Bilderna är inte bra (ett understatement), men allt annat tycks lovande inför vårens häckning. Detta är också skälet till att inte en enda bild blev skarp… Kanarieflickorna är taggade till max och jobbade så snabbt att kameran inte hann med när reden och bomaterial serverades. Det gick undan! Vårt nya ljusschema tycks ha satt fart på hormonerna precis som vi avsett. Så långt…

Helmut (som är en hona) har väntat och plockat och försökt bygga ända sen nyår. Vi har förlängt dygnet successivt från 11 timmar i november-december till 14 timmar just nu. Hon kastade sig som en furie över kokosfibrer och hundhår så det stod som en sky kring henne. For i skytteltrafik till platsen hon redan utsett. Självklart gick vi henne till mötes och hängde ett rede just där. Perfekt, sa hon och körde som en dumper i grustag. Det är brått nu.

 ----------------

Alla flickor var på tårna. Utöver de äldre Helmut, Nacki och Gretchen var fjolårstöserna Grit, Annagreta, Grynet, Tuvalisa och Menjadå flitigast. Pandora och Piplisa kikade nyfiket på. För att inte tala om pojkarna. Nu när Pavarotti flyttat till annan planhalva lämnades fältet fritt för Bruno, Pricken och Nacka för att se om de kommer överens. Inte så säkert. Sångduellerna vibrerar i luften. Tänk att så små fåglar kan sjunga så starkt. Och tänk att ha denna kanonad i öronen under morgonpysslet. Det är en upplevelse. Spännande tider.