Aldrig får man vara glad...

Nya kameran krånglar. Avtryckaren låser sig och vägrar fota. Ofta. Irriterande ofta. Sen släpper det en stund och man blir glad. Sen händer det igen... I dag lyckades jag få en underbar bild på tre nya lessonungar tillsammans i en ring. Trodde jag... När kameran äntligen släppte från sitt låsta läge knäppte jag fem bilder. Vid kontroll i kväll visade det sig att dessa bildrutor var kolsvarta!

Tjocka Manualen konsulterades. "Objektivet inte isatt" sa den. "Byt objektiv"...!! Då ringde jag fotoproffset i nya fotoklubben. Hon har tid att träffa mig i morgon. Tack gode gud.

I bästa fall hittar hon felet (kan lika gärna bero på mig). Men OM det är nåt allvarligt måste jag ha hjälp med att tala om för butiken/tekniker... whatever... VILKET FELET ÄR. Inte lätt när man inte vet vad man gör eller har gjort. Suck. Varför...????

Lille Nutte tittade fram idag. Det måste ha varit hans första promenad på egen hand för han var så nyfiken och orädd så vi blev riktigt oroliga för honom.

Bonsudottern var här med en köpare till hennes MC som vi haft i garaget. Bäst som köparen klämde och nöp på MC:n kom den lille Nutte glatt skuttande. Han kröp under cykeln och kom fram till mina utsträckta händer och klev upp i dem. Lät sig lyftas upp och pratade lite. Och jag blev bara såå till mig, med "kom till mamma" och så där. Kan bara inte låta bli. Är så svag för ekorrar… dessa små pigga ögon och mjuka kroppar. Det är väl därför jag har marsvin;-)

Den här vägde inte många gram. Men nej, tam var han inte. Han var fri. Det kändes. Hur nyfiken han än var ville han ha flyktvägen fri. Jag släppte ner honom i skogen upprepade gånger men han återvände envist till garageplan. Vilade med jämna mellanrum för det var en händelserik upptäcktsfärd.