Finns det några pengar eller är det bara på låtsas?

Att ens små besparingar inte är helt säkra, det vet vi. Om vi alla skulle vilja ta ut våra pengar samtidigt, så finns dom inte. Dom är på vift för att finansiera andra projekt runt om i landet, i världen, i Kina, kanske i rymden …? 

Man undrar om dom verkligen finns? 

Och alla hundratalas miljarder som lovas bort i potentaternas löften till varandra och bankerna. Finns dom. Eller är det bara bluffsiffror (mest nollor ju) på papper som ska lugna finansnissarna i detta Globala Monopolspel. Pengarna finns kanske inte alls. Har kanske aldrig funnits. Tänk om alltihop bara är en bluff.
Man vet inte.

Under dagens P1-sändningar dyker radioföljetongen upp ibland. Innan man vet ordet av är man indragen i en underbart berättad historia. Oj, vad trevligt, tänker jag. Och bäst man sitter där och njuter och gläds kommer det… Erotiken. Igen. Helt onödig för handlingen. Jag blir såå besviiiken. Jag tappar intresset, går därifrån eller stänger av om det är för jobbigt. Och går miste om ännu en berättelse.

Vi fick i tv lyssna till några rader ur årets nobelpristagares, Jean-Marie Gustav Le Clézio, produktion. Jag gjorde så med viss förväntan. Det handlade om en man som återvände till sitt gamla pojkrum i sina föräldrars hus. Det luktade gammalt damm, gammalt mögel och… torkad sperma…!!!!
Där kom det igen! Jag stängde av öronen och lyssnade inte på resten.

Jag tror vi snart måste fly in i sagans värld om vi ska slippa undan. Till Astrid Lindgren, Pettson och Findus och dom där.

Tillvaron är ju fylld av roliga, intressanta och givande upplevelser, tankar och funderingar värda att skildra. Händelser som gör livet värt att leva och njuta av – och skriva om. Och som inte handlar ett enda dugg om sex. Men "någon" har bestämt att vi inte ska få glädjas i fred. "Någon" menar att vi måste tvingas tänka på sex. I alla sammanhang. Jag blir såå trööött. Mänskligheten behöver äntligen få vila från sexskildringar.

Jag vet att "det" inte varar så länge. Vet att man kan blunda, stå ut, visa tolerans och vänta tills det gått över. Men jag har tröttnat nu. Jag stänger av. Hela läsupplevelsen eller underhållningen är naggad i kanten. Störd. Så det kan kvitta.

För en tid sedan hördes några litteraturvetare/författare resonera om det outtalade "tvånget" som åvilar en nyupptäckt författare; att skriva erotik. Innan dess var man liksom inte erkänd. Typ, jaja, det var nog en bra roman det där, men… nu får vi se…  Som ett eldprov.

Några författare tvingar sig… högst ovilligt, fick man veta. Det krävs inte så mycket förstod jag, det räckte med några rader instuckna i nästa verk.

Mobbing, säger jag. Grupptryck. Ju fler som ställer upp på detta krav, desto starkare växer det sig.

Är det därför vi läsare/lyssnare inte kommer undan alla dessa malplacerade erotiska skildringar inklämda i ett litet hörn i varje handling och av vilka berättelsen inte blivit bättre av. Samma trend gäller alldeles säkert filmskapare och regissörer, slår det mig.

Ett underbart uttryck för hösten, hört av kåsören Ludvig Rasmusson på radio i morse. Och visst är det skönt när sommarvärme och lackande svett klingar av och getingar och flugor försvinner. Att tassa omkring i en höstskog på mjuka tysta stigar är en lisa för själen.

Hösten har alltid varit MIN tid, när naturen lugnar ner sig och växterna går till vila. Vi också. Sommarjäktet är med ens över. Vi får gå ner i varv och kan med gott samvete ägna oss åt stillsamma sysslor.

Uttrycket Återhämtningens Tid hämtade Ludvig Rasmusson från Frankrike där man inte är lika lyrisk över sommaren som vi nordbor utan mest tycker att augusti är varm och svettig. Fransmännen längtar istället efter "Återkomsten" dvs. september, oktober och november.

Hör bara... november… bara namnet är ju mjukt som ett novemberdis.

Ett trösten ord alltså, för dem som inte tänkt på hösten på det viset förut. Dags för en omvärdering. Nu börjar Återhämtningens Tid, något att se fram mot.

