Bilderna är inte bra (ett understatement), men allt annat tycks lovande inför vårens häckning. Detta är också skälet till att inte en enda bild blev skarp… Kanarieflickorna är taggade till max och jobbade så snabbt att kameran inte hann med när reden och bomaterial serverades. Det gick undan! Vårt nya ljusschema tycks ha satt fart på hormonerna precis som vi avsett. Så långt…

Helmut (som är en hona) har väntat och plockat och försökt bygga ända sen nyår. Vi har förlängt dygnet successivt från 11 timmar i november-december till 14 timmar just nu. Hon kastade sig som en furie över kokosfibrer och hundhår så det stod som en sky kring henne. For i skytteltrafik till platsen hon redan utsett. Självklart gick vi henne till mötes och hängde ett rede just där. Perfekt, sa hon och körde som en dumper i grustag. Det är brått nu.

 ----------------

Alla flickor var på tårna. Utöver de äldre Helmut, Nacki och Gretchen var fjolårstöserna Grit, Annagreta, Grynet, Tuvalisa och Menjadå flitigast. Pandora och Piplisa kikade nyfiket på. För att inte tala om pojkarna. Nu när Pavarotti flyttat till annan planhalva lämnades fältet fritt för Bruno, Pricken och Nacka för att se om de kommer överens. Inte så säkert. Sångduellerna vibrerar i luften. Tänk att så små fåglar kan sjunga så starkt. Och tänk att ha denna kanonad i öronen under morgonpysslet. Det är en upplevelse. Spännande tider.

"Rik i sin fattigdom är den förnöjsamme."

"Den förnöjsamme har alltid nog."

Nån mer än jag som kommer ihåg? Snart är ordet ett minne blott.

Nu dräller det in "DUBBLA VINSTCHANSER" i brevlådan. Efter jul…!

Jag river och slänger. Men den här såg jag. Häpnade. Uppmuntran till girighet och frosseri… NU…!!

"Vår stora gemensamma dröm är ett sommarhus vid havet, en ny bil och uppleva exotiska platser runt om i världen. Vad drömmer du om?"

står det i pratbubblan från 'lyckliga familjen'.

Önskelistan handlar om sommarstuga, lyxbil och dito båt, bastu och spa, möbler och resor (i plural) samt platt-tv till alla rum och hemmabio.

I detta nu vore många nöjda att få sjukersättning vid sjukdom, ha jobbet kvar eller hitta en hyresrätt när socialbidrag blir enda inkomst.

Ute i världen vore många glada för fred och lite mat.

Ordet förnöjsam… = lätt att tillfredsställa, som har små anspråk, nöjd med litet. (SAOB)

Har just haft en förunderligt trivsam tv-stund med svt:s dokumentär om konstnärsparet Sigrid Hjertén (1885-1948) och Isaac Grünewald (1889-1946), två av våra stora. Har sett den förut och bänkade mig för en hel timme bland kuddarna i tv-soffan.

Det börjar som en söt kärlekssaga på 1910-talet med två kreativa och talangfulla unga konstnärer som flyttar till Paris och drömmer om att leva och måla tillsammans. Finstämd ragtimemusik, mjuka berättarröster och stillsam klippning skapar en tidstrogen atmosfär, regisserad av Anders Wahlgren. Mysfaktor med folkbildning, då är SVT som bäst.

Isaacs ambitioner att bli något stort och betydelsefullt drog honom obevekligt till Stockholm medan Sigrid som mådde bäst i Paris stannade där med sonen. Hon bad honom enträget att komma tillbaka, då hon kände sig ensam.

Brev, foton, filmer, tidningsartiklar och bilder på deras enastående - framförallt Sigrids lekfulla, personliga och färgsprakande målningar - har klippts ihop till en intim och innerlig berättelse. För ett bildfreak som undertecknad blev det en helig stund bland alla bilder på tavlorna.

Isaac blev frontgestalt för den modernistiska konströrelsen som produktiv konstnär, en flitig skribent, föredragshållare och debattör. Skrämmande och tankeväckande hur den tidens antisemitiska press i Sverige öppet kunde förfölja och förlöjliga honom offentligt för hans judiska ursprung.

