Var gång man nu hör om varsel och uppsägningar på nyheterna och hur man förhandlar om vilka som ska gå och vilka som kan räddas kvar får jag fjärilar i magen. Minnesbilderna tränger sig på om hur det var förra gången 1991. Då var jag mitt i smeten och många med mig i en skärseld som pågick under hela 90-talet. Vi minns precis hur det var…

Hade sadlat om från annat yrke där jag bränt ut mig, gått tvåårig verkstadsmekanisk utbildning och haft vansinnigt kul. Fick jobb på Stora Företaget där folk stannade till pensionen och trodde jag var räddad. 300 personer hade anställts samma år. När anställningsstoppet infördes tre månader efter min ankomst insåg jag av ålder och visdom vad klockan var slagen. Fast ett litet hopp närde man ju… Sen kom varslen. Stora varsel. Och inte bara där. I hela Sverige. Som nu. Förhandlingarna var påfrestande, många samtal, inga besked. Vi som var med då vet precis hur det känns nu. Höggradig stress i kropp och själ.

Så var det dags… Vi kallades in i tur och ordning. Ett litet samtal dagen före midsommarafton bekräftade slutligen och väntat att jag hade otur. "Jag har iallafall tur i kärlek och det är viktigast", sa jag stolt, tog min uppsägningslapp och återvände tårögd till avdelningen. Fruktansvärt besviken. Jag grät mig igenom hela midsommarhelgen. 90-talskrisen slog till med full kraft. Insåg att jag i min ålder aldrig mer skulle få något jobb. Stressreaktionen framkallade en kronisk tarmsjukdom. Efter elva års arbetslöshet fick jag äntligen sjukpension.

Är säker på att många med mig också blev sjuka av stressen. Vi vet vad som väntar de drabbade denna gång. Vi upplever det igen... och igen. För varje varsel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...