Som bloggare av äldre generationen finns många minnen från de gamla kära skrivmaskinerna. Det var ett helsikkes jobb när man skrev fel, särskilt före tippexens tid. Men blotta tanken på det småtrevliga knattret ger behagliga rysningar av nostalgi… Och namnen… Remington, Facit, Olivetti och den gröna Haldan.

Mitt första minne är mammas med skärpa framförda ord… "Du måste lära dig maskinskrivning, annars får du aldrig ens 1000 kr i månaden!" Det var 60-tal och hon hade förstås rätt. Jag var "mellan två skolor" och tiden skulle nyttjas till kurs i maskinskrivning. I brist på bättre argument fogade jag mig.

Vägen till bloggvärlden blev krokig. Hos Facit satt vi i rader och fumlade efter tangenterna med en skärm över. Man skulle klara att hitta dem utan att se. Och tidur…!! Jag hatade detta tidur! Avskydde att skriva på tid och slutade kursen i vredesmod. Fick ändå ett jobb med 1000 kr i månadslön, ren tur. Där användes mest räknemaskin… med färre tangenter.

Mellan två jobb som kartritare var det dags igen på allvar, hos AMU. Fick ett vredesutbrott (stresskänslig redan då) under ett skrivprov med massor av deltagare. Att jag sedermera skulle jobba som journalist kunde ingen tro då. Klarade provet...! Flyttade strax från Göteborg för att bli farmare. En begagnad astung Triumph från Försvaret blev min kära följeslagare i flera år, i hemmet. Många stenciler hamrades fram på den. Man lappade och lagade feltryck med rött lack.

Lärde mig alltså skriva utan att se tangenterna. Otroligt att hjärnan blixtsnabbt för över tanken till fingrarna. Känns som elektriska impulser. För mig känns "överföringen" annorlunda om jag skriver med blicken fäst vid förlaga än om jag har manus i huvudet. Kan det vara som att spela piano? Med noter… eller utan…?

På tidningsredaktionen fick jag övning. Närmade mig sedermera elskrivmaskinen med viss skepsis, man var ju ändå van vid ett visst anslag… Och nu sitter man här med dator…

Tangenternas placering har ändrats genom åren. I tidernas begynnelse satt de i alfabetisk ordning, vilket medförde långsam skrift och hoptrasslade bokstavsarmar. QWERTY-layouten (ordet utgör tangenterna längst upp till vänster) uppfanns 1867 av Sholes som placerade ut de vanligaste bokstäverna på vänster och höger hand vilket ger bättre flöde i skriften.

Gud nåde den som försöker ändra på tangentbordet nu, det vore tortyr. Det var illa nog när ÅÄÖ och kommatecknet hamnade på "fel" plats vid övergången till dator.

Risfåglarna i kungliga sviten är i högform. Deras härliga tjatter och djupa visslingar tränger genom väggarna och de har roligt. Detta är märkligt glada fåglar, de har alltid roligt tillsammans. Man kunde tro att det skulle vara rangstrider som hos nymferna när häckningen närmar sig, men nej då. Visst väljer de väl partner men vi ser inga strider alls.

Genom Fantastiska Fönstret kunde jag idag följa den där härliga parningsdansen för första gången i år. Där de sitter intill varann på en gren och hoppar jämfota och försöker synkronisera sina hopp för att bli så samspelta som möjligt. När synkroniseringen är så gott som fulländad sker parningen.

Är övermåttan nöjd med våra tillskapade kolonier för risfåglarna. Nu framgår tydligt hur koloniberoende de är. De har absolut inget emot att holkarna sitter nära varann. De är tvärtom upplivade. De vet precis vem som hör hemma var, och det verkar inte vara kris om någon kommer fel.
Att de tyckte om att häcka tillsammans i samma rum visste vi, men nu har vi fått en aha-upplevelse. Vi håller tummar och tår för en bra fortsättning. Holkarna nr 6, 7, 8 och 9 tycks vara befolkade hittills, kanske fler... det ger sig. Tre holkar för de grå risfåglarna i kanarierummet är också uthyrda.

Lite skakig än efter morgonens cykeltur på Den Tyste till P1:s Naturmorgon där man pratar om vinterfågelmatning. Ångar av vid datorn före frukost medan fågelhuset vaknar i en skur av kanariesång och nymfrop. Dagens tur blev 10,2 km under 25 minuter.

Perfekt att utnyttja morgonen så. I detta mörker hade jag inte kunnat avverka någon promenad ändå och efter frukost väntar utfodring av marsvin och akvariefiskar samt fågelpyssel i ett par timmar. En ny dag. En dag på egen hand då Husbonden är på jobbet. Vad allt ska den kunna användas till…

Nu varslas sjukvårdsanställda. Krisen blir värre och värre. Sjuka och arbetslösa ska skylla sig själva och får ensamma bära ansvaret för samhällsproblemen. Trygghetssystemen som de anställda själva betalat för under hela yrkeslivet är sönderslagna. Landet går med underskott redan i början av finanskrisen för att man sänkt skatterna för rika.

