Sitter vid köksbordet och äter en stilla macka med ögon och öron på våra fåglar i voljären utanför. Ständigt full aktivitet. Husbonden monterar tillbaka fönstren som ska stå öppna ännu ett tag, mer målning behövs. Tur att det inte blåser!

Lilla Huset eldar i kaminen för att få tillbaka ett gott inomhusklimat efter en fuktig natt utan tre fönster. Det sprakar mysigt och ryggen har lugnat sig efter lätt promenad. Bästa medicinen.

Läser om "Folket före oss", en artikelserie i tidningen Land. I mitten av 1800-talet, cirka tre generationer tillbaka, var det vanligt att folket i skogsbygderna bodde i jordkulor, ungefär som jordkällare med stampat jordgolv med en låg torvtäckt träbyggnad över jord med bara en liten fönsterglugg i. Här genomlevdes vintrarna intill spisen med granris på golvet och här föddes barn efter barn av vilka inte alla överlevde. (Fina bilder på en sådan HÄR.)

Hårt och fattigt, men bättre än att vara slav under storbönderna, står det. De var tämligen fria och skötte sig själva, men fick ibland vandra långt för att skaffa arbete. En man gick med fru och barn nästan 40 mil för att bli rallare, berättas det. 

Det är väl så högern vill att vi ska göra när vi blir arbetslösa. Ut och vandra bara… och gärna utomlands så att dom slipper oss. Skillnaden mot dessa gamla tider är ju bara att vi betalat skatt för att ha en välfärd värd namnet.

Livsvillkoren för "Folket före oss" borde ingå i skolundervisningen så att ungarna får lära sig att alla våra moderniteter inte är självklara.

När jag brukar raljera om att det var bättre förr och att "utvecklingen till och med kan gå bakåt - om vi har riktig tur" så menar jag förstås inte 1800-talet.

Nä, jag menar snarast 50-60-talen. En tid jag själv upplevt och verkligen inte skulle ha något emot att få tillbaka. En tid med framtidstro och tillförsikt, en levande landsbygd, frisk miljö och många arbetstillfällen såväl på landet som i stan.

Ballonger, ballonger, ballonger… dessa eviga symboler för festlighet och yra.

Ja, hur många ballonger har inte gått till väders dessa dagar då vi firar Sveriges Nationaldag och lyckliga studenter släpps lösa.

Undras vart alla uppsläppta ballonger tar vägen när luften går ur dem?

Vilken fråga!

Efter att ett helt år ha: levererat och producerat, motionerat och konstruerat, transporterat, forcerat, logistiserat, korresponderat och meriterat…!

Därtill…

reducerat, strategiserat, stipendierat, debiterat, krediterat och kvitterat, deklarerat, dividerat och kalkylerat, fabricerat, kontrollerat, korrumperat, licensierat, autensierat och kvalificerat…

För att inte tala om…

statuerat, standardiserat, rationaliserat, rekryterat, refuserat, stenograferat, navigerat, laborerat och lanserat.

Som om inte det räckte har vi…
memorerat, lokaliserat, kritiserat, konstituerat, koordinerat, konvergerat, kontrasterat, kreerat och kopierat, korrelerat, recenserat, fabulerat, realiserat, studerat, reflekterat, reagerat och…medicinerat…!

Snacka om att lägga ris på egen rygg. Sen ska man orka att…

menstruera, kopulera, masturbera och inseminera därtill... (hehe).

Därtill ett par gånger om året…migrera - mer eller mindre långt. Kanske bara till stugan, men många är tvungna att dra till andra sidan jordklotet för att få ro. Eller för att dyka, pröva forsränning och klättra i berg.

Är det konstigt att utbrändhet blivit en folksjukdom?

Herregud. Milde tid.

Kan vi inte bara få slippa. Bara få inhibera och vegetera...

 -----------------

Själv sitter jag i gräset och tänker halva tankar.

Fredag den 13:e... IGEN. Det var bara en månad sen.

Bister vinter. Sen vår. Djup tjäle. Tjock is på fiskdammen. Ekonomisk härdsmälta. Varsel. Konkurser. Mera snö… puh. Nu tar det emot.

Tröstar mig med några gamla citat om denna väntan… Tänk att de skrevs för så länge sedan.

"Intet är som väntans tider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april."

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka? "

Ur För trädets skull, 1935, Karin Boye.

Plötsligt sken solen som om den aldrig gjort annat. Och lika förvånad blir man var gång. Fattar nästan inte att det är möjligt. Här har man gått i en grå bomullsliknande lunk och vädret har liksom kvittat. Man har kunnat fullfölja planer utan att bli störd. Nu… blev det värre.

