.... i bukter och finter, se det var väl roligt hurra, hurra…

Halkan höll verkligen på att få mig på fall i morse… Husbonden fick sig ett gott skratt mitt i förskräckelsen när denna yrvakna tantalona med håret på ända iförd morgonrock och sandaler vispade hysteriskt med ben och armar som en sprattelgubbe utanför farstun. Det krävdes åtskilliga manövrer för att återfå balansen. Vad skulle jag där att göra… just då...! Klart jag begrep att det var halt… men inte sååå HALT. Herregud, vilken chock.

Omruskad såväl till kropp som själ hasade jag, ja, nästan kröp... sen med krum rygg till fågelhuset för hämta fågelsand. Inköptes under dagen även tösalt som vi inte alls hade i den mängd Husbonden trott när jag frågade.

Kom osöökt att tänka på de gånger jag verkligen haft änglavakt vid liknande tillfällen då benen bara försvann under mig på hundpromenad och jag hamnade på rygg. Båda gångerna hade jag samma vita kappa på mig. Båda gångerna hade jag en cigarett i handen. Båda gångerna blev jag liggande som bilden visar… med rykande cigg i handen…!!! Tänk om någon hittat mig död så där… hihihi, med en falnad fimp (hon dog med giftpinnen i hand…).

Ja, det går an att skratta nu. Men då… var jag skiträdd. Och alldeles ensam. Det var före mobilernas intåg. Inte en själ i närheten och det kunde gått hur illa som helst. Första gången slog jag inte ens i skallen, andra gången dunkade det till ordentligt så till den grad att hela omvärlden blev gul och stjärnor uppenbarades på blanka förmiddan. Fick vänta en god stund innan det gick att resa sig. Det var nog då jag drog på mig problem med nacken. Puuh.