När man har djur frågar de som inte själva är djurälskare "du tar väl ungar på dem också?".
När man föder upp djur (fåglar, marsvin, hundar m fl) frågar väldigt många "men går det här ihop sig? " eller "det är väl ingen vidare vinst på dom här?"

Vem har sagt att det ska gå med vinst när man har djur. Inte frågar man så om familjens barn...! Det är nästan som om man måste motivera sitt djurinnehav, som om man inte "får" ha djur om de inte bidrar till försörjningen.

Kanske härrör det från lantbruket där olönsamma nötkreatur slaktas ut, jag vet inte. Kanske kommer det från fattigsverige anno dazumal då allt arbete skulle ge bröd för mödan. Konstig kvarleva i så fall för sen dess har vi fått både reglerad arbetstid och semester.

Numera svarar vi:
- Detta är en livsstil och en hobby, vet du. Och en hobby måste få kosta. Vi har detta istället för utlandsresor till Fjärran Land. Istället för sommarstuga, båt och husvagn vet du. Istället för skidsemester, medlemskap i golfklubben, istället för dykarkurser och äventyrsresor.

Undrar vem som har billigast hobby?

Förundras över alla dessa spam.

Som vräker in dag efter dag, år ut och år in.

Som lever sitt eget liv.

Viagra, Rolexklockor, nöjesskvaller, miljonvinster, mediciner av alla sorter, penisförlängare…(!) och Viagra, Viagra, Viagra.

Att dom inte tröttnar.
Varje timme och minut, i ett, i ett, i ett.

Från ständigt nya namn. Från hela världen.

Hade för fem år sen en mailadress utlagd på nätet. Den kapades.

Behöll den för vissa ändamål för att skydda min nya privata adress vilken än så länge klarat sig.

Men vem är det som fått igång alla dessa avsändare? Får dom betalt? Är det kedjebrev…? Fattar nada. Otroligt är det i alla fall.

Häromdagen klagade jag på s.k humorprogram jag inte förstår.

Gårdagens inslag om motorvägsbygge i Västnytt fick mig däremot att fnissa belåtet. Verkligheten överträffar ibland det påhittade.

Anders Källström, vd för Västsvenska Industri- och handelskammaren, var riktigt dråplig:

"Sverige är ett av dom få länder i Europa där landets två största städer inte är sammanbyggda med motorväg.

Vi insåg redan på 50-talet att vi behövde en motorväg mellan Göteborg och Stockholm. Vi började bygga från Göteborg och kom ÄNDA till Floda och sen har vi inte byggt nånting där.

På den tiden vi INTE har byggt nån motorväg i Skaraborg har man hunnit bygga Berlinmuren, rasera Berlinmuren och införa marknadsekonomi ända från Järnridån i Europa ända till Stillahavskusten i Vladivostok och vi har fortfarande inte kommit längre än till Floda."

Fotnot: Floda ligger hela TVÅ mil från Göteborg.

Att det sen kan bli tal om avgiftsbelagd motorväg är ju mindre lustigt, men ändå... För övrigt kan man ju ta en annan väg. Alla vägar bär till Rom.

Bland pappas samlingar fann jag följande citat av Mark Twain:

"Pressens heliga uppgift är att sprida sanning, att utrota villfarelse, att bilda, förädla och höja den allmänna moralen och sedligheten..."

Detta var säkert tänkvärt redan på sin tid men i ljuset av dagens pressförfall med vältrande i skandaler, sexfrosseri, paparazzis, nöjesbilagor, elände, katastrofer, konflikter, skvaller och förtal blir det än mer tänkvärt.

Cigaretter ska man (läs: jag) väl egentligen tala tyst om, men tänker ändå på alla vackra färger paketen försetts med. Med tanke på varans dödlighet borde alla paket, oavsett märke, vara mörkgrå... eller varför inte i konstnärsfärgen caput mortum (t.v.) som betyder dödskalle (ty. totenkopf). Det borde vara väldigt passande. Det är samma färg som björkkvistarna börjar skifta i om våren, strax före lövsprickningen.

Caput (av latin 'huvud') mortum (av latin 'död') är ett brunlila färgpigment numera framställt av järnoxid.

(Detta inlägg ska på intet vis sammankopplas med pappas sjukdom, nämnd i annat inlägg. Han bär i sammanhanget Oskuldens färg.)