Först kom hela traktens svalor i flock. Sen sågs en silverpil i luften. Sen DONG i fågelvoljären...

Våra fåglar lyfte med ett dån för att i samlad trupp söka skydd inne eller i voljärens mörkaste hörn. Allt blev tyst i burarna. Kanarierna hängde på nätet. Lessons satt blickstilla och låtsades vara gröna löv.

Allt blev tyst i naturen. Bara nymferna skrek inomhus där de hade middagsvila. De uppfattade från sin skyddade vrå att det var ett hökslag.

Men vi har ett FORT, som någon sa. Ett fort som motstår allraminst en örn. Stabila stolpar. Dubbla nät, ett kraftigt innerst mot fåglarna. Ett extra nät fem cm utanför det andra, så att höken inte ska kunna nå skräckslagna fåglar som hänger på nätet. Utanpå detta ett löst fladdrande bärnät för att höken inte ska vilja sitta där. De aktar sig för fladdrande nät. Är rädda för att fastna, sägs det.

Denna gång tog det nog en kvart innan fågelsången tog fart igen. Både i voljären och i naturen. Småfinkar och lessons hämtade sig småningom. Nymferna gick inte ut mer denna dagen..

Vi lever alltså med hök som en realitet och är inte paranoida. Inte konstigt att vi skapat oss ett fort. Våra fåglar ska känna sig trygga.

Jag glömmer aldrig vårt första hökslag. En skräckupplevelse för både mig och fåglarna. Höken slog och slog och slog mot nätet innan jag fattade vad som hände. Vad jag fann i voljären kan läsas HÄR. Det var då vi förlorade Lennart.

 

Berit Elisabet med Kasper

23 juni 2009 23:46

Om jag vore en fågel, då skulle jag vilja vara det hos dig!

http://www.belof.se

 

Jenny

24 juni 2009 00:05

Uschiannemej, vilken skräckupplevelse!!

Hoppas verkligen att den höken har riktigt ont i näbbet ikväll!

Jag har aldrig upplevt något sådant rovfågels- nedslag, men jag kan tänka mej hur stressande det blir för dom i voljärerna...):

Himla tur att Ni är så omtänksamma mot era små, och har skapat det kraftigaste fågel-fortet jag har sett i alla fall!!

Har du några gamla cd-skivor att avvara så häng några i snöre på gallret...Det kanske hjälper? (dom gillar tydligen inte när det blänker till i ljuset..?)

Dottern och hennes sambo gjorde det här uppe förra sommaren för att få ha sina bär ifred, och det funkade tydligen.
Fast jag vet ju inte om en rovfågel i den "sizen" blir skrämd av det...
Och det får ju inte skrämma Era tamfåglar...

Men kanske värt ett försök? Det ska vara dom som är riktigt blanka på ena sidan...

Hoppas alla fåglarna mår bra i morgon och vågar sej ut igen...

Ha det gott //Jenny

http://itsmylife-j.blogspot.com

 

Kram ruth

25 juni 2009 09:44

Fy vilken panik denna stora fågel utsätter dina små för. Det gäller att vara steget före när det gäller att skydda dom små hjälplösa liven. Hoppas monstret inte återkommer.

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...