Samhällsdebatten omfattar bl.a. skolkökens vara eller inte vara, likaså om inte syslöjd och träslöjd stjäl dyrbar undervisningstid från ”viktigare” ämnen. Dumheter. Praktiska ämnen är mycket värdefulla. De blir ett avbrott från det rena pluggandet och ger möjlighet till skapande med händerna samt ger värdefull lärdom för livet. Tyvärr har det nu gått så långt att en del skolor faktiskt lär ut skolkök i TEORIN då det inte finns medel för inköp av råvaror. Bara tanken är för dråplig…

Min egen skolkökstid blev dock inte lång. Med de bästa av föresatser såg 13-åringen fram mot att lära sig laga mat och baka. Ett roligt och annorlunda inslag i den annars (just då) trista skoldagen på flickläroverket. Men den gamla skolköksboken från 60-talet blev inte mycket använd…

Första lektionen bakades rulltårta. Lycklig över nyvunnen lärdom fortsatte jag öva hemma efter skolan. Sen… hade skolkökslärarinnan den dåliga pedagogiken att vi skulle rensa fisk! Tyvärr tänkte hon nog att det skulle läras ”the hard way” utan genvägar. Först rensar man, sen lagar man… typ.

Detta blev too much för en rebell som tidigt ifrågasatte allt. Jag kände omedelbart att det skulle varit mer psykologiskt att börja med lätta och roliga måltider för att stimulera intresset. Jag slog tvärnit direkt. Hade väl lätt kunnat stå där bland de andra ”snälla och lydiga flickorna” och rensa men jag blev förb--nad över den dåliga psykologin. Antagligen tyckte jag att det var snudd på övergrepp och lämnade köket i protest.

Tro det eller ej… nästa lektion slängde skolkökstanten upp en klump av vad som liknade hjärnsubstans på bordet. Kalvbräss hette det. - Det var då… märkvärdigt, tänkte jag, reste mig och gick med orden: ”konstigt att vi inte måste slakta djuren först också…” Där tog min skolkökstid slut.

Dock var undertecknad inte för all framtid dömd till eviga halvfabrikat eller snabbmat i gatuköken. Trots opsykologisk skolkökstant lärde jag mig två decennier senare att som farmare både föda upp, slakta samt stycka djur för eget tillvaratagande. Därefter äts mest Hederlig Hemlagad Husmanskost i Lilla Huset. Ändå hävdar jag att skolköken behövs!

Idag är det tomt. Mycket tomt.

28 vita risfågelungar, några nymf- och lessonungar har levererats till zoohandeln. Åhhh, vi saknar dem redan. Den stora voljären såg så öde ut när det livliga och busiga gänget rest. Inget var kul. De kvarvarande stamfåglarna saknade också, fasen vet om de ätit så mycket idag.

Bara 13 vita risfåglar kvar i Royal Suite med nymferna alltså, guuud så tomt. Men det lättade något frampå eftermiddagen när gruppen kom ut för att lufta sig lite.

Nymfflocken har nu bara små tufsorna kvar att glädjas åt, de som Pärlvit kastade ut för att ge plats åt nya ägg. Tufsorna har lämnat gamstadiet och börjar bli riktigt söta med hår på huvudet. Äter själva, kan veta.

Lessongänget var upprört efter att ungarna rest. Alla förändringar måste kommenteras. En hade turen att bli kvar, han saknade en klo på ena tån efter en skada som bebis. Det dröjde inte så länge innan han var ute med de vuxna. I kväll har de som tröst fått nya träd i utevoljären. Det blir en överraskning i morgon.

Håhå, jaja. Nu drar vi ut för att glädja kanarier och grå risfåglar med nya träd. De har just gått in så vi kan jobba ostört. Där är hela gruppen intakt ännu. Tror vi suger på dem lite längre.

Snart kommer pojkarna i vita rockar och hämtar mig. Nu är det färdigt.Idag pepprade jag laxen med INGEFÄRA! Inte nog med det...

Såsen kryddades med salt, citron, fiskbuljong precis som det skulle vara … och INGEFÄRA. Inte bara en gång, alltså.

Jamen, hur ÄR det egentligen fatt.  Märkte det inte ens. Men Husbonden gjorde. Han läser nämligen på burkarna. Jag bara dammar på.Numera blir jag inte varken förvånad eller förtvivlad. Börjar bli van. Vad göra… Skadan var redan skedd. Nå… Vi dukade fram och …beredde oss på det värsta. Äh, det märktes inte ens.Kanske tack vare den svartpeppar jag också duttat på fisken.-

------- 

För övrigt har jag drabbats av urinvägsinfektion. Nåt såpass. Grrr.

Startat med penicillin idag. KRÄVER bot och bättring NU. Dricker vatten som man ska. Började med tranbärsjuice som alla sa skulle vara så bra. Det blev ETTER VÄRRE. Återgick till cappuccinon. Det tar jag mot allt. Känns bättre nu.

 Risfågelungarna njuter av ett solvarmt äpple.

 Kanarien också.

 Ruggande unge övar på sången.

Kanarieflocken vilar middag

 Rusty sover

Risfågelungarnas sista dagar hemma hos oss. Lata och busiga dagar i solen.

 Gräddhyllan

Mitt i värsta fågelrushen på morgonen hände det. Ett nytt litet träd inne hos fåglarna hade fallit. Och just när vi reste upp det slocknade lyset. Black out.

För jääääkligt alltså.

Det värsta var att vi egentligen VISSTE att detta skulle hända.

Vi visste att det skulle räcka i TRE TIMMAR.

Inget kaffe, inget te, inget vatten till fåglarna, blötlagda fröer som skulle sköljas, inget vatten till hushållet, inget till toan osv. Förrrbassskatt.

Jag förbannade mig för denna glömska. I förra veckan var det också ett planerat strömavbrott. Då hade vi minsann förberett med vatten i hinkar och kastrull, och kaffe på termos. Men nu… totalt HJÄRNSLÄPP.

Nåväl… Ofta är saker inte så hemska som det först förefaller. När vi sansat oss räckte det faktiskt med att hämta vatten i gamla handpumpen. Visserligen lite rostigt men fullt acceptabelt. Fröer kunde man ju bara fylla på i skålarna. Övrig disk fick vänta. Morgonen var räddad. Tacka vet jag en gammal nostalgisk handpump!

Ballonger, ballonger, ballonger… dessa eviga symboler för festlighet och yra.

Ja, hur många ballonger har inte gått till väders dessa dagar då vi firar Sveriges Nationaldag och lyckliga studenter släpps lösa.

Undras vart alla uppsläppta ballonger tar vägen när luften går ur dem?