Som bloggare av äldre generationen finns många minnen från de gamla kära skrivmaskinerna. Det var ett helsikkes jobb när man skrev fel, särskilt före tippexens tid. Men blotta tanken på det småtrevliga knattret ger behagliga rysningar av nostalgi… Och namnen… Remington, Facit, Olivetti och den gröna Haldan.

Mitt första minne är mammas med skärpa framförda ord… "Du måste lära dig maskinskrivning, annars får du aldrig ens 1000 kr i månaden!" Det var 60-tal och hon hade förstås rätt. Jag var "mellan två skolor" och tiden skulle nyttjas till kurs i maskinskrivning. I brist på bättre argument fogade jag mig.

Vägen till bloggvärlden blev krokig. Hos Facit satt vi i rader och fumlade efter tangenterna med en skärm över. Man skulle klara att hitta dem utan att se. Och tidur…!! Jag hatade detta tidur! Avskydde att skriva på tid och slutade kursen i vredesmod. Fick ändå ett jobb med 1000 kr i månadslön, ren tur. Där användes mest räknemaskin… med färre tangenter.

Mellan två jobb som kartritare var det dags igen på allvar, hos AMU. Fick ett vredesutbrott (stresskänslig redan då) under ett skrivprov med massor av deltagare. Att jag sedermera skulle jobba som journalist kunde ingen tro då. Klarade provet...! Flyttade strax från Göteborg för att bli farmare. En begagnad astung Triumph från Försvaret blev min kära följeslagare i flera år, i hemmet. Många stenciler hamrades fram på den. Man lappade och lagade feltryck med rött lack.

Lärde mig alltså skriva utan att se tangenterna. Otroligt att hjärnan blixtsnabbt för över tanken till fingrarna. Känns som elektriska impulser. För mig känns "överföringen" annorlunda om jag skriver med blicken fäst vid förlaga än om jag har manus i huvudet. Kan det vara som att spela piano? Med noter… eller utan…?

På tidningsredaktionen fick jag övning. Närmade mig sedermera elskrivmaskinen med viss skepsis, man var ju ändå van vid ett visst anslag… Och nu sitter man här med dator…

Tangenternas placering har ändrats genom åren. I tidernas begynnelse satt de i alfabetisk ordning, vilket medförde långsam skrift och hoptrasslade bokstavsarmar. QWERTY-layouten (ordet utgör tangenterna längst upp till vänster) uppfanns 1867 av Sholes som placerade ut de vanligaste bokstäverna på vänster och höger hand vilket ger bättre flöde i skriften.

Gud nåde den som försöker ändra på tangentbordet nu, det vore tortyr. Det var illa nog när ÅÄÖ och kommatecknet hamnade på "fel" plats vid övergången till dator.

 

Ewa

18 januari 2009 10:53

Min pappa hade en sån där grön!
"Hoptrasslade bokstavsarmar" - minnen!
Det var ren muskelträning för fingrarna. Jag tycker att det är bra att å, ä och ö har flyttats för de satt längst ned vid lillfingret som jag inte hade mycket styrka i. Minnen....

http://fundringar

 

Elisabeth Alström

18 januari 2009 13:38

Å vilken nostalgi. Jag hade en sån längst till höger tycker jag miga känna igen i alla fall. Facit hette den om jag inte minns fel. Så mycket lättare allt är nu att bara "deleta" fel ungefär som att jämföra digitalkameror med vanliga systemkameror. Nu tar man på vad som helst eftersom det bara är att "deleta" Med vanlig kamera blir allt väldigt dyrt om allt skall framkallas.

http://belara.bloggagratis.se

 

skogsfrun på dal

20 januari 2009 12:38

Visst ja! min lilla röda, den första och enda egna, ligger i en skåpslåda, kan inte förmå mig att skiljas från den. Den första hyrde jag av Hermods när jag lärde mig Touchmetoden, ett Remington åbäke. Metoden funkar skapligt även på datorn tagentbord -ingen pekfingervals här inte;)

http://barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...