Tyvärr fick sagan ett mindre lyckligt slut. Boende på varsitt håll och med var sina karriärer gled de isär även om kärleken bestod. Isaac och hans nya hustru omkom i en flygolycka i Olso. Sigrid mådde allt sämre och togs in på Beckomberga mentalsjukhus där hon avled i samband med en lobotomi.

Vilken dokumentär! En av de största dokumentärsuccéerna genom tiderna, sägs det. Jag instämmer. Man fastnar direkt vid inledningen. Den rekommenderas å det varmaste. Kan ses på svt play HÄR.

* Fakta om konstnärerna ligger bland annat på Wikipedia. Dels på Sigrid Hjertén, dels på Isaac Grünewald. Bilden lär vara från katalogen till deras gemensamma utställning 1910.

Nu är Gammelhunden senil. Tre dagars kvällsrastningar i trädgården har urartat till ett enda gloende och skällande in i ett av husgrundens katthål. "Men där finns ju inget", har Sigrid Polis intygat. Hon har förstås varit där och konstaterat att hålet är stendött. Nu går hon inte ens dit längre. Men Den Gamle står där och gapar uppfordrande… vov…vov…vov. Tittar sig omkring för att få hjälp.

Vi låtsas som det regnar men han är enveten av bara den. Han bara håller på sådär halvhjärtat typ "jamen, det MÅSTE vara nåt där". Länge. Till slut ger vi upp och hämtar honom i alla fall. Han är ju döv också, ingen idé att ropa.

Jag tror att han en gång såg skuggan av en fladdrande markisväv just där och trodde att "något" smet in. Men det är omöjligt på grund av nät. Så nu har allt Lillegubben fel. Undrar när fixeringen släpper?

Prinsessan på ärten behövde madrasser i legio, för mig räcker en kudde. Nötandet på Den Nye Tyste har blivit kännbart. Är mer motiverad än nånsin så lite ömhet får inte stoppa vad som nu påbörjats.

Morgonvikten är äntligen tillbaka under 74 kg. Med skammens rodnad kan detta tillstås nu när jag fått distans till den hemska viktökning julen medfört. En kväll frampå nyåret vägde jag 76 kg…! Va…! För mycket stillasittande och choklad hade i ett enda slag fört mig ett år tillbaka i tiden. Attans… allt kämpande plötsligt förgäves.

Isig vind och väg hindrade mig att åtgärda saken. Tack vare motionscykeln är återställaren påbörjad. Ett kilo kvar att återerövra. Nu är vädret underbart igen men det hade inte hjälpt ett dugg. Med kvarliggande tjock is på grusvägarna blir vandraren fånge i eget hus. Under trampandet med en arbetspuls vida överstigande de vanliga promenaderna räcks nu lång näsa åt isvägen genom fönstret.

Nymferna har fått sällskap i sin Royal Suite där de en tid sett ganska ensamma ut på den stora ytan. Finkflyttningen blev äntligen av och sviten fylldes av liv. Nymferna som just hade glatt sig åt alla nya leksaker erfor att de inte fick vara ensamma om dessa. De avsevärt mindre finkarna är livliga och tar för sig, särskilt risfåglarna. Sånt är stimulerande för alla.

En milstolpe har uppnåtts. Det bar emot att dela på risfågelkolonin. Men… ska vi ha 104 fåglar får vi ju nyttja de utrymmen som finns. Detta var nåt helt annat än att sälja dem vilket är ett sorgligt bestyr. Nu har vi ju alla kvar! De flyttade inte längre än att de känner igen sig, de kan ropa till sina vänner och flyttade i grupp. Tolv vita risfåglar tydde sig till varann som bussturister på resa.

Pavarotti, äldste och kaxigaste kanarietuppen, fick också flytta. Med sig fick han fyra blekgula kanarieflickor som inte går att skilja åt annat än till namnen efter sina fotringar; Orange (bilden), Lila, Blå och Rosa. Fyra astrildpojkar hängde också med för att inte sabotera kanariehäckningarna som förra året.

