Lille Nutte tittade fram idag. Det måste ha varit hans första promenad på egen hand för han var så nyfiken och orädd så vi blev riktigt oroliga för honom.

Bonsudottern var här med en köpare till hennes MC som vi haft i garaget. Bäst som köparen klämde och nöp på MC:n kom den lille Nutte glatt skuttande. Han kröp under cykeln och kom fram till mina utsträckta händer och klev upp i dem. Lät sig lyftas upp och pratade lite. Och jag blev bara såå till mig, med "kom till mamma" och så där. Kan bara inte låta bli. Är så svag för ekorrar… dessa små pigga ögon och mjuka kroppar. Det är väl därför jag har marsvin;-)

Den här vägde inte många gram. Men nej, tam var han inte. Han var fri. Det kändes. Hur nyfiken han än var ville han ha flyktvägen fri. Jag släppte ner honom i skogen upprepade gånger men han återvände envist till garageplan. Vilade med jämna mellanrum för det var en händelserik upptäcktsfärd.

Först kom hela traktens svalor i flock. Sen sågs en silverpil i luften. Sen DONG i fågelvoljären...

Våra fåglar lyfte med ett dån för att i samlad trupp söka skydd inne eller i voljärens mörkaste hörn. Allt blev tyst i burarna. Kanarierna hängde på nätet. Lessons satt blickstilla och låtsades vara gröna löv.

Allt blev tyst i naturen. Bara nymferna skrek inomhus där de hade middagsvila. De uppfattade från sin skyddade vrå att det var ett hökslag.

Men vi har ett FORT, som någon sa. Ett fort som motstår allraminst en örn. Stabila stolpar. Dubbla nät, ett kraftigt innerst mot fåglarna. Ett extra nät fem cm utanför det andra, så att höken inte ska kunna nå skräckslagna fåglar som hänger på nätet. Utanpå detta ett löst fladdrande bärnät för att höken inte ska vilja sitta där. De aktar sig för fladdrande nät. Är rädda för att fastna, sägs det.

Denna gång tog det nog en kvart innan fågelsången tog fart igen. Både i voljären och i naturen. Småfinkar och lessons hämtade sig småningom. Nymferna gick inte ut mer denna dagen..

Vi lever alltså med hök som en realitet och är inte paranoida. Inte konstigt att vi skapat oss ett fort. Våra fåglar ska känna sig trygga.

Jag glömmer aldrig vårt första hökslag. En skräckupplevelse för både mig och fåglarna. Höken slog och slog och slog mot nätet innan jag fattade vad som hände. Vad jag fann i voljären kan läsas HÄR. Det var då vi förlorade Lennart.

Äntligen. Tillbaka till gamla trygga 97:an. Allt fungerar som det ska igen.

Den tillfälliga Utflykten i De Professionellas Jaktmarker tog på krafterna. Min önskan att åter kunna skapa pdf-filer i datorn får ställas på tillväxt. Måste nog ha tag i en Guru för det här gick inte. Usch och tvi.

Först avinstallerades både Word 97 och Word 2000 som låg på varandra och därför vägrade fungera. Sen har jag försökt installera Word 2000 TRE (!) gånger. Ingen gång kom den in ordentligt. Fick små lappar i fejset om att filer saknades. Skivan måste vara skadad eller så behövs en guru, tror jag från min enkla horisont.

Ruth var vänlig nog att erbjuda hjälp. Det tackar jag allra ödmjukast för. Så här långt klarades detta dock på egen hand. Men att avgöra om skivan är kass... vem gör det? Och... får man en ny från Microsoft, tro?

Frustrerande när man inte kommer åt sina dokument. Man börjar ju tro att allt har försvunnit. Näedå. Så fort gamla trygga Bettan, modell 97, kom på plats var allt som det skulle. Gammal är bäst!

Vilket är nu mitt favoritcitat, igen…

Jo, "om vi har riktig tur kanske utvecklingen till och med kan gå bakåt".

Härmed åkallas Dåtiden.

Vi satte in nytt till nymferna i dag. Dom blir alltid lika barnsliga när något hänt i deras frånvaro.

- Va...! Vad e de fråga om! Vad har hänt! Vad har dom gjort!

Skrik, skrän och flax föregick kvällens inträde. Man studerade inredningen noga genom hålet före inhoppet. När några tagit första steget var det lättare för resten. "Kan dom, kan väl vi" liksom.