Skulle jag sitta en kvart i solen och få lite kulör på nyllet (var fanns stolen och var är det vindstilla...) eller skulle jag vara "nyttig". Visst borde jag raka benen som planerat… men varför bo in sig i mörka badrummet när SOLEN skiner. Allt blev fel. Vågar inte gå promenaden direkt efter "giftsprutan" heller, ifall jag får yrsel… Varför måste solen skina just i dag.

Den Gule blev plötsligt ett störande inslag som kullkastade varje plan. Ska man göra det man tänkt eller ska man "ta vara på solen". Handlingsförlamningen var ett faktum och alla planer väck. Vad var det nu jag tänkte göra…?

Det händer varje år. Vi här uppe i Norden blir så himla till oss av att se solen så vi får fnatt. Tvångstanken att "ta vara på solen" blir en stressfaktor. Hamnade framför datorn istället, för att samla tankarna. Hundarna har dragit igång Stora Matcirkusdansen, en timme i förväg. Enormt störande för en som försöker få fatt på tidigare tänkta tankar.

Om vintern när alla trädgrenar syns torra och livlösa kan man bara med yttersta svårighet föreställa sig dem i fullt utvecklat lum. Jag menar… vi VET ju hur det ser ut men man FATTAR inte att det är möjligt. Samma är det mitt i högsommaren när vänlig grönskas rika dräkt omfamnar oss och döljer både skavanker och utsikt. Vem kan då föreställa sig… egentligen… att det ska bli vinter igen med mörka kala grenar.

Herregud, nu går solen i moln. Skönt, då kanske man kan fungera igen.

GOTT NYTT ÅR 2009 önskas bloggosfären !

Helst utan nyårsraketer för redan nu ser det väl ut så här från en avlägsen plats i rymden. En jord som firar att den överlevt ännu ett år. Hemskt när man tänker så.

Viktigast under 2008 var nog tv-serien om Klass 9A. Den har satt spår som kommer att leda till utveckling.

Dystrast var förstås finanskrisen med alla varsel. Men… ska man se det positivt så KAN krisen leda till att marknadsfundamentalisterna fått sig en knäpp och att vi i framtiden får se mer politisk styrning i ekonomin. Att man inte kan släppa dessa krafter helt otyglade står helt klart.

Önskningar för 2009 är att jobben kan räddas, att staten köper Volvo och att den rödgröna alliansen håller.

Löften…??? Haha, förra året lovade jag trosviss att sluta röka under första halvåret. Då dog pappa. Inte sjutton kan man sluta röka då. Sen blev årets alla sysslor och planer förskjutna med ett halvår. Så… nya tag då, det är allt jag lovar. Man vet ju aldrig vad som står för dörren...

Du kära gamla Folkhem, vi sörjer Dig. Du världens bästa samhällsmodell, skapad 1928 efter en idé av statsminister Per Albin Hansson, framburen av en enig svensk arbetarrörelse i fack och parti under nästan ett halvt sekel. Först som en vision och senare som faktisk realitet när vi fyrtiotalister kom upp i mogen ålder.

Du skulle fyllt 80 i år, men nu är Du borta. Arbetarna svek sina ideal när de fick gott om pengar. Man sålde ut Dig till motståndarna som nu river de sista resterna av Dig, bit för bit och slänger delarna rakt i käftarna på Marknaden. Nu finns snart inget kvar. Endast förtvivlan, besvikelse och djup sorg återstår.

Jag vill att Du återuppstår medan detta ännu är möjligt. De sjuka och arbetslösa som snart sitter utblottade i fattigstugorna måtte tas in i den sociala omsorgen. Jag önskar att alla som tagit för sig på andras bekostnad känner ånger och inser människovärdets betydelse, att det finns det som är viktigare än att trycka ner andra.

I åminnelse av Dig återges nedan Per Albin Hanssons vackra vision om Dig för allmän kännedom. Må vi aldrig glömma de vackra orden om social omsorg, förr än vi anar behövs de igen.

---------------

Ur Per Albin Hanssons Folkhemstal 1928:

"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre.

Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.

Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.

Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar.

Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt."

Lokaltidningen ställde frågan "vilken är tidernas bästa uppfinning?" till flanörer på stan. Visst blir man ställd. Merparen av de tillfrågade gav riktigt vettiga svar. En stackars vilseförd ung man drog till med DATORN. Denne någon har absolut aldrig tvättat mattor för hand, det kan jag nästan ta gift på.

Men hur är det nu… det kanske är svårt att välja endast EN uppfinning som den BÄSTA. Om man tänker efter en stund, och det får man ju när det gäller nåt såå viktigt, vad skulle man då välja? Det finns ju mängder av uppfinningar utan vilka vi skulle stå oss rätt slätt. Man kan nog hålla på i evigheter…

tvättmaskinen, frysen, hjulet, Det skrivna ordet,
elektriciteten, telefonen, plogen, fönsterglaset,
bakugnen....osv.