Den bleka decembersolen stiger icke högre än så här. Från Lilla Husets förstutrapp vid middagstid i midvintermörkret anas den mellan trädstammarna. En timme senare, kl.13.00, glimmade det till inne i köket just när solen tittade fram till höger om lilla lagården, precis innan den dök igen. Här framlevs således december helt utan solbestrålning.

Till vänster om bilden kröker framfartsvägen 90 grader i djup skugga framför en tät granskog. Ett rent norrläge, vår så kallade "nordpolshörna". Där är det ständigt halt, där ligger snön kvar längst och tjälen bryter inte förrän i maj.

Man får finna sig… ge sig till tåls och härda ut helt enkelt. Ty när globens axel rest sig rätt och ljuset återkommit lyser solen även på Liten Stuga. Om vintern fattar man hur nära Nordpolen vi lever.

När det - som idag - varit sex minusgrader och hård vind håller man sig för skratt. Drar igen kappan och på med kapuschongen om man så bara ska gå femton meter till fågelhuset... huuuh...

Det dånar i Lilla Huset när stormen skakar mast och tåg. De uppdragna markiserna dunkas i väggen av en hiskelig nordan som gör de få minusgraderna ännu kallare. Med vindens kyleffekt (bild nedan) uppnås 16-17 minusgrader vid dagens temp (-6) och hårda vind (13,9 – 20,7 m/s).

Pippisarna hölls inne för första gången under december. Braskaminen puttrar hela dagarna.

Hård vind, styv kuling = 13,9-17,1 m/s.

Hård vind, hård kuling = 17,2-20,7 m/s.

Källa: Wikipedia.