Sen hade dom jättekul i flera timmar. Vi såg genom fönstret hur de romerska ringarna gungade och slängde. Flocken var märkbart upplivad av ny grönska.

Precis i solnedgångens sista sekund hann jag fota dem.  Just så här var avsikten med det extra fönstret mot väster - med kvällsolens sista strålar rakt in i voljären.

 -----------------

Annars var det med blandade känslor som Fjortis och Elvira lämnade oss idag.  Fjortis funkade inte i flocken och paret blev därmed sittande inomhus i onödan.

Tack och lov har vi hittat en snäll matte åt lessonparet, men saknaden känns i hjärteroten. Vi har ändå haft dem i fem år.

Tack, snälla Jenny, för underbar bild i din blogg HÄR! De ser ut att trivas från första stund.

Så skönt att de har varandra! Undrar om de känner igen sin son som flyttade till samma ställe för tre veckor sen?

Vi låter ljuset lysa i den tomma buren ett tag. Annars blir det ännu tommare. Särskilt så här i solnedgången.

På Husbondens jobb är VD:n enveten.

"Krisen" används som skäl för de mest egendomliga påhitt. Företagen drar sig nu inte varken för avtalsbrott, utpressning eller förslag till rena lagbrott. Botten är nådd. Detta är otillständigt.

Hör bara. Ska försöka återge en lång strid så enkelt som möjligt:

Första omgången avskedades med "krisen" som skäl 15 pers, varav några "nödvändiga" via LAS samt några "misshagliga" via undantagsregler.

Andra omgången innehöll hot om 20-25 uppsägningar OM INTE arbetarna gick med på frysning av löner till 1:e okt. och avstod (!) till företaget (!) 10 dagar av sin lagliga (!) rätt till semesterersättning.

Den vd:n är inte lite fräck. Semestern är helig och skyddas av lag. Fackmedlemmarna vägrade och beredde sig på nya attacker. Det blev tyst ett tag. Men VD:n fann sig inte i denna prestigeförlust. Han klurade vidare...

Tredje omgången släppte VD:n hotet om uppsägningar!!! Det saknade tydligen täckning och hade mest använts som hot.

Istället kom förslag om 20 procents sänkning av lön och arbetstid till den 1 januari. Här kallade metallarna in fackombudsman till hjälp. Förhandlingar visade att det inte fanns skäl för allmän lönesänkning! Personalens samlade komptid och innestående semesterdagar var så stort att det skulle ge samma effekt om alla tog ut det snarast. Avtalades sålunda att uppmana personalen att under innevarande år ta ut allt.

Men VD:n ger sig inte. Han skiter i slutna avtal och fortsätter sin utpressning mot de anställda. Eftersom produktionen nu ökat med full fart anses inte längre lämpligt att alla tar ut komp och gamla semesterdagar. Men nåt jävelskap ska VD:n tvinga igenom...

Fjärde omgången kom efter en-två veckor. NYTT förslag med två alternativ, fortfarande utan hot om uppsägningar.

1) Avtalade löneförhöjningar som retroaktivt från 1 april skulle träda i kraft med 2,8% lönepåslag kan utbetalas enligt avtal.

Eller...

2) Frysning av lönerna till 1 jan utan retroaktivitet! Utan att någonsin få tillbaka den löneförhöjning som avstås under nio månader! Dvs. att var och en till företaget skänker 500-600 kr per månad för tiden april-dec !!! Som tack för "lånet" ska företaget ersätta de anställdas förluster av lön och ränta med 0,5% påslag framöver i samband med att försenad löneförhöjning träder i kraft den 1 januari.

Med detta ynka lilla påslag om 0,5% måste golvpersonalen jobba i minst FYRA år för att alls få igen sin frivilligt senarelagda löneförhöjning.

Och VARFÖR skulle nu de anställda gå med på detta?

Skälet som angavs från VD:n är "ATT KUNNA VISA BÄTTRE SIFFROR I BOKFÖRINGEN HOS BANKEN"...!!!!!!!!

Vi snackar om ett företag som fortfarande går med liten vinst eller gör 0-resultat.

Här misstänker man ju att företaget tänker låna pengar till koncernens andra företag utomlands vilka går sämre. Och att personalen ska "hjälpa till" med detta genom att skänka sina surt förvärvade slantar.