Och vad gör regeringen? Jo… "följer utvecklingen" för nu är dom rädda. Rädda att pengarna inte ska räcka till alla behov som ska uppstå. Jag gnuggar händerna i skadeglädje. Ty trots alla mänskliga offer som krävs på alliansens altare så är det inte mer än rätt att högerregeringen fick känna på en egen kris. Att de inte bara kunde kasta VÅRA miljarder omkring sig till de välbesuttna och ta äran åt sig för att arbetslösheten sjönk, vilket allt egentligen berodde på föregående regerings arbete.

Och vad sa han, Reinfeldt… egentligen? På kravet om stödmiljarder till Volvo. Jo, att vi ska lägga ner börshandeln och aktieutdelningarna - tvärsemot marknadsliberalismens idéer! Jovisst… MELLAN RADERNA alltså. För så blir det ju om Volvo ska minska utdelningen till aktieägarna och använda tidigare års miljardvinster till eget ansvar för företaget.

Är fortfarande förvånad (som vanligt) över att ingen journalist kom med följdfrågor till vad han egentligen menade. Varför reagerar ingen på det uttalandet?

I och för sig är väl Volvos miljardvinster redan utdelade och slut. Och i och för sig är det helt rätt, det han sa... ty:
Vi är många som länge har häpnat över dessa miljardvinster.
Vi är många som länge efterlyst en minskad utdelning till aktieägarna.

Vi är många som saknar tiden då företag var nöjda med att bara gå runt och kunna investera lite för framtiden (typ, forskning, utveckling och trygghet för anställda).
Vi är många som vet att börssystemet ändå överlevt sig själv.

Men att få höra det från Reinfeldt…! Säg vad man vill om högersnubben med tom och frånvarande blick, han är mästare i att sno andras ideologier och stöpa om dem till sin egen. Menade han verkligen vad ha sa? Och vilket stöd har han för det? Undrar fortfarande.

Ulrik mår bra igen som det verkar, säkert öm i mun och hals fortfarande men det låtsas han på västgötars vis inte om. Det är det bästa med västgötarna, de har ständigt ett behov av att HA KOLL och stå på barrikaderna. Därför hamnar de aldrig på schäslongen av slöhet eller tristess. Alltid strävar de efter att stå på benen och VARA MED, hellre leda händelseutvecklingen än släpa efter. Därför är det särdeles alarmerande när västgöten inte längre är steget före. Men nu är svansen uppe igen på gammelpojken.

----------

Lilla Husets invånare har idag intensivt följt händelserna i fågelhuset. Djurhobby handlar ju till stor del om iakttagande. Här kom det nya stora fönstret mot gården till stor glädje, osedda ser vi exakt vad som sker därinne. Gissa om vi har stått där och glott på skådespelet… skrattat och nickat deltagande, oroats och imponerats.

Möblemanget föll inte riktigt vännerna i smaken. Studierna ledde till viss ommöblering av holkar och reden, alla ska ju vara nöjda och tillfreds. Risfåglarnas faiblesse för kolonihäckning fick oss att skapa tydliga kolonier i de olika rummen. Deras holkar har alltså placerats i tydlig närhet av varann. Detta egna hörn gav omedelbart resultat, två av holkarna togs genast i besittning vilket också ger nymferna bättre svängrum och mer av en fristad åt kanarierna.

Nu är det ett kutande ut och in i de nya bostäderna, knackande i väggarna, visslingar och rop, ett härligt skådespel. Nymferna släppte äntligen intresset för "lekstugorna" dvs. risfågelholkarna, hålen var ju för små. De inriktade sig snart på hus av rätt storlek. Kungaparet själv, Pappi och Topsy, har förstås norpat åt sig holken högst upp på väggen. För att inspektera den får vi väl ta till en liten stege…

-------------

Föll idag för erbjudande från Lyssnarklubben. Att lyssna på talböcker passar särdeles bra till trampande på motionscykel. Valde Po Enquists "Ett annat liv" och Viveca Lärns "Aprilväder" som premier. Båda med författaruppläsningar som jag är särskilt förtjust i. Man är ju inte mer än människa, ibland måste man falla för frestelser.

Nymfparet Lillis och Isabell blev superintresserade av holkarna som kom upp därinne idag. Isabell blev särskilt förtjust i en där hon hängde i hålet och kikade in länge, länge. Tänkte kanske "först till kvarn"… Flockens kung Pappi har nämligen två år i rad förbjudit henne och Lillis att häcka så dom är nog sugna. Hoppas dom tar mod till sig i år, nu när de har större utrymme. Pappi kan väl inte vara överallt samtidigt.

Även risfågelholkarna kom upp och några såna har nymferna inte bekantat sig med förut. Det blev en egendomlig bostadsvisning denna gång, med hus i alla storlekar och modeller. Det såg för löjligt ut när nymferna satt på taken och kikade in i de små bostäderna. Påminde snarare om lekstugor, för dom kommer ju knappt in med huvudet en gång. Det går väl över.

