I skrivande stund gläds jag oerhört åt att fullmånen denna nyårskväll lyser med sin frånvaro. Det är grådassigt mulet. SMHI har ritat in en mulen måne på våra kartor, hahaha…

Lilla Huset hoppas att alla inköpta fyrverkerier för STORA PENGAR försvinner upp i osynlighet för alla dem vilka nu som bäst förbereder sina avfyrningsramper inför tolvslaget. Fyrverkerier bidrar ordentligt till miljöförstöringen och just i år känner vi att det varit en riktig offensiv i försäljningen.

Det har annonserats gruvligt, ja vi blev till och med antastade i ICAs vestibul av en optimistisk försäljare som menade att "det skulle sitta bra med ett präktigt fyrverkeri nu till nyår". HA...!

Han fick då i väl valda ordalag en föreläsning om miljöförstöring, ökande bränder till följd av raketer, skador, skotträdda djur och det olämpliga i att propagera för dessa bomber och granater. I takt med vår föreläsning krympte hans breda flin till ett inte och jag hoppas att han aldrig mer försöker sälja till någon som inte själv frågar efter varan.

Vi hoppas att molnigheten består åtminstone över midnatt så att ingen enda raket blir synlig och att molnen också dämpar bomberna inuti dem. Vi kommer då att belåtet puttra ett undertryckt HA…HA…HA..!!

Missundsamma...? Ånä, vi håller på klimatet, på både vilda och tama djur, på barnen som ska behålla sina fingrar till ett kommande yrkesliv, på flyktingar m.fl

BLOGGENS BESÖKARE ÖNSKAS

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

I andlös förundran inför naturens vackra, rimfrostiga, gnistrande, knarrande, knirkande, förlamande, in på kroppen krypande iskyla togs några bilder ifall jag någon gång ska måla sådana träd. Höstens skörd av rönnbär var enorm, något jag aldrig sett maken till. Jag sa då att jag inte trodde på sambandet mellan detta och en kommande hård vinter. Nu har jag öppnat för ett resonemang…

I denna långvariga kyla och myckna snö matar vi sedan i går även kråkorna. Lilla Huset älskar kråkfåglar. I bistra morgonkylan satt en kråka så stilla i rimfrostträdet tålmodigt väntande. Han hoppades väl få smaka lite av småfåglarnas fröer. Vi riktigt kände hur tom han var i magen och jag rusade in efter tunnbröd och ostbitar som slängdes ut och strax var där kråkor i varje träd.

Lyckan var stor när den signifikanta gången sågs; brett mellan benen, stora kliv, lite vaggande men upprest och på vakt, lite lätt på foten, ifall ifall… när han klev bort till maten på marken.

Här sitter kråkparet och smälter maten, känner sig mätta och goa. Säkert har de druckit lite i dammen, där vi ånyo fick knacka hål i isen. Husbonden drog iväg till Byns bageri för att köpa dagsgammalt bröd för halva priset, en hel kasse. Allt för kråkorna.