Apropå klimatmötet…

... så ler jag i mjugg när jag hör på Vetenskapsradion att marsbilen Spirit kört fast däruppe i en sandgrop.  

I åtta månader har den stått så. Via fjärrkontroll från Jorden har Nasa snurrat hjulen sex varv och lyckats flytta bilens hjul 1,6 centimeter. Då fastnade den ännu djupare och nu lutar den dessutom 12 grader!

Ja… vad har dom där att göra? Kostar pengar och skitar ner miljön. Det enda rymdresorna duger till är att köra iväg rymdminister Maud Olofsson dit, hon har ju sagt att hon vill bli den förste att åka.

Egentligen vet de flesta vad som är bra och vad som är dåligt… för klimatet, alltså. Men mötet i Köpenhamn lär nog inte leda någon vart. Det handlar om makt. Som vanligt. Ingen vill ge sig.

Det lovas "nya pengar" och "gamla pengar", "nya fräscha medel" och jag vet inte allt. Man undrar om dom trycker nya sedlar för att lova nåt. Nä, dom bara luras med att flytta om redan budgeterade medel genom att byta etikett. För avstå nåt… tänker dom ju inte. Bara bluff och båg.

Undra på att klimatmötets ordförande avgick mitt i alltihop! Jag förstår henne. Skulle också tröttna på gubbarnas monopolspel.

OM mötet nu skulle kunna enas om något mål och klimatet tillfälligt skulle bli bättre under något mellanår mitt i försämringen, så skulle makthavarna genast säga: Yes! Vi klarade det – nu kör vi igen. Så illa tror jag faktiskt att det är.

Lite uppiggande att se så många engagerade ungdomar som demonstrerar… fredligt (de flesta alltså). Det finns hopp. Om denna ungdomsrörelse ökar och ställer större krav så KAN det hända nåt. Det är en förutsättning. Det är på dem det hänger, det är deras grej, deras liv. Tempen stiger nog år för år, på alla håll.

---------

Undrar hur mycket energi man kunde få ut genom att sätta en hel radda unga testosteronstinna hannar på spinningcyklar och trampa för glatta livet, precis som förr? Ett sätt för friska arbetslösa män att få göra samhällsnytta...? Stärkande för den egna kroppen också. Nån som vet...?

Kylen är fylld, vi är laddade. Inget traditionellt saknas. Är redan trött på julmaten innan det ens har börjat. Vet hur det brukar bli… Fasar för resterna dag efter dag. Mår illa vid blotta tanken. I ett försök till nytänkande drog jag igång följande samtal en dag:

-  Vad vill du nu att vi ska ha för mat i jul?

- Inget märkvärdigt, bara skinka, köttbullar, prinskorv, vörtbröd, Janssons, rullsylta, kalvsylta, rödbetssallad, julost, sill och en nubbe, svarade Husbonden!

Svaret var givet. Jag visste. Hyste en from förhoppning om tillmötesgående då han vet att jag inte gillar julbordet så värst. Inget förbarmande. Vi firar juldagarna på tu man hand.

- Kan du inte tänka dig att ändra lite, alltså att inte äta ALLT på en gång? Kan vi inte ha skinka en dag, Janssons en annan och så vidare?

- Nä, jag VILL ha alltihop! Varför ska jag behöva avstå från det?

Husbonden ÄR köttälskare, det är bara så. Varje gång hungern sätter in kommer förslag om fläskkotletter och köttbitar - mat för en hel karl. Tur att han också gör slut på kalorierna. Variationen är liksom mitt ansvar. Får kontra med tankar om grönsakssoppa och fisk.

Klart att Husbonden ska få den julmat han vill ha. Men JAG vill också ha min. För första gången krockar det. Hittills har vi ätit samma mat, men nu står det mig upp i halsen. Jag tycker också om prinskorv, köttbullar och skinka. BARA INTE ALLT PÅ EN GÅNG. Så har jag "julat" i 60 år och vet att längtan efter kokta morötter, rotfruktslåda… ja, till och med spenatsoppa blir stark redan på juldagen. Det blir till att koka egna grönsaker separat då. Många kastruller blir det…