Tack vare det stora utrymmet i Royal Suite har vi vågat sätta in holkarna tidigare än vanligt. Vi hoppas härmed på färre oroligheter och kollar nu om dom har lust. Det tar förstås tid för dem att vänja sig vid ny möblering i nya miljön. Förr var allt så givet.

Kanariehonan Orange i samma voljär har i flera dagar letat boplats, uppvaktad av Pavarotti. I morse såg jag en eventuell parning mellan dem… Man vet inte så noga med kanarier för det går blixtsnabbt. Men var det inte så blir det väl… Nu är deras reden också uppe.

 ------

Dagen ägnades i övrigt åt veterinärbesök med Gammelhunden som haft nåt åt halsen och/eller nåt åt tänderna. Jodå, två lösa tänder i varig miljö allra längst inne i överkäken. De var små och lättdragna så det skedde på stört när Ulrik ändå var drogad. Ujujuj, han har inte varit glad här i kväll. Stackarn.
Sigrid Polis som väntat snällt i bilen under "sjukhusbesöket" tjatade irriterat under hela hemfärden. Vi hade överskridit middagsmålet med ÖVER en timme. Och det fick man höra! Västgötarna ÄR ena riktiga slavdrivare!

Nymferna tittade storögt under risfåglarnas invasion av Royal Suite. Nu några dagar efteråt kan vi konstatera att det i alla avseenden blev ett lyckat arrangemang. Risfåglarna är fantastiskt anpassningsbara och deppade inte ihop en enda sekund. De tog genast för sig av allt, åt ur nymfernas skålar och studsade omkring som nyfikna skator undersökande varje vrå av den nya tillvaron. Likadant med de pyttesmå astrilderna som liksom spelar i egen liga. Kanarierna verkar också trivas.

Nu ser vi också att nymferna blivit mer aktiva. De kände sig nog ensamma i sin nya stora svit förut. Nu verkar de faktiskt upplivade och gnager på grenar som aldrig förr. Eller är det våren…? Husbonden har ägnat några dagar åt holkbyggande och i morgon blir det uppsättning. Nymferna har inga bestämda häckningsperioder som kanarierna.

Sen kanske Husbonden kan fortsätta med voljärbygget efter kyligt julstillestånd och hastigt påkommen avloppsrensning så som det anstår en fastighetsskötare på eget hemman.

En vänlig polis förbarmade sig över Lilla Husets invånare och ringde ett samtal till vår motpart i "kassaskåpskuppen" för att höra om reaktion på bedrägeriet. Meddelades därvid att saken nog närmar sig The Very End. Puh… Ärendet förklarades uppklarat och ett besked lär vara på väg inom en vecka. Så pass…!? Förefaller hoppfullt, men i Lilla Huset hoppas ej över tak ...ännu.

Vi har med detta härdats ännu en aning. Här krävs skriftligt bevis innan skumpan korkas upp. När denna mardröm sedermera nått vägs ände ska å denna blogg redogöras för detaljer.

---------------

Blågult är inte längre svenskt. Jobbigt veta vem som är vem i Sportens Värld. Ukraina har nu blågul flagg och dress, gamla svenskbygder som det är. Och i fotbollen tävlar Brasilien ofta i blågult, vilket retar mig. I Lilla Huset tittas ofta på skidskytte. De tävlande kör i anonyma svarta, blå och röda dräkter - i princip. Svårt hålla reda på ett antal vita ränder här eller där.

Visserligen har di svenske förr ofta tävlat i spindelvävsmönstrat gult i men synligt var det i alla fall. Nu är det värre. Vågar man säga "heja blågult"?

-------------

För inte så länge sedan jobbade statligt anställda i Sovjet utan lön när ekonomin kärvade. Drar paralleller dit nu när svenska folket inte får ut legitim ersättning från Försäkringskassan. Visst är det egendomligt att vi måste få det som det var i Sovjet när man försöker införa USA-modell i vårt land.

--------------

Regnbågsrörelsen gruffar om ifall Loffe Carlsson får kalla sig bi eller ej. Har han verkligen uppfyllt kriterierna, undras det på bloggarna. Dvs. i Verkligheten. Annars räknas tydligen inte hans bekännelse. Egendomligt. Jag trodde i min enfald att HBT handlade mer om den sexuella dragningskraft vederbörande kände än om själva akten. Är inte inblandad men man undrar ju. Sen när måste folk ha regnbågssveriges godkännande? Krävs inträdesprov? Videobevis? HBT-rörelsens skepsis antyder kanske snarare att det gått inflation i bekännelserna. Börjar det bli trångt på scenen?

----------

Det sista Tekno har sänts i Vetenskapsradion P1. Sörjer. Vilken nytta och glädje jag haft av programmet som lekfullt, nyfiket och informativt har lotsat oss okunniga genom alla tekniska landvinningar, oavsett det gällt bilar, telefoner eller datorer mm. Med hjälp av Tekno har jag kunnat känna mig delaktig och smått hoppfull inför den tekniska utvecklingen. Nu förpassas man åter till okunnighetens mörker.

Saknar redan den uppkäftiga avslutningen med mutterdragaren ….drrrinnn, drrrinnn.