Dessa enträgna attacker och hot har nu splittrat den tidigare enade personalen. Det lutar åt att merparten böjer sig för VD:n önskningar. Av rädsla för att försämra företagets resultat och därmed riskera uppsägning. Så går det till numera. Botten är nådd. Om facket varit lika starkt som förr kunde detta stoppats.

Här ger man sig på rökarna för att vi kostar samhället för mycket i vård mm (för att inte tala om alla bergsklättrare, forsrännare och bungiejumpare...) Nå... vad kommer efter rökarna? Jo, SMS:arna...! En hel ungdomsgeneration riskerar tumartos i 30-årsåldern eller tidigare. Slutsatsen är min egen efter att ha hört om studien som Sahlgrenska Akademin gjort. Flitiga sms-skickare får nämligen ont i nacke, armar och händer. Jag vet inte om det ena är värre än det andra.

Obs. Jag talar INTE i egen sak, jag är nämligen FÖR att höja cigarett- och tobakspriset ENORMT för att hindra oss att röka. Är också FÖR att köras ut på gatan. Men vad görs för att hindra folk att SMS:a...?

Det ergonomiskt sämsta sättet att skriva SMS på är att hänga med framåtböjt huvud, att inte avlasta underarmarna och att bara använda EN tumme och skriva med hög hastighet. Sägs det. Och precis så jobbar väl merparten av ungdomarna i dag, så vitt jag vet. Ett framtida handikapp för en hel generation är redan ett faktum.

Glad midsommar önskas alla bloggbesökare!

Hoppas denna Sveriges Nationaldag numero ett blev lyckad. Vi hade åtminstone tur med vädret. Skurar hör ju liksom till. De mörkaste molnen hade dragit förbi och blåsten mojnat när vi drog till Vännerna för De Heliga Riterna med matjessill, gräddfil och gräslök...hick. Nä, ingen nubbe här, vi är alltid lika glada ändå. De lika glada hundarnas skall i flerfamiljshuset (hu!) kunde dämpas med snabba insatser... hehe.

Väl hemma igen vid datorn försökte jag skaka liv i Word 2000. Nähähäedå, det bara vägrar. Har länge kört med gamla trygga 97:an men där saknades möjlighet att skapa pdf-filer med Acrobat Distiller. På ett proffs inrådan installerades ånyo Word 2000 för att kunna göra just detta. I helskotta heller. Bara nya problem... det vägrar öppna sig och filer saknas! Och detta på självaste midsommarafton...! Men, jag har lärt mig att man inte trasslar med installationer på helger, då ingen hjälp kan åkallas. Bytet får vänta till måndag.

Men jag lurade dom allt. Ha! Hittade istället lilla Word Pad som härmed utnämnes till Räddaren I Nöden. Ha!  

Bubblar vidare uppiggad av kvällens möte med Byns FOTOKLUBB. En liten samling på åtta tappra själar kom till första mötet efter start för att diskutera inriktning och olika önskemål med klubbens verksamhet. Ett tjugotal har anmält intresse. Målet är ett hundratal…

Rätt tuffa personer för övrigt. Alla hade mål i mun och tog för sig. Undrar hur det går om någon försynt och blyg människa ansluter sig?

Konstföreningens lokal som lånats ekade tyvärr så vi knappt hörde vad vi själva sa eller tänkte. Första önskemålet blev därför en ny lokal. Vi jämförde kameror förstås. Okunniga (som jag) ställde frågor till de mer erfarna. I samlingen finns bl.a en yrkesfotograf med en kamera för 40 papp så där finns kunskap att hämta.

Några har höga ambitioner. Andra (som jag) är glada om vi vet vad kameran gör. Men utställning siktar vi på, redan till hösten om jag hörde rätt. Och almanacka till nästa år. Jajamän! Kanske man kan tänka sig att någon bild i denna kommer att föreställa en fågel… hehe.

Till nästa möte ska var och en ta med en bild, vilken som helst. Härifrån blir det nog som vanligt… en fågel. De andra kommer att tröttna på fåglar ganska snart, gissar jag. 

---------------------

Bilderna föreställer EBBA GRÖN, vår allra första gröna, dotter eller son, efter Helmut. Den spar vi på.

Att det skulle bli grönt såg vi redan när den hoppade ur boet. Sen bleknade färgen till grått, för att nu slå ut i full grönska.