Den brokiga skaran vilade fyra timmar innan humöret återvände och sången steg. Nymferna tjoade glatt, klart upplivade över denna happening. Inget är längre självklart, de får till och med motivera sina val av sittplatser för risfåglarna tar man inte där man satt dem. Dom testar alla gränser med sitt vänliga men frimodiga sätt och drar sig inte för att göra fula miner åt de större nymferna.

Njöt således av pippi-tv ikväll; från farstun ser man in genom deras stora fönsterruta. En riktig höjdare att följa installationen minut för minut. Där vilar inga ledsamheter. Astrilderna är oskiljaktiga och sitter tätt ihop. Trevligt att följa hur de vänjer sig bit för bit.

Häckningsperioden i fågelhuset förbereds vidare, ackompanjerad av kanariepojkarna Pavarotti, Pricken, Nacka, Lille Grå, Muppen, Bruno och Rusty. Kanariesång ÄR så vacker...! Idag städades hos kanarier och risfåglar, något vi sen inte kommer åt på en tid.

Loggboken är up-to-date. Listor med stamfåglar med deras ringmärkning är insatta och en ny almanacka för 2009 har tillverkats i datorn. Gick hur lätt som helst när man redan har en mall. Visst kan man köpa men "självgjort är välgjort" och så blir den ju av rätt format med plats att skriva… varje gång.

Nymfrummet smyckades med nya träd och leksaker för att även småfåglarna ska finna sig tillrätta där när vi flyttar in ett gäng. Nymferna klättrade storögda och förskräckta på varann och låtsades upprörda men i kvällningen såg vi nog att de bekantade sig med nyheterna. Ögontjänare där.

Halkan som tidigare så när kostat mig hälsan har flutit och blåst bort. Stormvindar och tögrader trycker på och jag riktigt tinar upp ända in till skelettet. Ooooo, så skönt… och det ska hålla på och hålla på ett bra tag.

Nu jäklar anamma… Idag kom RÅSOPEN i repris på radion. Smockan mot Förkränkningskassan. "Nordegren i P1" drog ut till försvar för hur sjuka behandlas i landet. Det var ORD OCH INGA VISOR. Han fullkomligt sablar ner FK:s affischkampanj från i somras i hela TVÅ OCH EN HALV rysansvärda minuter. Skinnet knottrade sig på mig. Husbonden och jag reste oss i givakt ur fågelhusets städdamm och lyssnade andäktigt. Detta… kära läsekrets… är något alldeles enastående och måste HÖRAS.  
Länken till SR:s arkiv läggs ut nedan.

Nordegren omtolkar FK:s egen obegripliga text till vad dom egentligen menar, t.ex så här:
"Sen vill vi inte att du ska simulera eller gå till nån läkare och lura till dig att bli sjukskriven och fuska till dig en massa pengar. Det finns simulanter som sjukskriver sig för bakfylla eller för att man bråkar med nån på jobbet…."

"Sjukskriver du dig längre kommer våra 3000 handläggare att ligga på dig som illrar så att du inte ska ligga hemma och lata dig. Om du kan jobba det allra minsta ska vi med hjälp av din arbetsgivare…."

".. och ring för all del inte eftersom vi ändå inte svarar…"

Ja, det är så bra. Två och en halv minut i radio är LÅNG tid. Thomas Nordegren utnämnes härmed av denna blogg till En Av De Friska Som Tagit Parti För Hur Sjuka Jagas Av Förkränkningskassan. Hittar jag fler kan jag rangordna dem, men Nordegren ligger tusan så bra till.

LYSSNA HÄR. Råsopen låg först i programmet. Detta inlägg är redigerat 3 april, för nu har inlägget en egen rubrik hos SR: Nordegrens Försäkringsregler. Inslget är cirka fyra minuter långt.

"Nordegren i P1" har gjort en enorm insats för alla sjuka i landet. Han har fullkomligt sablat ner Försäkringskassans budskap. Han har vräkt ur sig allt som vi vanliga dödliga begriper att FK verkligen menar, utan att skräda orden. Och detta medan FK:s informationsdirektör Inger Dunér hörde på i telefon, först fnissande men sedan allt tystare och tystare. Härligt. Att bara höra denna stjärnsmäll läsas upp är stor tröst.