsten. Hade vårdplaneringsmöte hos Pappa idag med hemtjänstchefen, sjuksköterskan och Pappas kontaktperson och fick mer insyn i verksamheten på grund av pappas ökade vårdbehov. Blir alldeles tårögd över hur smidigt och skickligt dessa "änglar" bemöter folk, med respekt för integriteten samtidigt som de stöttar och uppmuntrar och tålmodigt lyssnar på utsvävningar utanför protokollet. Vilken människokännedom! Hemtjänsten är inget mindre än Hela Sveriges Hjälpgumma för gamla och sjuka. Värda hur mycket som helst.

Är tacksam för att Pappa flyttat till servicelägenheten när detta hände, tacksam för att det inte blev värre men konstigt nog även tacksam för att det hände – just nu och på detta vis. Detta visade tydligt hur dålig Pappa faktiskt är och hur mycket hjälp han egentligen behöver. Och nu får han det, självklart och utan tjat.

Det är rent märkligt hur vi låter oss luras i juletid. Trots att vi i södra delen av landet oftast inte ser snö till jul ska vi prompt ha snö på julkorten. Idylliska stallbilder med hästar och getabockar hör till mina egna favoriter, gärna med gammeldags inredning. Trots att det knappt finns sådana stall kvar. Och det ska vara knäskurade brädgolv med sprickor i (för lössen?) och trasmattor (tvättade med klappträ i bäcken?), små fönster med enkelglas (miljön...?) som immar igen och levande ljus i den gamla träinredningen... Nostalgin flödar.

Tomtefar och nissar drar jag bara inte in i resonemanget, för dom finns väl... eller...?

Fåglar hör såklart också till mina favoriter och att man avbildar domherrar med sina röda bröst är förstås självklart, men... det blir extra tokigt när de - som så ofta - avbildas i en havrekärve. Domherren är en tillbakadragen skogsfågel och kommer sällan fram, inte här hos oss i allafall. Inte så tidigt på vintern. 

Och när dom kommer uppträder dom sällan i flock och äter inte havre! Dom vill ha solrosfrön men allra helst hampfrön. Har väl förr om åren satt upp havrenek, bara för att de ser så fina ut - på bild, men den rensar sparvarna ur på fem sekunder och så är det färdigt med den. Så det momentet hoppar vi numera över.

Ovan har jag lånat två julkortsbilder som exempel på överdrivna idyller vars tvivelaktiga sanningshalt vi önskar och drömmer om till jul.  Till vänster ett betydligt sannare exempel, och väl så vackert med de julröda rönnbären. (Konstnärernas namn var icke läsbara i något fall.)

Jag blir inte riktigt klok på detta... varför lurar vi varandra och oss själva på detta sätt? Är det okunnighet? Bara nostalgi? Är det opium för folket? Ingår det i köpfesten? Jag bara undrar och häpnar.

Fundersam en vanlig fredag afton.

Alltså... jag grunnar på det här med att riva upp gamla beslut.

Tänker på bordellaffären för 31 år sen. Två kvinnor vill stämma staten för att få upprättelse för vad högt uppsatta personer i statlig tjänst påstås ha gjort då, men inte dömts för. Trots stor utredning fanns tydligen inga bevis.

Hur traumatiskt det än varit för dem som utnyttjats, kränkts eller felbehandlats går det sällan att ställa till rätta det som skett. Tänker även på andra fall för länge sen som t.ex de s.k barnhemsbarnen och de tvångssteriliserade.

Jag försvarar inte på något vis eventuella förövare, slarviga beslutsfattare eller vad det handlar om, men undrar... Är det verkligen rätt att i alla lägen kräva omprövning av gamla bedömningar?

Samhället handskas ju med de ärenden man har att ta itu med, efter de förutsättningar som råder då. Inte vad som ska råda om 30-40-50 år. Tänker jag. Var tid har nog av sin plåga, heter det ju.

Är det alls möjligt att i en NY tid göra en rättvis omprövning av värderingar som hör till en förgången tid, med andra förutsättningar, en annan moral, ett annat tänkesätt, andra föreställningar, uppfattningar och strömningar? Undrar jag.

I så fall skulle man kanske stämma staten för sin bristfälliga utbildning i skolan eller för att läraren favoriserade andra etc. Personligen har jag ofta önskat upprättelse för skoltandvåren som på min tid borrade sönder varenda tand med minsta skavank på och därmed gjorde tänderna svagare.

Man gjorde så på den tiden - i tron att man gjorde nåt bra.

Man kanske kunde kräva omval för val sedan långa tider tillbaka för att någon upptäckt att medborgarna blivit förda bakom ljuset i någon fråga.

Ja men... visst blir det rörigt. Vi skulle få fullt upp med att riva upp gammalt istället för att ta hand om vår nutid.

Ja, det finns mycke' att fundera kring, en vanlig fredag afton.

sagt i P1:s Tankar för dagen om att vårda sin hälsa in absurdum:

" Det är inte säkert att man slipper att dö
bara för att man låtit bli att leva"  

citat av Henrik Tikkanen

"Drömmen om lycka är lyckligare än lyckan själv."

okänd

Det finns tre typer av människor:

1. De som får saker att hända.

2. De som står bredvid och tittar på.

3. De som undrar vad som hände.

Men vi förändras. Nu ser jag devisen mer som tre faser i livet.

• Förr betecknade jag mig till den första gruppen. En som tog tag. Såg till att få saker gjorda. En som drev på.
• Sen märkte jag att man blir himla trött av detta. Så nu är jag mer av en tittare. Lämnar årorna till andra. Saker händer ändå.
• Längre fram sitter man väl på hemmet och undrar vad som hände.

"Tiden är naturens sätt att se till att inte allt händer på en gång."

STIL med Susanne Ljung är ett av vårens nya radioprogram i P1 som överlevde sommaruppehållet. Medan Annika Lantz fick skäll (inte minst av mig) och nu har kapats till ett par program i veckan gled Susanne Ljung välförtjänt in med sitt modemagasin STIL, knappt ifrågasatt.
Någon undrade bara hur man kan göra ett "tv-program om mode" i radio. Nu vet vi.... det går utmärkt!

Stil är småputtrigt, vällustigt och mjukt med välmodulerade stämmor. Det handlar om ytan, om smink, mode och trender. Ofta om färgstarka personer som på olika vis inspirerar till funderingar kring fenomen i tiden, som dyra handväskor, ekomode eller kändisparfymer. Mest kvinnor i redaktionen men där finns också en man som passar in i småpratet.

Jag är inte ett dugg intresserad av varken smink eller mode, men mår bra av att lyssna på den lugna stämningen. Med pauser. Rena terapin för mig!

Medarbetarna talar ofta med det nya iiii-andet, men med stringens och de är skickliga som tusan. Man måste beundra produktionsbolaget Filt. Trots att jag ideologiskt skulle föredragit att de jobbat hos SR.